Scenario:
Du ska sälja din halvblodshäst, en hobbyhäst som tävlat LA dressyr och LB hoppning och som är 165 cm hög och normalt byggd.
När du annonserar ut hästen blir du uppringd av en presumtiv köpare som verkar trevlig men som redan under telefonsamtalet poängterar att hon är ”tjock”- på direkt fråga säger hon att hon väger 95 kilo.
Hur resonerar du:
* Du tycker inte att vikten spelar någon roll och avtalar en tid för provridning.
* Du tycker att vikten spelar roll men vill inte avfärda köparen utan att ha träffats så du avtalar en tid för provridning.
* Du tycker att vikten spelar roll och säger att du inte vill att köparen kommer och provrider pga detta.
En normal 165-häst väger närmare 600 kg. Den bär normalt upp till 1/5 av sin egen vikt.
Vikten spelar alltså roll men inte denna vikt i detta fall.
Har hört om ridskolor som maximerat ryttarvikten till 15% av hästens men tror det kan bero på att obalanserad ridning sliter mer och att man kanske helt enkelt inte är riktigt ärlig om sin vikt.
JAG skulle inte sälja mitt 165-sto till någon som var överviktig. Undantag finns visst, men det följer mer med övervikten än bara kilona.
vad skulle det vara mer än övervikten som följer med kilona? Bara nyfiken.
Tyvärr ofta obalans och oföljsamhet.
Jag tycker det är stor skillnad på hur hästarna reagerar på 100kg i balans och som är med hästen och en ryttare på 80kg som inte kan följa med hästen och vara i balans.
Jag är i det stadiet och ska sälja min häst som går just la dressyr och 1.10 hoppning, dock bara 6 år. Men jag säljer inte till nån som jag tycker är för stor.
Absolut hade jag erbjudit provridning, det handlar ju så mycket mer om balanserad ridning än vikt. Hade det varit en kille som ringt på hästen hade han kunnat vara normalviktig och ändå vägt dessa kg.
Precis! 95 kg MASTE inte vara overviktigt, beror ju pa kroppsbyggnad och langd. Sen tycker jag att en duktig (och balanserad) tung ryttare vore battre an en latt och halvtaskig ryttare.
Var med om nagot litet liknande: tankte satta ut Archie pa foder for manga ar sedan och fick forfragning av en kvinna som jag inte traffat men kande litet via natet. Hon var jattesugen. Sen upptacker jag att hon vagde typ 90 kg! Till en smackert byggd arab som ar ca 145 cm?! Naaa… Sa det drog jag mig genast ur. Minns inte om jag sade nagot, men efter det har jag alltid sagt redan innan att hasten endast var lamplig for ryttare som inte ar storre an jag sjalv (60 kg), sa slipper man sadana situationer. 165 cm halvblod later daremot inte sa varst litet!
Forlat, jag laste fel, den presumptiva koparen SA att hon var tjock, jag tankte att bara vikten hade namnts!
I dagens läge kan man nog inte vara så picky!! Är jag beredd att behålla hästen?? Eller gå ner jätte mycket i pris för att en smalare person ska köpa den? Visar hästen missnöje vid provridning? Om inte, så hade jag sålt den!! Hade det sett helt åt helskotta ut hade jag nog tagit mig en funderare, men det oavsett vikt, hellre en tjock vetig person som rider bra än en smal idiot som rider dåligt. Är 95 kg så himla mycket??
vettig menade jag inte vetig….
Ja till överviktig person med balanserad ridning i detta fall, om hästen kan anses normalt viktbärande. Vi hade lite samma problem när vi skulle lämna vår gamle, ej viktbärande arab på foder. Satte viktgräns på max 60 kilo och att ryttaren skulle kunna rida honom i form.
Håller med de andra. En duktig person som rider fint och är lite tyngre är nog 100 gånger bättre en en smal person som inte kan rida. Förutsätter såklart att hästen inte haft ev problem med rygg eller annat och att en väl anpassad sadel blir vigtigare än om man väger 45 kg.
Jag är själv överviktig, men anser mig hyfsat balanserad, inte stött på någon häst som visat obalans eller obehag av mig och min ridning. Men jag fick i ett fall (medryttare) säga nej då hästen såg väldigt besvärad ut. Då till trots att människan nog vägde om inte samma så inte långt ifrån min vikt. Så jag hade nog erbjudit en provridning, en dålig ritt skadar inte hästen, men då verkligen sett om denna människan var medveten om sin vikt och vad den gör för ridningen. 95 kg på en människa som är 155cm lång ser ju annorlunda ut jämfört på en som är 175cm lång.
Provrida, ja, det skulle gå hur bra som helst med mig. Men om denne visar sig vara i enorm obalans så kanske jag skulle säga ifrån på plats. En tjockis i balans är bättre än en spinkis i obalans!
Jag kan svara utifrån ett riktigt scenario. Jag skulle för X antal år sen sälja mitt stora halvblod (172), tävlad till Georges (dvs stark och välutbildad). En mkt trevlig kvinna ringde. Det visade sig när hon kom att hon var ganska stor. Dock inte LÅNG, så vikten i sig var kanske inget problem. Hon provred honom 2 ggr (då jag började genomföra affären). Hon var rent tekniskt nog ganska duktig men med lite mer övervikt kommer OFTA svårighet att sitta bra och i balans. Hästen var inte alls HELT lättriden och gick ganska dåligt med henne. Först gick jag vidare i affären, bokade besiktning etc. Men efter provritt nr 2 hade jag verkligen ångest.
