Ofta när jag sitter och läser diverse inlägg på Bukefalos så kan jag inte göra annat än att skaka både förundrat och förskräckt på huvudet åt vad folk kan få för sig att hitta på kring hästar.
* Man köper ridhästar obesiktigade.
* Man köper en barnponny åt sitt barn utan att provrida.
* Man lånar ut hästen till vilt främmande människor.
* Man säljer sin häst på avbetalning.
Kanske är det MIG det är fel på och kanske är det som rubriken säger men jag fattar inte att man VÅGAR?!?!?
För ”givetvis” så råkar människorna i exemplen ovan ut för MEGA-problem mer eller mindre direkt, problem som oftast inte går att lösa ”bara sådär”.
Att man kan få problem så fort man äger ett djur fattar så klart också jag men att liksom BÄDDA för bekymmer som ovan- nej, JAG kan inte förstå det.
Hade ni vågat göra något av ovanstående, har ni rent av gjort det och hur gick det?
Jag har köpt (rid-) häst utan vetbesiktning. Det gick bra :).
Fast problemet är ju inte de godtrogna som litar på andra tycker jag. Problemet är ju att det finns oärliga människor som utnyttjar dem.
I sak håller jag med Prick men det är inte heller så enkelt som att bara säga att ”man blir lurad”.
Det kan ju också vara så att man har helt olika uppfattning om en och samma sak, framför allt när det gäller ett levande väsen som en häst.
Det du tycker är en snäll häst kanske jag tycker nästan raka motsatsen om.
Så bara för att jag köper en häst osedd som JAG tycker är dum behöver det inte betyda att du medvetet sålt en vad du också tycker är en dum häst.
Man kan ju också som säljare TRO att hästen är frisk utifrån det som man använt den till (och/ eller sin okunskap), köper någon sedan denna häst obesiktigad och det därefter visar sig att det faktiskt ÄR fel på den så behöver man alltså inte som säljare ha varit ute efter att luras.
Det är väl ganska sunt att vara misstänksam och tänka efter både tre och fem gånger när man håller på med hästaffärer och hästar. Det handlar ju inte bara om att man kan bli lurad det gäller ju även rent praktiska saker som försäkringar, hästens välmående, ansvarfrågor och vem har rätt och vem har fel vid en tvist mm.
Jag håller med Birgitta om att problem kommer man ju att få ändå när man har ansvar för ett djur, så varför inte försöka undvika dom i största utsträckning??
Tja, den sista idioten är väl inte född än är väl en bra sammanfattning…
Jag skulle kunna köpa en häst utan besiktning om den var billig. Men man får ju vara medveten om att det är en chansning ändå. I övrigt nej. Köpa häst utan provridning, ja kanske, om jag sett oredigerade filmer eller om en vän provridit.
Jag tycker inte det du beskriver är att vara misstänksam utan för mig är det ett sunt tänkande.
Vi har köpt 3 st utan besiktigning. Den första var Djingis som vi köpte från ridskolan som 15 åring nu är han 26 år och vann senast i lördags så det var ju ett lyckat köp :). Min andra ponny hade jag haft hand om sedan flera år tillbaka innan vi köpte honom så han blev heller ej besiktigad. Dock hade han en elakartad cysta i hovbensvingen (det hade man aldrig kunnat se på en besiktning), så han fick vi tyvärr ta bort :(.
Min nuvarande köpte jag också utan besiktning , dels har hon varit en olycksfågel vilket inte hade framgått på en besiktning ;). Sen hade hon flera år på travet så jag var välmedveten om vad som kunnat hända och har hänt. Men hon har gått från travare till att tävla upp till 1,10m reg (tränat upp till 1,20m) och hon har fungerat kanon. Men skulle jag köpt en ny häst idag så hade jag besiktigat. 🙂
För mig beror det på priset och åldern på hästen. Ett billigt föl eller åring skulle jag vara mindre benägen att besiktiga, de har ju inte några förslitningsskador (får man hoppas!!). En billig barnponny skulle jag kolla mera om den var lämplig för barnet, än besiktiga. De är ju ofta litet äldre också, och med facit i hand kan man ju lättare se om de håller för den tilltänkta aktiviteten. Jag köper inte några dressyrhästar, så det rör sig sällan om några större summor, men de två dyraste jag köpt har jag besiktigat. Fast en av dem gick åt pipan iaf… Jaja. Det är ett lotteri, så man vill ju vara så försiktig man kan. Någon utlåning eller avbetalning skulle jag aldrig beblanda mig i. Fodervärdsavtal är jag inte heller pigg på – det finns så mycket hästar att köpa, så jag gör hellre det och har jag betalat kan jag bestämma! Tycker du är förnuftig snarare än misstänksam.
Jag både förstår och förstår inte resonemanget om att inte besiktiga tex billiga hästar.
Sååå himla dyrt är det ju inte att göra i alla fall den enklaste besiktningen och då kan ju ändå veterinären tex lyssna på hjärtat, göra böjprov osv= sådant vi lekmän inte kan och som ändå kan bli problem.
Hade besiktningar kostat 10.000 hade jag inte heller besiktigat en hur billig häst som helst men nu kan man ju besiktiga en häst för under 2.000 och det hade jag nog lagt på vilken häst som helst.
Det skulle vara intressant att se statistik över hur många ggr det blir bra, ingen startar ju en tråd på t ex Bukefalos när det funkar 😀
Du har en poäng där men å andra sidan så tror jag inte heller att alla som råkar illa ut på olika vis startar trådar om det på Buke.
En del skäms säkert i efterhand åt sin dumhet/ godtrogenhet.
Och så många trådar som jag ändå har läst om tråkigheter på Buke så tror jag inte att det är OVANLIGT. För övrigt åkte en bekant och hämtade hem sin på foder utlånade häst akut för bara några dagar sedan (och hon startade ingen tråd på Buke…..).