Som jag skrev igår tänker jag inte lägga någon energi på att spekulera kring varför Kreon bar sig åt som han gjorde igår för min strategi kommer oavsett anledning att se likadan ut.
Även OM det skulle bero på att han har noll respekt för mig, är hur ouppfostrad som helst bla bla bla så kommer jag ändå inte att försöka SLÅ beteendet ur honom, det vet jag redan är dömt att misslyckas och så har ju inte X fått hästen lugnare med honom på ryggen.
Utmaningen ligger i att klara av att sitta kvar när hästen kastar sig hit och dit med bakbenen åt alla håll och att kunna driva honom framåt i detta. Ännu behärskar jag inte tekniken till fullo och på gott och ont så gör han inte så hemma = svårt att öva i lugn miljö.
Jag kommer att göra ett eller några försök till beroende på vad som händer, annars får X fortsätta på egen hand ytterligare ett tag till.
Och det är ju inte så att hästens ens med honom går utan minsta lilla bekymmer så problemet sitter inte BARA hos mig även om det förstärks när jag och inte X rider- i alla fall om vi ska döma utifrån gårdagen för så dum har Kreon aldrig varit med X på en framridning- någonsin (däremot MYCKET dummare inne på banan….).
Som jag också har skrivit är min häst otroligt oberäknelig och bara för att han gjorde som han gjorde igår- var hemsk på framridningen och 100 % ridbar inne på banan så behöver det inte betyda ETT DUGG en vecka senare.
Nästa gång kan han vara helt lugn på framridningen eller ÄNNU värre, han kan bete sig som en galning inne på banan och kasta sig vettlöst bakåt (som han gjort med X), sparka i väggarna- ja VAD SOM HELST!
Eftersom jag har sett hur mycket jobb det har krävts för att få honom BÄTTRE (inte BRA) när man rider ut så är jag tyvärr rädd att även tävlingsbeteendet kan ta mycket lång tid att få bukt med och där hänger mycket på mig: hur duktig jag är, om han slänger av mig och/ eller skrämmer mig osv.
I värsta fall kan X som sagt fortsätta att tävla själv och i ”ännu värsta fall” kan jag ju sälja hästen om jag skulle tröttna.
Men jag är verkligen inte uppgiven på några villkors vis, bara beredd på att detta problem kan ta längre tid att lösa än vad man är van vid med mer ”normala” hästar.
Jag har varit med om ”tusen” exempel på hästar som man har överbevisat kring olika saker en eller ett FÅTAL gånger och sedan har det aldrig mer varit bekymmer med just den saken men tyvärr fungerar inte min häst riktigt så…..
Håll ut Birgitta!
De jobbigaste blir de bästa! Kolla hur Parzival var i sin ungdom och då red ju faktiskt Adelinde! Min har också varit knäpp, men visar sin nervositet genom att kasta sig bakåt och vägra röra sig. Många är de tävlingar när jag har fått utgå för att djuret inte går framåt. Att slå honom finns inte på kartan. Herregud, det handlar ju om att skapa en relation, ett samspel och ett förtroende med djuret så att den litar på en trots nervositeten. Trägen vinner, nu när pållen är nio år börjar det bli bättre men jag får inte för en minut koppla bort fokus för då blir han nervös igen och börjar muppa sig. Då är det bra att ha samma männsikor om krign sig hela tiden så att man kan koncentrera sig. Jag vet att du kommer lyckas om du orkar stå fast.
Berättelser som din ger mig hopp. Om det BARA handlade om att vara envis och trägen skulle jag inte tvivla på mig själv en sekund. Det är den där biten med att riskera att ramla av som gör mig betänksam….
Jag är imponerad över både envishet och mod. Inte envishet vad gäller att du tror på framtiden, utan just IGÅR. Det hade jag nog gett upp, fegat ur och skamset suttit av… 😉
Vad gäller slå problemen ur hästen så tror jag inte på det för fem öre. Det handlar garanterat om finare nyanser än så. X har uppenbarligen hittat en nivå där Kreon ligger lagom mellan respekt och tillit och det kommer du säkerligen till också!
Vilken jättebra formulering: ”en nivå mellan respekt och tillit”- det är PRECIS så jag tror att det är.
Och jag tror att Kreon har just båda för X- han både litar på honom men är också lite ”rädd” för honom trots att X, som jag redan har nämnt många gånger är den snällaste ryttare han kunde önska sig.
Men jag har sett det ibland som exempelvis vid ett tillfälle då han bajsade en stor diarré-hög så fort X kom in i ridhuset och skulle rida honom!
Stackare.. vilken skitstövel till häst rent ut sagt! Tror inte heller på att slå ur hästen några problem utan mer på tillit och respekt vilket kan vara betydligt svårare ibland än man kan tro..
Håll ut Birgitta, plötsligt ser du ljuset:) Efter 3 1/2 år börjar det falla på plats o jag börjar drömma dressyrtävling, nu håller ingen längre för ögonen när vi äntrar ridhuset:) mitt stora problem ( om det nu är ett problem) är att min tränare fortf inte är sugen på att sitta upp på henne ” är för gammal, är inte så reaktionssnabb längre” dock skiljer vi inte oss åt i åldrr så mkt:) han har blvit en riktig tunnis, ha,ha.
Eftersom jag kan vara envis in absurdum (betänk att jag kämpade med Décimas tungfel i ÅTTA år!!!!!!) så kommer jag inte att ge mig i första hand.
