Sitter och läser denna mycket kortfattade resumé av en undersökning man gjort där brittiska forskare har tittat på hur hästar reagerar vid inridning. De har jämfört Monty Roberts metod med ”traditionell inridning”.
Eftersom Monty Roberts själv representerade sin metod kan jag inte låta bli att undra hur mycket resultatet hade att göra att det var just HAN som deltog, en hästkarl ut i fingerspetsarna som måtte ha hanterat tusentals hästar under sin levnad?
Själv har jag en teori kring att det just inte är så mycket vilken metod man använder utan VEM som utför den som ger resultat- inom rimliga gränser förstås.
Förmågan att läsa hästar och att UTSTRÅLA ”något” som hästarna känner tillit och respekt till tror jag är viktigast- inte exakt hur man gör och det tycker jag också att jag har sett flera exempel på.
Har ni tänkt på att en del människor liksom inte lyckas speciellt bra med något de företar sig som har med hästar att göra och oavsett vilken häst de hanterar medan andra kan göra nästan ”vad som helst” med både egna och andras hästar?
Det beror just på ovanstående menar jag- att hästarna mer eller mindre noga läser oss människor och agerar därefter.
Är det artiken på Hippson som du läst måste du nog läsa hela! MR representerade sig själv i en av testerna men i andra fall hade man tex använt radiostyrda bilar (!).
Jag tror absolut att personen har stor del i resultatet men i detta fall handlar det också om olika utförandesätt.
Sedan tror jag ju inte att man tog någon ”från gatan” att tämja den andra gruppen, dom personerna var säkert också mycket kunniga.
Jo, de andra personerna var också mycket kunniga, precis som Monty men min fråga kvarstår oavsett- får man vissa resultat framför allt beroende på metod (don) eller person?
Som jag skrev tror jag absolut att personen har stor del i resultatet men OM det är artkeln på hippson.se du refererar till handlade det ju om att man använde olika METODER.
Att Monty är Monty är ju en sak, men att uppnå skillnad även fast man använde radiostyrda bilar tyder väl ändå på att METODEN kan göra skillnad?
Absolut kan olika metoder göra skillnad!
Min egen teori är mer att ju skickligare man är som person desto mindre behöver man förlita sig till speciell metod.
Den oskicklige behöver hålla sig till en specifik metod för att förhoppningsvis lyckas men ibland går det inte ändå.
Jag erkänner direkt att det är för tidigt för mig att läsa artiklar, är galet morgontrött nämligen. Men vad gäller det där att kunna hantera så gott som varenda häst, som andra många gånger har eller har haft problem med, så verkar jag vara en av dem.
Många är de hästar som varit ”ohanterliga” som jag kunnat hantera utan problem, och samma när det gäller ”oridbara” hästar. Jag vet inte varför men jag har hittills alltid fått höra att det syns att hästen gillar och litar på mig, trots att det är första mötet. Och trots att det är svåra hästar för de flesta andra.
Det har varit hästar som mer eller mindre STÄNDIGT stått på bakbenen som knappt ens visat en tendens till detta med mig på ryggen, det har varit hästar som konstant slitit sig (Nevve är en av dem som gjort sig känd för att slita sig från folk, så gott som dagligen, hela tiden) som plötsligt går som hundar med mig…
Jag kan inte förklara det, men jag är själv nästan alltid helt lugn, och jag har hanterat rätt många unghästar och hingstar genom åren, vilket förstås kan bidra till lite rutin.
Stallägaren där jag är nu brukar skicka iväg mig om jag är i stallet vid insläpp, för att hämta några av de ”stökiga” hästarna, och det har hittills aldrig varit en enda konflikt med någon av hästarna, trots att de mer eller mindre dagligen studsat runt, försökt dra hemåt eller småstegrat etc. Jag har sett det massor av gånger när andra hämtar in hästarna, men med mig går de helt lugnt med sänkta huvuden i min takt…
Jag vet inte vad jag ”gör” men jag tror att är man själv lugn och förutsätter att hästen kommer sköta sig, så smittar det av sig på hästen i alla fall till viss del. Sen kanske det handlar om ett självsäkert sätt vid hanteringen, som man får genom åratal av rutin, helt enkelt. 🙂 Fast då tycker jag ju att det är lite konstigt att stallägaren som är sisådär 20 år äldre än mig och har minst 10 års mer rutin med hästar än vad jag har, borde kunna leda hästarna som hon inte kan leda lugnt…
Jag känner igen det du skriver.
Har själv i många, många år lastat hästar väldigt framgångsrikt där andra haft stora problem och det tror jag främst handlar om mitt lugn, mitt övertygelse om att det kommer att gå bra och förmåga att läsa hästen. Förmodligen känner hästarna av detta och agerar därefter.
Birgitta jag förstår precis hur du menar, och håller med till fullo! Vissa är helt enkelt menade att göra vissa saker medans andra kanske borde avstå pga sina personliga egenskaper 🙂