Ett ämne jag har berört förut och ibland när man själv är mitt uppe i något så tycker man sig se samma fenomen ”överallt” så jag tänkte skriva lite om det igen- det där med att ta hjälp av en beridare/ utbildare/ tillridare.
Att man rider dressyr för någon på en regelbunden basis tycker nog de flesta är ganska vanligt och inget konstigt eller ”fel” men när man börjar diskutera de som faktiskt väljer att lämna bort hästen för att få den utbildad- ja, då är inte alla lika samstämmiga i sina åsikter.
En del tycker att man ”fuskar” om man inte gör allt jobbet själv, att man går en genväg genom att BETALA och ”slippa anstränga sig”.
När jag var ung och såg saker mer i svart eller vitt hade jag sett det som en enorm prestigeförlust om jag såg mig tvingad att lämna bort min häst till någon duktigare- jag hade tyckt att det var ett misslyckande.
Idag ser jag lättare gråskalorna i livet och har också insett att det finns flera sätt att göra en och samma sak på; man kan göra det väldigt lätt, väldigt svårt och allt däremellan.
Nu har jag ju inte ”skickat bort” någon av mina hästar- i Skåne finns det folk som kan hjälpa till på andra sätt vilka jag har föredragit- men både Archie och Kreon har ridits av skickligare ryttare i utbildningssyfte och jag har inte det minsta dåligt samvete för det eller känner mig som en kass ryttare.
Även tävlingsbiten oaktat så har X utbildat Kreon snabbare och bättre än vad jag hade kunnat göra och jag tycker att det bara är positivt.
Jag har en lättlärd och fin häst och ser ingen anledning att nöta på honom i onödan om någon annan kan lära honom det som jag har svårt för långt snabbare och bättre och utan risk för att det blir fel på vägen.
Redan Mini fick ju introducera bytena för Kreon vilket hon gjorde utmärkt och även där är jag övertygad om att hon gjorde ett bättre jobb än vad jag hade gjort.
Jag undrar om det inte ligger lite avundsjuka bakom när en del ifrågasätter de som väljer att ta hjälp- kanske har de inte råd med detta själv och retar sig på oss som har?
Ja, inte vet jag men har också insett att det är ganska vanligt att ta hjälp- även proffsen gör det så vem är vi amatörer att tycka att själv alltid är bäste dräng?
Nej, tvärtom tror jag att många hade haft långt mer välutbildade hästar som de faktiskt hade haft ROLIGARE med (om inte också fått större tävlingsframgångar med om det nu är det man vill) om de hade satsat några kronor på hästens utbildning i stället för att prioritera att köpa schabrak nummer 30 eller nya 7.000-kronors stövlar.
Bara man själv kan bestämma en sån sak. Jag skulle be om hjälp absolut! Bara för att hästen är min måste inte min ridning vara den bästa.
Om man har råd, möjlighet och behov av att lämna bort sin häst för att få hjälp med utbildning/tillridning så ser jag inget fel med det alls.
Om jag skulle hamna i en situation där jag inte skulle reda ut det själv så skulle jag inte tveka att ta hjälp och skulle också föredra att göra din variant. Dvs köra hästen till en duktig ryttare som X och låta honom/henne rida några pass i veckan.
Att kunna rida på en viss nivå innebär inte automatiskt att man är bra på att utbilda hästen till den nivån.
Unghäst/hästutbildare är ju faktiskt ett yrke…
Och om man nu tycker att det är ”fusk” att lämna bort hästen för utbildning undrar jag vad skillnaden är mot att KÖPA en häst som redan ÄR utbildad på en viss nivå? Då har man ju inte heller gjort jobbet själv!
Att be om/ta till hjälp när man själv inte kan eller klarar av något är rätt väg att gå. Gör man inte det lär man sig oftast inget heller.
Så nej, jag tycker inte att det är att fuska.
Jag tror det är mycket vanligare att man lämnar bort sina helt normala hästar på inridning/tillridning/utbildning nu ärn förr. Man ser fördelar med att ha en välriden häst istället för att som jag gör traggla år ut och år in med en besvärlig häst. Men sen kostar det ju lite också.
Jag skulle nog gärna lämna bort de flesta utav mina hästar periodvis för att få hjälp på vägen. Tror det är bra både för hästarna och mig. Jag är högst halvdan medelmåttlig ryttare. För mig är det mest en pengasak och att det är mitt lille gullegull-djur som jag helst inte vill vara utan.
