Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” på tal om gårdagens inlägg om Kreons skada förra året.
För er som inte läste bloggen på den tiden så såg den ursprungliga skadan ut så här och jag förstod inte då hur lång tid det skulle ta innan jag kunde rida igen vilket med fact i hand var tur för då hade jag brutit ihop totalt. Det gjorde jag liksom nästan ÄNDÅ…..
Så här såg alltså såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.
Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.
Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.
Nu börjar det arta sig.
Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.
Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.
Men det var seeeegt…veckorna gick…
Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..
…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.
Här ser man tydligt att omkretsen minskat.
Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.
Ännu mindre sår.
Nu börjar det verkligen hända grejer….
…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.
Sedan gick det snabbt!
Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre.
Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.
Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad och känner en förhårdnad.
Min kompis häst fick ett liknande sår i somras som är läkt men ser idag helt förjävligt ut med massa svallkött, det är tur den börjar vara till åren och hon inte tänkt sälja.. Antar dom missade det där med att skära bort svallkött under läkningens gång (?).
Som jag har nämnt är Kreons fd ägare själv veterinär och hon varnade mig för att sätta igång med ridningen för tidigt just för att inte få en ful sårläkning.
Jag ville ju bara hoppa upp och rida NU NU NU men med facit i hand var det nog tur att jag besinnade mig. Inte så kul att ha stora fula sår som riskerar att gå upp hela tiden och Kreons sår satt ju dumt till ur den aspekten.
Hur lyckades han få ett sånt djupt sår?
Han kom i full galopp (lös med 2 longeringslinor efter sig) på en asfaltväg och gick omkull på densamma. De som såg honom sa att han liksom fortsatte att galoppera liggande innan han kom upp.
Vet hur jobbigt det är med envist sår. M fastnade i hagtråden för ett par år sedan, det gick åt mycket tid och pyssel till såret. Vi hade även en medicin-salva som hjälpte mot svallkött, så det behövdes aldrig skäras bort. Idag har hon ett ärr som påminner om händelsen, men annars inga komplikationer.