Min tränare sa som någon här; »marknaden är tuff, du kan nog inte välja och vraka bland köpare«.
Men hästen var morgonen efter för första gången i sitt liv svullen i båda frambenen. Jag visste ju att han lätt hamnade i framvikt själv, dvs krävde verkligen en ryttare som kunde sätta honom i balans. Enbart pga av hennes vikt (och med tillägg även ridförmåga) backade jag affären och tackade nej. Extremt jobbigt samtal, men ett beslut jag sen var MKT nöjd med.
Hästen blev såld till en perfekt flicka några veckor senare. Jag ångrar inte mitt beslut en sekund men kommer i framtiden inte bjuda in till provridning nr 2 om jag är osäker på köparen – som det var nu skötte jag inte det hela så snyggt.
Ganska intressant diskussion. Jag, 170 cm lång och som pendlat mellan 60 – 75 kilo i vikt genom årens lopp, dvs vad jag själv skulle vilja kalla mellan hyfsat normalviktig till lätt överviktig (?), har fått höra många roliga kommentarer genom åren som gått.
Tränade regelbundet för en av våra absoluta topp-elitryttare (hoppning) genom åren (som själv är klen och spinkig och knappast väger mer än 60 kg 😉 ) då jag fick höra ungefär att ”nej nej, den där hästen kan inte en liten flicka som DU rå på, det är bäst jag sitter upp” (hästen var en storhoppande, storgalopperande hopphäst, som gick banor på träning på höjder runt 140-150 med en mkh på 172 cm).
På träning för högpresterande fälttävlansryttare, tillika ganska liten och spinkig, om än inte lika spinkig som ovanstående karl 😉 så vart omdömet ungefär detsamma; ”nänä, du KAN inte rida en sådan stor häst bla bla bla”. Suck.
På återkommande träningspass för en tillika ytterst högpresterande elitryttarinna som vägde säkert 15-20 (!) kilo mindre än mig emellanåt, så fanns det absolut ingenting om ”lilla flickan” eller ”damer” eller ”töser” med i bilden, utan precis tvärtom. Då var det mer om att hur fint jag med MIN kropp och med MINA hjälper ramade in hästen och hur bra det gick för en tjej att manövrera en häst i den stl osv osv. Under alla träningspassen var det oftast jag som var ”förryttare” och som fick rida först för att visa upp alla övningarna!
Hästen då? En som sagt stor häst i mkh räknat med sina ca 172 cm, men ytterst ytterst lättriden för såväl hand, som sits, och skänkel. Jag borde veta, jag red in honom. 😉
Men som sagt, otroligt olika instruktioner beroende på tränare och detta var ett ex på tre tränare inom svenska eliten, ganska kul och intressant tycker jag.
Två av dessa tre tränare insisterade dessutom på att sitta upp – vilka tror NI?! Jodå, de två ”männen”, medan kvinnan i sammanhanget aldrig insiterade på detta.
Själv hade jag gladeligen sett att just HON hade suttit upp, medan jag med diverse minspel såg illa på när ”karlarna” satt upp, de hade redan gjort sig en bild av hur en så stor häst skulle ridas kändes det som och sedan var verkligheten ”far from it”.
Summa summarum, vikt och vikt, ibland spelar det inte så stor roll, om man inte väger 95 kg och menar rida distans på en arab på 145 cm….
Samtidigt skulle jag IDAG, 75 kilo tung, inte sätta mig på en islandshäst, men inte för att lilla pållen skulle fara illa av det utan för att mitt ego skulle få sig en ordentlig törn. 😉
Men du är ju fullt normalviktig! Absolut inte överviktig. Jag ligger runt 70kg och jag är 1,67. Jag är inte fet, jag är kurvig och framförallt så är jag bredaxlad (till råga på allt så har jag väldigt stora bröst… vilket inte är något rolig kropps-bonus i ridningen) och har tidigare simmat på nationell nivå vilket lägger grund för en ganska speciell muskelansättning (bred bröstkorg, breda axlar, ”tjurnacke”). Jag rider allt från kraftiga c-ponnyer (ej flera gånger i veckan såklart, men då och då)till hästar på 1,70+. Jag tävlar en häst som är strax över ponnymåttet (ca 1,53) och vi är ett mycket proportionerligt ekipage då han är en kortryggad liten herre med reslig hals som bär upp mig mycket väl. Jag rider hellre små, kraftiga och välbyggda hästar än 170+ bjässar som är resliga, jag föredrar en liten ”ponny”-modell. Jag är lite av åsikten att är man själv lång och smal = långbent, sportig häst. Och är man som jag, medellängd mot aningen kortare och innehavare av kurvor så = Mindre häst som inte är för lång i ryggen och med bra resning och bärighet! 🙂
Alternativ 1, absolut. När jag var som rundast vägde jag närmare 90 kg (vilket nog faktiskt inte många hade gissat) och tanken att jag inte skulle kunna rida våra ”små” 160 cm hästar pga vikten har inte slagit mig en enda gång!!