Precis det jag menade….

10 kommentarer Skriv kommentar

1. Linda Ferne 2013-02-18 20:41

   Hej! Håller med Birgitta där.. samma som med hästarna i Sverige.. Vi kan inte ta emot fler för vi kan inte hitta hem till de som finns här. Vi har redan stora problem att få sålt/ta hand om de som finns här. Djurvän in i själen men man kan inte fixa allt. Enkelriktat men sant? mvh Linda

   Svara
2. Miranda 2013-02-18 20:57

   Hej!
   Håller inte riktigt med. Problemet i Sverige är att människor skaffar hund och sedan annonserar ut dem på blocket kanske alternativt avlivar. Vi ser trots allt få gatuhundar i Sverige. I andra länder ser det betydligt värre ut och personligen ser jag inget fel i att hjälpa dessa hundar. Givetvis ska de vara friskförklarade innan de kommer hit.
   Det stora problemet i Sverige är att det är få som inser vilket jobb det faktiskt är med en hund eller en häst och vägrar ta sitt ansvar. Om jag måste läsa en annons till där ägaren blivit allergisk efter 6 månader börjar jag snart gråta.
   Omplaceringar är bra men alltför många människor använder det som vägen ut istället för att tänka till innan de skaffar ett djur. Tråkigt men sant!

   Svara
   • Birgitta 2013-02-18 21:07

     Själv tycker jag som sagt att det finns nog med hundar att ta hand om i Sverige (av bland annat de tråkiga men sanna skäl du anger) men är också rädd för att vi importerar in sjukdomar som vi har lyckats få bort i Sverige eller aldrig har haft.

     Sedan är jag inte så förtjust i blandrasavel då det finns hundratals hundraser man kan avla på och ju fler blandrashundar vi importerar in desto mer borde risken för denna typ av avel öka.

     Svara
3. Madeleine 2013-02-18 22:12

   Insatser på plats är det bästa. Det finns säkert pålitliga org i de flesta länder. Man kan tom arbeta ideellt för dom. Semesteralternativ.
   Kastrera hundar och katter, behandla och vaccinera och som sista alternativ avliva stackarna.
   Under vinterhalvåret på många semesterorter skjuts det en hel del djur.
   Fast jag vet inte hur många gånger jag har förälskat mig i vilda hundar och katter på semestern och velat ta med hem för att rädda dom. Men som tur är har jag alltid besinnat mig.
   Men matar dom gör jag ständigt till mångas stora irritation.

   Svara
4. Blomman 2013-02-18 22:38

   Om artikeln stämmer låter det helt klart som dessa föreningar har hål i huvudet! Snacka om missriktad välvillighet och en total brist på kunskap, det är skrämmande!
   Det skulle vara mycket intressant att höra hur dessa människor resonerar. Kan det finnas något positivt med att utsätta de stackars gatuhundarna för stressen med resa och miljöombyte till ett samhälle de absolut inte är mentalt utrustade att hantera och samtidigt utsätta våra svenska hundar för smittoriskerna?
   Jag kan bara instämma med veterinärens åsikt om djurplågeri. Otroligt upprörande!

   Svara
5. Jane 2013-02-19 7:24

   Hej!
   Jag är en av dem som adopterat en rumänsk gatuhund. Varför? När familjen letade hund ville vi ge en svensk, övergiven hund ett hem. Men, de hundar som fanns för adoption, eller till salu beroende på hur man ser på det, var alla kamphundsblandningar och några år gamla som hade ett stort bagage av tråkigheter bakom sig. Och detta gällde alla organisationer. Eftersom jag haft hund större delen av mitt liv räknade jag kallt med att vi i familjen tyvärr inte skulle kunna rehabilitera och ”få ordning” på en sådan hund utan att den hade varit fortsatt olycklig och vi hade blivit olyckliga. Det var helt enkelt, i våra ögon, ett projekt dömt att misslyckas.

   Eftersom vi då är av uppfattningen att inget djur eller människa är mera värt för att det lyckats bli fött inom Sveriges gränser, tog vi istället hem en gatuvalp från Rumänien. Han är nu drygt två år och har alltid varit frisk. Däremot vet jag andra hundar från samma leverans som varit sjuka, men det beror ju faktiskt på standarden på de rumänska veterinärerna, alla hundar vaccineras, steriliseras, besiktigas, och gås igenom veterinärt innan avfärd, och där har de rumänska veterinärerna missat allt för många saker. Men det är ju faktiskt inte organisationernas fel.

   Jag är nöjd med min hund och glad för honom, men trött på att hela tiden behöva motivera vårt val, det är inte så enkelt att det bara är att adoptera en svensk hund och tro att det ska bli bra. Kamphundsblandningar med stort bagage är en stor sak att ta hand om, inte för vem som helst.

   Alla behöver naturligtvis inte tycka som jag, men det skulle vara trevligt om folk kunde respektera vårt beslut utan att anklaga och att ha koll på bakgrundsfakta först.

   Tack för en bra blogg!
   Jane

   Svara
   • Birgitta 2013-02-19 12:00

     Fast efter att ha läst ditt inlägg så förstår jag ännu mindre varför man tar en hund från tex Rumänien?

     Du skriver själv att vissa av de importerade hundarna varit sjuka och för mig spelar det ingen roll vems ”felet” är- veterinärers eller en organisations; faktum kvarstår, dvs en sjuk hund.

     Och att du inte ville ha en kamphund från någon organisation i Sverige har jag all respekt för- det är väldigt klokt att inse vad man klarar av och inte men VARFÖR kände du det tvunget att köpa en hund från en organisation?

     Det vimlar ju av hundar som säljs av privatpersoner på Blocket och där finns alla möjliga raser och korsningar att välja på.

     Och säkerligen går en del av dom också ett tråkigt öde till mötes om ingen vettig hundägare dyker upp.

     Min egen världsbästa hund är för övrigt en omplacering som var utannonserad på Blocket.

     Svara
6. Anja 2013-02-19 18:46

   Mest för min nyfikenhet. Varför tycker du inte om blandrasavel? Nu menar jag inte vind för våg avel. Utan raser som passar ihop, där man känner respektive ras lynne och så vidare.
   Rasaveln står ju ofta för det extrema och är i visa fall skyldig till att avla fram sjuka djur för att få ett visst utseende. Eller för den delen beteende som är allt annat än trevliga. Sen finns det ju givetvis många fina rashundar, har själv en rashund men har tidigare haft blandisar.

   Svara
   • Birgitta 2013-02-19 19:05

     Framför allt för att den (enligt MIN erfarenhet) till minst 90 % bedrivs oseriöst, oplanerat, ogenomtänkt.

     Man tänker oftast inte alls igenom vilka slags valpar man kan få om man parar X med Z- parar du en whippet med en whippet kan du bara få en whippet men om du parar tex en tax med en pudel kan du få ”vad som helst”.

     Sedan har jag ärligt talat svårt att förstå varför man ”måste” para 2 olika raser med varandra- det borde bland de hundratals hundraser som finns finnas i varje fall EN ras som attraherar en så varför ska man då blanda?

     Svara
7. Madeleine 2013-02-19 19:31

   Jag har tidigare resonerat som Birgitta ang blandraser. Varför ska man para två olika raser och inte veta vad man får när det finns så många renrasiga hundar. Men idag har jag en blandras, han är en fantastisk hund.
   Dessutom är min renrasiga hund pappa till honom.
   Om jag hade kunnat klona min blandras hade jag gjort det.

   Svara