Ja, någon kadaverdisciplin kan jag inte påstå att jag har på min lilla kines men så har jag faktiskt aldrig eftersträvat det heller.
Vardagslydnaden fungerar; att hon sedan rusar iväg och letar upp diverse äckel som hon vill äta, som här, tja…det ser jag inte så allvarligt på.
”Lite skit rensar magen” tänker jag när jag hör henne gnaga på något kadaver som hon försöker smyga med och tack och lov har hon alltid verkat tåla det hon sätter i sig.
Sedan förespråkar jag verkligen inte att man ska låta sin hund äta allt som kommer i dess väg och jag försöker också ta ifrån Soya det jag kan och ser men samtidigt tror jag att de hundar som man försöker att alltid hålla ifrån allt annat än sin egen hundmat kan bli ganska sjuka den dagen de väl lyckas stoppa i sig något annat för deras mage är helt enkelt för ovan till skillnad från min lik-ätares :).
Jag ser hur förskräckta en del hundägare blir om deras doggy äter lite hästbajs- något jag inte ens reflekterar över, inte heller om Soya får tag i små bitar av hovar (horn).
Ibland skojar jag om att hon hade överlevt länge i det vilda just för att hon både vet hur man hittar föda och klarar av att äta den utan att bli dålig, sedan hoppas jag att jag aldrig behöver uppleva om min teorin stämmer eller inte.
Hur gör ni med era hundar? Är de ”äckel-ätare” och låter ni dom äta ”vad som helst” eller har ni till skillnad från mig stenkoll?
Min vovve får äta/tugga på lite vad som, så länge det inte skadar honom. Han är omplaceringshund och har alltid varit väldigt fixerad vid pinnar, förra ägaren dök på honom så fort han fick tag i en pinne och försökte dra ut/pilla ut den vilket resulterade i ännu större fixering (roligare att ta det man inte får). Jag struntar i att han tar pinnar och efter ngn månad var de inte fullt så intressanta, han älskar fortfarande pinnar och vi leker med dem men fixeringen vid dem är borta. Vi leker när jag vill och så länge jag vill. Hästskit bryr jag mig inte om alls, däremot får han inte gå i kattlådan där går gränsen. Han får äta lite vad som så länge han släpper när jag ber honom vilket han numera gör….
Min gräns går också vid all annan bajs än just hästbajs :)!
Vår hund är en riktig ”äcklapäckla” (är inte alla hundar det?). Hästbajs får hon äta. Hovbitar likaså, men jag är lite lurig på att de ska fastna i tarmen. Äckligt när hon vill äta det som man tvättar bort från skapet, blä (låtsas att jag inte ser!). Det hon inte får äta är katt-och hundbajs (men det gör hon i smyg). Hundar ÄR äckliga och min hund skulle aldrig få slicka mig på munnen (men jag gillar henne ändå!).
Min hund är ruskigt äcklig. Och en stortjuv. Han knyckte tom en matlåda på en tävling. Pinsamt.
Jag har köpt åtskilliga nya luncher till stallpersonalen.
Men där har han ändå lite stil, annars slinker det mesta ner. Ruttna fåglar, all bajs som finns. Ja det mesta tom jalapenos!.
Har svårt att hålla koll på allt min äter, då han är EXTREMT glupsk och allt försvinner ner rätt snabbt. Blir oerhört irriterad på att han hela tiden ska stå bredvid hästarna när de äter och plocka upp varenda liten smula de spiller, samt att grannen matar sitt gamla sto på marken vid grinden precis utanför vårt hus, så där ligger också alltid matrester – så det första min hund gör när han kommer ut är ALLTID att gå och slicka i sig dem, vilket irriterar mig omåttligt. Men inte för att jag tycker det är farligt eller dåligt för honom att äta små mängder hästfoder, utan bara för att det där helt matbesatta beteendet är irriterande, han skiter i att komma när jag ropar då, och det blir jag såå trött på. Jag drar gränsen vid att han får plocka upp från marken (kan inte hålla på HUR mycket som helst och säga till honom) men han får ABSOLUT inte äta ur hästmathinkarna eller slicka dem efter att hästarna har ätit.
Hästskit får han väl äta, men nån måtta får det vara, vill inte se honom gluffsa i sig för mycket och sedan komma in och spy upp inomhus. Känner inga hundar som inte äter hästskit. Han får dock inte äta ur skottkärran. Hovbitar bryr jag mig inte om att han äter. Kadaver ute i skogen är ju svårt att få honom att låta bli, men där får det också vara någon måtta och när jag tycker han fått nog så tvingar jag honom att lämna resten. Kattskit är det absolut äckligaste han äter och jag blir ARG när jag ser honom göra det!! Det ligger inte på så många ställen häromkring, tack o lov, och det finns inga katter vid vårt hus, men jag släpar genast bort honom och säger till honom att låta bli det om jag ser nåt, urrrrk…
Att hundar äter kattskit?! Så jätteäckligt. Blä. Har ingen hund nu men haft tidigare och varit förskonad från kattbajsbegär 🙂
Har heller aldrig varit med om det förut och då har vi haft 8 tidigare hundar! Men labradorer verkar äta ALLT och hur mycket som helst, har jag nu fått lära mig… De tidigare var Airedale terrier, vorsteh, schäfer och lurcher.
Ja tvi för kattbajsätandet!! Där får jag oxå fnatt… Hästbajs och hornbitar får dom gladeligen pilla med, men hornbitarna med måtta. Helt enkelt för att båda mina hundar tenderar att kräkas av det under natten, stora bitar horn kommer upp tillsammans med diverse annat äckligt. Och det är en nattsaga jag gärna slipper om vi säger så…
Kadaver är jag lite mer på min vakt med, vi har mycket räv där jag går med hundarna och jag är rädd för dvärgbandmask, skabb och diverse andra smittor som ett kadaver en räv har tuggat på kan innehålla.
Min fiiina lilla pudel äter inget skit alls! 🙂 Han äter hästMAT, men det är då allt. Har aldrig sett honom sätta sin söta nos i närheten av en bajskorv ens! Isch! 🙂 Jag försöker ha maxdisciplin men ibland brister det vad gäller skällande på främmande. Men det är hur som helst enklare att ha pli på en hund som inte VÅGAR gå längre än fem meter från sin matte… Fast ibland önskar jag en mer tuff hund. Som när rådjuren är på tomten och jag verkligen VILL att de ska bli bortjagade och riktigt skrämda. Går det att hetsa pudeln mot dessa, nääää.