Jag har lämnat bort en häst där jag inte ansåg den var frisk, flera veterinär friskförklarade hästen & jag blev dumförklarad och fick höra att jag bara inte red den ordentligt. Jag lämnade då bort hästen så att proffsryttare skulle rida den. Fick tillbaka hästen på en veckas tid då den ju inte var frisk. Fick tag på bättre veterinär och hästkracken som knappt ville gå ur boxen fick somna in.
Det ena är väl inte mer fusk än det andra, att köpa en färdig häst är ju helt ok. Då borde det ju vara helt ok att lämna bort den med. Som sagt allt är inte svart eller vitt och jag har full förståelse om andra gör och det har inte några tankar på om det är fusk eller inte.
I mitt eget fall däremot så vill jag göra det själv och hade nog känt det som om jag fuskade lite om jag lät en pilot ta över. Det är dock mitt ego som spökar och att jag tycker att det är så himla roligt att göra det själv. Jag har låtit en ett proffs tävla min häst på breeders eftersom jag ansåg att det nog skulle ge hästen mer rättvisa. Så nej jag tycker att det är helt ok när andra lämanr bort sina hästar, men jag gör hellre jobbet själv med min egen!
Självklart är det inget ”fusk” att varken lämna bort sin häst för utbildning, ta hjälp av beridare eller köpa välutbildad häst. Vad är alternativet? Alla köper oinridna tvååringar…? 😉
Jag tar hjälp av min tränare även med ridningen av min häst med jämna mellanrum. Dels för att hon ska få känna på om min ridning av honom är rätt, men även för att ta honom framåt. Byten t ex kommer jag absolut inte att försöka mig på själv när det är dags. Bättre att det blir rätt från början då just en felaktig bytesinlärning kan vara svårt att rätta till i efterhand.
Jag och min dåvarande tränare misslyckades med att lära Décima att byta korrekt (hon bytte vad man ibland kallar ”ett halvt efter bak”- nästan omöjligt att korrigera när det väl befästs).
Med facit i hand höll vi på för länge innan vi insåg att vi inte skulle reda ut det och då var det för sent. Inte så muntert när man har som mål att tävla MSV-dressyr FRAMGÅNGSRIKT.
Nu hade ju hästen andra brister också men detta hjälpte ju inte till precis….
Jag funderar på om detta med att lämna bort sin häst på tillridning har att göra med kulturen att ”aldrig ge upp”
Det där man lär ungarna på ridskolan ni vet, att aldrig visa att man är rädd, aldrig säga att man inte vill osv. Vi fostras i en kultur där det är vanligt att man gör saker man inte riktigt är redo för, ”man ska ju härdas”. Sett i det ljuset är det inte konstigt att vi ska utbilda själv. Alla antydningar att vi inte klarar saker själv ses som en svaghet. Om jag är lite filosofisk.
Tur klimatet börjar ändra sig! Det ÄR såklart smartare att lämna hästen till någon som kan än att traggla själv. Liksom det är smartare och roligare att kunna köpa en häst som är utbildad till det man vill göra med den.
Intressanta tankegångar från dig Cristel och jag är benägen att hålla med.
Sedan ska man ju inte sticka under stol med att tillridning i mycket är en ren KOSTNADSFRÅGA tror jag.
Lämnar du din häst till riktigt duktiga ryttare och inte vilken ”tomte” som helst är det inte ovanligt med en månadskostnad på i varje fall 10-15.000 för helinackordering. Och eftersom få hästar kan ”förvandlas” totalt på en ynka månad utan att det i varje fall behövs 2 så kommer man snabbt upp i en ganska hög kostnad vilken KANSKE inte känns berättigat om man köpt en häst för säg 30-50.000. Inbillar jag mig? Men jag kan tänka fel…
Nu håller jag i för sig på oftast med trav, och vi har lämnat bort hästar till inkörning, träning osv! Det är bra att kunna ta hjälp där man inte längre kommer någon vart. Hade iväg 2 åringen i proffsträning under December – Februari för inkörning och träning! Fick tillbaka en häst som var perfekt körd! 🙂 Jag tycker inte de är fel att ta hjälp av andra kunnig människor där man kört fast!
Sen får man ju inse att när man tävlar dressyr så tävlar man inte på lika villkor och det behöver inte vara den skickligaste ryttaren som vinner. Den som har mest pengar o därmed bättre förutsättningar att köpa välutbildade, fina hästar tillika betala för fortsatt underhåll/tillridning/utbildning av hästen är också den som sannolikt kommer ha störst framgångar på tävlingsbanorna.
