För de kattintresserade 🙂 tänkte jag skriva en liten uppdatering om hur de små misarna framlever sina dagar i Grevie.
För stunden kan man räkna till 3 katter på vår anläggning; Gullis, den bästa, Katten med Hatten som genomgår en fortsatt socialiseringsprocess och Skyggis som har återvänt efter en exil på hemlig ort sedan ganska många månader tillbaka.
Katten med Hattens mamma, Mimmi, får vi nog räkna ut- hon har varit borta i flera månader.
Gullis är lika underbar som alltid- vidare förklaringar är överflödiga :).
Katten med Hatten har blivit riktigt tam med sina mått mätt- han kommer nog aldrig att kunna ha en lika avslappnad attityd till mänskligheten som sin gula vän utan har liksom alltid ett öga i nacken och är alltid beredd på flykt.
En annan katt-tokig familj i stallet har jobbat en hel del med att tämja den lilla Hatten så både dom och jag kan numera hålla honom i famnen, om än motsträvigt. Han vill liksom helst inte men om man klappar honom tillräckligt intensivt så kan man distrahera honom i alla fall någon kortare minut.
Hatten har också utnämnt sig själv till min ”morgon-välkomnare”- VARJE morgon springer han fram till min bil när jag parkerar. Man får inte klappa honom då men han vill liksom visa vägen till stallet, läs: till min plastlåda med katt-torrfoder.
Från början var detta Gullis uppdrag, sedan mötte både katterna och ibland också Mimmi upp mig men numera kommer alltså Hatten i ensamt majestät.
Kanske har jag inte så höga krav på nöjen i livet men denna morgonrutin förhöjer helt klart min dag och är absolut värd de typ 10 kronor i veckan jag lägger på torrfoder :).
Skyggis har jag inga planer på att försöka ändra till något som inte skulle passa ihop med det namn jag gett henne- hon är flera år gammal och där känner jag att jag inte vill inleda projektet ”man kan visst lära gamla katter att sitta” (eller låta sig vidröras).
