Idag är det på dagen ett år sedan Kreon tog en galopptur på egen hand på asfaltvägen utanför vårt stall och skadade sig (mer om detta i separat inlägg imorgon) men trots att jag är ganska skrockfull vågade jag rida ut på min knäppis.
Efter det sedvanliga ojandet räddades jag av en stallkamrat som var på väg hem med sin barnvagn och eftersom hon bor utmed en av vägarna jag skulle rida på tog jag rygg på henne och lyckades därmed förkorta mina vedermödor avsevärt. Tack Matilda!
När alla faror hade passerats kunde jag träna på galoppfattningar och därefter galoppera korta sträckor i lugn galopp innan jag bröt av och gjorde en ny fattning.
Ritten skedde förresten för första gången på en evighet UTAN ridtäcke- termometern i min bil visade 18 grader och även med några graders felmarginal är det ju jättevarmt!
Jag var mycket tacksam att jag red i min ridväst och inte vinterjackan men samtidigt är det faktisk det jag inte gillar med detta väderomslag- ena dagen skrapar man rutorna i minusgrader och nästa dag kan man nästan rida i kortärmat. Liiite mjukare övergång hade passat mig bättre men å andra sidan är ju våren snart slut så man får vara tacksam över att vi har fått någon värme över huvud taget.
Efter stallbesöket tog jag cykeln och Soya och cyklade nästan exakt samma runda som jag precis hade ridit- mer spännande än så är våra uteridningsmöjligheter tyvärr inte.