Det håller jag ABSOLUT med dig om till 100 % även om det inte alltid är comme il faut att säga det högt. Man ska liksom fås att tro att tex pengar inte spelar någon eller så stor roll men enligt min erfarenhet gör dom det i de absolut flesta fallen.
Så klart kan man ha ”tur” och/eller vara skicklig nog att köpa en väldigt billig häst som man sedan har stora tävlingsframgångar med men detta händer EXTREMT sällan, i alla fall om vi talar om tävlande över LA-nivå.
Kan som en parentes nämna att det mycket väl kan hända att man även i MSV C/ MSV B i Skåne tävlar mot både svår-klassryttare och rent av OS-ryttare så det där med lika villkor….njäe….
Jag tycker inte det är riktigt så enkel. Helt ärligt vet jag INGEN obegåvad ryttare som lyckas bara tack vare dyrt inköpt häst och mycket hjälp. Är man kass som ryttare själv så hjälper det liksom inte, man får sällan till det på tävlingsbanan ändå. Men om man är GANSKA duktig så är det klart att det hjälper om man har råd att köpa en fantastisk häst.
En ryttare som tidigare tävlade i världscupen (med annan häst) kom i princip sist i MsvA-klassen på helgens tävlingar. Så att det är en OS-ryttare behöver inte heller betyda något.
Den finaste hästen i helgen (jag ville verkligen STJÄLA den) var den 7-åring som vann MsvA-klassen på 70%. Den är inköpt som typ föl av sin ägare, som är en helt vanlig (begåvad) ryttare.
Fast såvida vi inte diskuterar ”ytterligheter” såsom totalt obegåvade ryttare så tycker jag absolut att pengar betyder eller KAN betyda MASSOR.
Bara en sådan sak som om man har råd att köpa 2 superbra hästar och få massor med hjälp med dom betyder hur mycket som helst enligt mig.
Då står man inte och faller med en häst, så som jag nu tex gör då Kreon är halt.
För MIG innebär det att JAG inte kan rida på x antal veckor = tappar ridning, rutin mm.
Har man minst 2 hästar rider man oftare, får mer rutin = man blir förhoppningsvis/ troligtvis duktigare.
Dessutom är det så menar jag att ”mycket ger ännu mer”.
Ju duktigare man är desto större är chansen att man får låna ANDRAS fina hästar= ännu mer rutin= ännu duktigare.
Dessutom blir man påtänkt för träningar/ evenemang som mindre duktiga ryttare aldrig får chansen till = ännu mer rutin bla bla bla.
Jag lär liksom aldrig få låna någon superfin häst gratis av någon som vill att just JAG ska promota den och inte heller lär jag bli kallad till någon Kyra-träning och dylikt men OM det skulle hända är jag övertygad om att både den fina hästen och Kyra hade utvecklat mig som ryttare.
Då är snarast frågan vad man menar med två »superbra« hästar. Ser vi till internationellt tävlande och den absoluta nationella toppen så finns det oftast pengar. Men inte alltid – utan då i stället begåvning, jävlar anamma och lite tur.
Och ser man lite lägre ner; på nationell MsvA och SvårB-nivå så är merparten av oss ryttare där »normalrika« som köpt »normaldyra« hästar och både rider och tränar »normalmycket«. 🙂
(OBS: Min eget satta norm baseras nu på tävlande dressyrryttare, inte på den generella hästägaren som bara hobbyrider.)
Jag VET att de flesta av mina tävlingspartners har köpt sina djur, oftast hyggligt unga för allt mellan 50–250.000. Ytterst sällan mer än så. Det är helt enkelt inte så många förunnat. Speciellt de som arbetar med hästeriet på heltid har sällan inkomster att hiva upp en mille (eller tio) för en fantastiskt häst utan får fixa det själv.
Som exempel kan jag ta en välrenommerad Ridskolechef här i Stockholm som köper in hästar som nog inte är ett dugg märkvärdiga där och då men som tar häst efter häst till MsvA/svår klass på ett eminent vis.
Alltså anser i alla fall JAG att jag slåss på ganska lika villkor med mina tävlingskonkurrenter. Med hjälp av ett jätteintresse för det jag gör, en viss begåvning, sinne för att köpa rätt häst, envishet och hårt arbete. Sen är det några man inte kan slåss med för att de är WAY ABOVE. Men sådant är livet …
Om jag ser till de som tävlar MSV A- Svår B i Skåne är det inte ovanligt att dessa personer har någon form av hästverksamhet där de sponsras med x antal hästar.
