Här kommer en ”dilemma-fråga” direkt från undertecknads IRL-värld; får se vad ni tycker!
Fakta:
Nästan direkt när man kommer ut från vårt ridhus och till höger om detta förvaras våra ensilage-balar, staplade på varandra ganska högt.
På en del av balarna finns lite lös plast som fladdrar när det blåser.
Så gott som varje gång jag passerar dessa balar vid blåst hoppar Kreon högt och skulle jag mot förmodan inte vara beredd (vilket jag numera alltid är) springer han nästan omkull mig.
Det spelar alltså ingen roll att han passerat balarna ”tusen gånger”- han kan bli lika upphetsad ändå.
De få gånger jag surnat till och gått tillbaka tills han har lugnat sig har han gjort detta efter 2-3-4 vändor men nästa gång är det samma visa igen.
För ett tag sedan fick jag för mig att prova att leda Kreon på ”fel” sida, dvs den högra, så att jag därigenom hamnar mellan honom och balarna och se på f..n: då är han helt lugn.
Nu till min fråga:
Skulle ni fortsättningsvis köra denna strategi eller anser ni att hästar ”ska lära sig” och acceptera en så här pass enkel (???) sak?
Jag hade gått på ”fel” sida och inte brytt mig mer om det.
Varje gång han kastar sig är en repetition/befästning av ett oönskat beteende och detsamma gäller varje gång han går fint vid din sida.
Varför låta honom öva sig på att hoppa undan när det är så himla enkelt att få honom att låta bli?
Att leda hästen från båda sidorna är trots allt ganska nyttigt ändå.
Jag hade gjort det som funkar och inte gjort så mycket väsen av det.
Som med allt levande så är nog vissa saker i en personlighet omöjligt att ändra så man får ibland välja sina strider. Jag skulle valt att gå på den lugnande sidan.
Jag skulle ha gått mellan hästen och ”det farliga”. Det är du som är ledaren och ska visa honom att det inte är farligt. Om du går närmast det otäcka och inte blir rädd känner han sig trygg.
Håller med tidigare!
Hästar är flyktdjur och om du går emellan/före kommer förstås DU bli uppäten först av odjuret och Kreon kan i all ro leva vidare 🙂
Kanske upptäcker han att du inte blir uppäten och kan förstå att det inte är så farligt trots allt.
Men om han blir upprörd, springer (nästan) omkull dig, du blir upprörd (men av en annan sak eftersom du inte vill bli omkullsprungen) blir ni i hans värld båda upprörda/rädda och det är ju BRA eftersom ingen av er vill bli uppätna.
Jag hade gått mellan hästen och det läskiga. Funkar det så är det ju en enkel lösning för alla. Hästar vet ju dessutom inte att det finns en ”rätt sida” att leda på…
Jag får också byta sida ibland. Visst kan det vara lite irriterande…men det funkar ju. 🙂
Du skriver att du är beredd på att Kreon kommer kasta sig, alltså har du ändrat något i din sits, tygellängd eller liknande (vilket självklart är fullt förståeligt av ren självbevarelsedrift ;)). Då signalerar du till honom att det kommer hända något farligt. Och eftersom det händer just vid den farliga plasten som han har blivit skrämd av så förstärks beteendet. Jag säger som de andra, led honom på fel sida och bry dig inte om att gå in i en konflikt med honom.
Hästar är djur och går huvudsakligen på instinkt, alltså är det mycket smartare ur ganska många aspekter att vara den ”modiga ledaren” som går mellan det farliga och hästen. Dessutom minskar risken att bli översprungen.
Vill jag prompt att hästen ska lära sig gå på egen hand måste jag utveckla dess självförtroende och självkänsla så att den känner att den vill och kan hantera det farliga själv. Och vissa hästar har inte den mentala styrkan att de klarar det. Campero är i princip inte rädd för f-n själv medan Rajen kan få panik över en fläck på marken, trots idog träning sedan han var liten med att hantera nya saker.
Jag går faktiskt mellan Ella och det hon tittar på när jag leder henne. Jag är modigast-jag vågar gå närmast och det gör att hon lugnar sig. Skiter i vilken sida jag leder på.
Man får välja sina ”fighter”. Den här känns inte viktig.
Hästar ser i bilder vilket betyder att varje gång när det blåser så ser inte den fladdrande plasten likadan ut som förra gången. Därför blir han rädd varje gång.
Hade det varit ett föremål som inte ändrar utseende så hade det varit en annan sak.
Så fortsätt du att leda honom på fel sida när det blåser, det hade jag gjort 🙂
Intressant att alla tycker som jag :).
”Före Kreon”, dvs under alla år jag haft hästar som lytt min minsta vink hade jag nog tyckt att ”hästen fick lära sig” men man får inte vara sämre än att man lär sig att allt inte är svart eller vitt.
Jag tycker också att man får välja sina strider och den här är inte värd att lägga energi på.
Komiken i historien är att sedan jag skrev inlägget (för kanske 10 dagar sedan) så har djuret inte hoppat till en enda gång 🙂 så uppenbarligen hjälpte ”list” bättre än att bli arg- så som det ofta ÄR om man bara tänker efter och inte blir envist påstridig.
Jag hade också gått på ”fel” sida, för vem har sagt att den är fel? Jag tror han blir lika rädd för plasten som att sen faktiskt hoppa på dig. Tror han tycker bägge är lika läskigt, särskilt om man blir upprörd efteråt. Sen kan man ju prova sig fram längre fram och byta sida.
Men med min häst så vill jag inte bli påhoppad, bli skadad och sen inte kunna hantera hästen själv sen. Så jag tar det säkra för mig själv. Går ofta med långt grimskaft (minst tre m, inga pluttgrimskaft på två meter, de räcker inte ens om hästen skuttar till) så jag inte tappar hästen så han kommer lös och skadar sig heller, bättre han skuttar för sig själv i linan bredvid/bakom mig istället för på mig och rycker axel ur led, trampar mig mm. Nu går det mycket lugnare. 🙂
Helt klart hade jag gått mellan hästen och det farliga. Dels för att visa att det inte är en fara. Jag vågar ju! men också av ren självbevarelsedrift. Vem vill ha 600 kg häst manglad över sig. Sen försöka göra så liten affär av det som möjligt.