Kreon är den finaste häst jag ridit och jag tycker jättemycket om honom- en sådan häst släpper man inte bara sådär.
Jag är inte det minsta avundsjuk på dig. Vet hur mycket tid och tålamod det tar innan man kan rida ut själv utan att vara rädd för att flyga av. Vissa hästar är födda med en massa griller i huvudet. Och om jag skulle bli av med Ella så är det inköp av en färdig äldre häst som gäller. Kanske något för dig att tänka på nästa gång du går i hästköpartankar. Färdig häst=inte grisen i säcken=förmodligen dyr. Tyvärr.
Kämpa på Birgitta!
Tycker du gör det jättebra som varken drömmer högre än horisonten (dvs lever i det blå och tror att det snabbt ska vara övergående) eller tänker nattsvart, SJÄLVKLART kommer det med tid och tålamod att gå!!
Min häst var till en körmästare som 2-åring (och han hade aldrigt räffat en värre häst i hela sitt liv, och då jobbade han med problemhästar 😉 Nåväl, han sa så småningom att hon var väldigt fin också ;-)) men han myntade ett uttryck som jag kört med sedan dess: När jag TRÄNAT en sak konsekvent, lugnt, väl förberett och på bästa sätt HUNDRA gånger och hästen fortfarande inte lärt sig/förbättrats, DÅ kan jag säga att det är ett problem. Innan dess är det bara träning…
Med den inställningen har vår utveckling gått typ tusen gånger fortare, just för att jag hela tiden insett att det är bara träning, som vi ska göra så maximalt effektiv och bra som möjligt men som vi kan få hålla på och nöta med 99 gånger till..
Tack för mycket klok input.
Det är självklart så jag måste tänka och inte hetsa mig själv att göra det snabbare än vad det är läge för.
Och med andra ord har jag ca 90 tävlingsförsök till på mig :)!
Rider du med säkerhetsväst? Jag har börjat göra det, det ger mig en säkrare känsla.
Och det finns bekväma nuförtiden
Nej, det gör jag inte. Tanken har SLAGIT mig (nu var jag ordvitsig va???) att jag borde ha en när jag rider ut.
Tänk både du och jag ville ha en säker häst. Nu har vi fått något att bita i med alla bakutsparkar.
Men jag ångrar mig inte. När det går bra så är det himmelskt.
Exakt!
Jag säger som alla andra, heja dig för att du inte ger upp och jag tror också att det kommer att gå över. Min förhållandevis lilla erfarenhet av riktigt känsliga hästar är just att ibland är de väldigt rutinberoende. Kanske har Kreon vant sig vid att det är X som rider på läskiga tävlingsplatser, och den lilla förändring att det var du som red just då ställde kanske till det i hans lilla hjärna. Men det går nog över det också! Vanans makt…
Hur ser det ut med reglerna egentligen, någon annan ryttare än den som ska starta klassen får inte rida fram hästen va? Annars skulle du kunna (börja) rida fram lite innan X hoppar upp, eller tvärt om. Då kanske du kan få X:s råd och stöd om Kreon muppar sig.
Vi får fila på olika lösningar om det inte blir bättre med mig i sadeln.
Ja jösses, vilket dilemma: Du har en häst som du ÄLSKAR att rida/träna, som du längtar efter att sitta upp på varje dag efter vad jag förstått. Du har kämpat med allt det som var svårt med uteritter och sällskap av andra hästar och sett att det går att göra framsteg. Säkerligen kommer tävlingsbiten också att lösa sig på sikt med en lagom dos envishet och mod. Frågan är bara om du VILL utsätta dig för detta ”krig” eller inte. Hur ser du på att behålla Kreon om tävlingsbiten inte fungerar? Behålla honom och låta X fortsätta tävla eller sälja? I min värld är ju tävlandet helt oviktigt så jag vet hur jag hade gjort, men det är jag det!
Jag har i dagsläget ytterst svårt att tro att jag kommer att behålla Kreon om jag inte själv kan tävla.
Det finns en del kvinnor i min ålder som gladeligen står och glänser BREDVID sin, med någon annan tävlande ryttare, häst men så funkar inte jag även om jag är OTROLIGT glad och tacksam över allt som X har hjälpt mig med.
Kanske ändrar jag mig…man ska aldrig säga aldrig…men i dagsläget kommer jag att ge Kreon och MIG en chans även om det kan ta tid.
Tycket du resonerar klokt, och BRA gjort att ni genomförde programmet och inte gav upp då han tramsade på framridningen. Jag har ju själv haft muppig häst men som blev bättre med åren. Satte en snokrem på sadeln som ”livräddningshandtag” få att ha något att hålla i när hon for runt som värst. Det gav även mej lite trygghet som jag såväl behövde då, kanske ett tips om du inte redan har det? Säkerhetsväst är ju också klokt, även om det är väldigt ovant att rida mej i början. Nu känner jag inte min längre…
Jag tror att ni kommer fixa detta!!!
Remmen är GULD värd!!!!
Jag tycker det skall bli jättespännande att följa er utveckling och hoppas naturligtvis på en lycklig utgång med många fina rosetter i slutändan :-). I annat fall är det ju bara att låta X tävla upp honom i klasserna och sälja honom dyyyyyyyrt!!!!
Det är EXAKT så jag tänker.