Och jag fortsätter att hävda att ju fler ”fina” hästar man rider (dagligen) desto mer rutin får man och desto större chans att lyckas än den som sitter på sin egna, enda häst.
Ryttarna i Stockholm känner jag ej till så väl men här har vi Minna Telde, Mattias Jansson, Mia och Ebba von Essen, paret Haid-Bondegaard, Pernilla André osv osv och när de alla har kanske 2 hästar per person till start i en klass återstår det inte såååå många ryttare som endast har sin egna lilla häst. Faktiskt.
På tal om Os-ryttare och lite kuriosa:
Kreon skulle ha tävlat nu på torsdag och gått en MSV C. I samma klass startar Mr Pooh.
Jag svarar mig själv då svaraknappen försvann fr ditt inlägg. Givetvis blir man skickligare av att rida fler, mycket och bra hästar! Men jag ser helt enkelt inte det som orättvisa utan bara ett livsval. Både du och jag hade ju kunnat välja det (tidigare i livet) om vi velat. Jag slår f ö ganska ofta de som arbetar med hästar på heltid trots att JAG ”bara” har två hästar. Så det handlar om ngt mer än bara mängd också. 🙂
Nja…då får jag nog kontra med att det inte alls behöver handla om ”livsval”. Även om jag hade velat satsa på hästar i ungdomen är det definitivt inga garantier för att jag hade lyckats. Hade det varit så enkelt…
Och absolut handlar det om olika parametrar men som sagt; pengar sitter inte det minsta fel och KAN hjälpa mycket.
Och jag svarar mig själv IGEN. I min 32 man stora George-klass på söndag är det tre ryttare som ridit OS (eller i alla fall stort internationellt), och flertalet som rider som yrke. Vi får se hur jag står mig i konkurrensen. Med fin men ändå normal häst, normal inkomst, och ett annat jobb på heltid. 🙂
Det är klart att det inte är självklart att vi hade lyckats (vad det nu innebär?) även om vi satsat på ridningen på heltid. Många parametrar påverkar.
Jag tror inte heller det hade varit självklart att vi lyckats även om nån hade satt 20 millar i vår näve. Se på Totillias med sin nya ryttare. Han är väl ett praktexempel på just detta.
Intressant diskussion!
Tycker också det är lite roligt att se vilka ekipage det är som tar steget från lätt klass till MsvA-nivå (som är en relativt hög nivå här, förstår självklart att steget därifrån till GP är ganska långt men tycker ändå att MA och StG är en bra nivå för oss hobbyryttare!). Det är inte så ofta de ekipage man tror när man ser deras start på karriären i LB som blir distriktsmästare 10 år senare och andra hästar som varit otroliga i lätt klass inte alls utvecklas till fantastiska MsvA hästar. Jag tycker det är härligt att det inte är förutsägbart, skulle det alltid vara den med störst plånbok som vann skulle det ju inte vara ngn intressant sport 😉
Jag tycker definitivt inte att det är fusk att lämna bort häste ller ha tärningshjälp… Men jag har ju faktiskt min häst för att RIDA SJÄLV så jag vill faktiskt njuta av henne SJÄLV i första hand!
Jag är ju i bytes-läget nu och är inte tillräckligt duktig för att klara av att befästa bytena på min stora häst med enorm galopp och hög integritet (;-)) men jag vill ju faktiskt helst få rida henne själv… Surt!
Klurar på vem och hur jag ska kunna ta hjälp, hade ju helst sett att de på ett pass befäst bytena oioch så fick jag rida själv igen sedan men så fungerar det ju knappast i verkligheten! 😉
Som du vet ÄLSKAR jag också att rida min egen häst men lär av mitt misstag och lämna bort hästen/ få någon att rida den om du är det minsta tveksam till om du kommer att reda ut detta med bytena.
Jag är inte ensam om att ha gjort detta (med Kreon) och borde som tidigare nämnts även ha gjort detta med Décima som jag i stället ”förstörde”.
Jag började med att lämna bort min nya häst två månader på tllridning.
Han var 9 när jag köpte honom och kunde absolut inget, inte galopp fattning. Han var bara riden i skogen.
Med facit i dag så var det en klok investering.
Hade jag haft kompetensen hade jag gärna gjort det själv.
Ja du Birgitta, du vet ju vad JAG tycker.
Jag har tagit hjälp två gånger i »modern tid«. Dels med häst som blev för vild för min smak när han skulle lära sig bytena. Då valde jag en totalt orädd ryttare men som ändå rider likt mig. För att JAG sen skulle kunna ta över lätt och smidigt. STORT tack till Carro på Lövsta! 🙂
Min 10-åriga häst som jag tävlat upp till Int1 med gick jag lite i stå med. Kom inte vidare. Fastnade i en negativ (seghets-)spiral. Tog hjälp av en annan mycket skicklig ryttare som förmådde »komma under skinnet« på hästen och gjorde ett fantastiskt jobb på bara några veckor. Jag fick tillbaka en ny häst, som INTE åkte tillbaka i de gamla hjulspåren heller. Tack fantastiska Jennie L :-).
Viktigt tror jag är att det verkligen ÄR skickliga ryttare som också gör det de ska.
De ska rida hästen enligt ök.
De ska vara pålitliga och bra att kommunicera med.
De ska ha i bakhuvudet att »rida för den ordinarie ryttaren«.
Kemin ska funka mellan häst-beridare och ägare.
Ann: JUST det!!! ”för den ordinarie ryttaren”. Det är ju A och O att man själv ska kunna rida sin häst. Stor skillnad där på tränare och tränare…. ser jag många exempel på.
Lämnade bort Prima till en skicklig dressyr-ryttarinna när hon var 4. Det räckte med en ynka månad för att få ”till det”. Jag var där 3 ggr i veckan för att följa, se och lära, red själv lektion 1/vecka. Det var egentligen inget ”fel” på min häst men hon var väldigt självsäker och blev plötsligt lite kaxig och osamarbetsvillig, saknade respekt, vilket ryttarinnan ingav 🙂 Blev less och kände att jag inte kom framåt som jag ville. Jag betalade faktiskt inte så himla mycket, tror det var 650 euro/mån, värt varenda öre.
Calvin har jag (för flera år sen) givit till min danske tränare ett par gånger då jag inte kunnat rida. Vi känner varandra mycket väl och han tränade då Calvin med baktanke att ett av mina ben är svagt pga operationer. En underbar följd är att hästen kan idag ridas mer eller mindre UTAN ben!
Det är väl för attans inte nåt nederlag, nån svaghet, lathet som gör att man tar beslutet att lägga pengar på hjälp utifrån!? Om det nu inte är så att man är stenrik och inte ids rida själv, utan bara vill försöka plocka russinen från kakan….
Vaddå plocka russinen ur kakan? Har man pengar och gillar att vara hästägare och se sina hästar på banan kan man väl få göra det?
Ja, som JAG Jenny, som låter en proffsig ryttare tävla Prima och drar hem en massa fina placeringar!
Nej, det var inte det jag menade, utan att man låter en dyr beridare rida och träna sin häst tills den är tipp topp och SEN rider man den själv, när det långa tuffa jobbet med utbildningen är färdig och hästen klar för tävling.
Fast det är väl IGEN ingen skillnad mot att köpa en färdigutbildad häst? Det kan väl finnas massor av anledningar att man inte vill utbilda hästen själv, kunskap, tid vilja etc. Jag ser absolut inget fel i detta, annat än att det kanske kan sticka i ögonen på endel (nu säger jag inte att det gör det på just DIG men generellt är den svenska avundsjukan allt för väl utbredd)
Som vanligt kloka synpunkter som jag instämmer helt i.
Jag har sagt det hur många gånger som helst, ffa vad gäller Kreon (Archie var inte en tusendel så känslig): att kemin måste fungera och den man tar hjälp av måste rida likt en själv och dela ens ridfilosofi.
Även om det mellan mig och X skiljer 7 (!!!) hål i stigläderna så är viktskillnaden inte nog mer än max 15 kilo och han rider för LÄTTA hjälper, så som jag också gör (och jag skulle inte ORKA rida annorlunda).
Även vad gäller filosofin så tycker vi extremt lika och det skulle definitivt inte fungera om tex X ansåg att man skulle piska och gå på Kreon rejält för att få honom att gå.
Även OM det hade hjälpt (vilket det inte hade gjort- been there, done that) så skulle jag:
Inte VÅGA rida så av rädsla för att bli avslängd- och tro mig- det hade jag blivit
Inte VILJA rida så då det strider mot det jag tror på i SAMARBETET mellan ryttare och häst
Så ”beridarens” ridning måste gå att applicera på en själv när man tar över rodret, för det är väl det alla som lämnar bort hästen vill: att kunna rida den själv. Att någon ANNAN kan rida hästen är liksom inte det som är det egentliga syftet och skiljer det på tok för mycket mellan ens ridstilar så är man snart tillbaka på ruta ett och det nerlagda jobbet (och pengarna icke att förglömma) är mer eller mindre bortkastade.