3 veterinärbesök har det blivit i veckan- verkligen bedrövligt men om man ska se det från den positiva sidan så är jag oerhört tacksam över att de alla föregåtts av väldigt korta väntetider vilket gjort att jag har sluppit gå och våndas i onödan.
Veckan började således med att jag i måndags 07.45, 15 minuter innan utsatt veterinärtid ringde och klagade min nöd hos ”Kreons klinik” och jag fick tid för hältkontroll redan på onsdagen.
Dagarna fram tills dess red jag ut lite lätt, kände ingen hälta men var också övertygad om att X inte hade inbillat sig något på lördagen utan att det med största sannolikhet skulle konstateras en rörelsestörning hos veterinären.
Så blev det också, åter är det höger bakknä som spökar även om jag tror att vi upptäckte hältan långt tidigare än i sensomras förra året då jag nog red i några veckor på en inte helt 100 häst.
Jag får ju säga att Kreon, likt många andra hästar, har visat sig vara ett tåligt djur- han har hela tiden gjort det vi har bett om och om man vet vad han är kapabel till så är detta ingen självklarhet tycker jag.
Efter veterinärbesöket i onsdags har Kreon bara gått i hage fram tills igår då jag skrittade ut en kort runda och det är så planen ser ut- att fortsätta att skritta 30 minuter om dagen fram tills återbesöket 22 maj.
Inte nog med att Kreon alltså inte helt frisk just nu, till råga på allt elände fick Soya sitt andra EP-anfall i måndags (det första fick hon 11 februari) och ett tredje i torsdags.
Så även lilla Mimmi har varit hos veterinären, både i fredags då bla blodprov togs (perfekta värden) och igår då EKG och ultraljud av hjärtat visade samma sak- en till synes kärnfrisk hund.
När nästa anfall kommer vet ingen i hela världen och jag känner att jag inte kan oroa mig för något jag omöjligt kan påverka även om det är lättare sagt än gjort att slappna av.
Jag läste om en annan kvinna som aldrig lämnade sin hund mer än max några minuter då och då och så varken kan eller vill jag leva.
Dels har jag ett arbete som måste skötas och dit hundar inte är välkomna och dels KAN jag inte släpa med mig Soya överallt.
Nu är det ju extremt sällan hundar dör under ett EP-anfall (då de däremot är medvetslösa) så jag känner faktiskt ingen direkt rädsla för DET men så klart vill jag ju helst vara närvarande om det går.
Nå, nog om sjuka djur- förhoppningsvis kommer båda igen och som jag redan har skrivit många gånger; så här ÄR det, mer eller mindre att ha djur. Man får räkna med sjukdomar och olycksfall, precis som när man har barn för den delen- att sedan vissa är mer drabbade än andra…tja…livet är orättvist även i detta avseende och så är det bara.
Usch vilken otur du har 🙁 Hoppas det vänder och de håller sig friska nu.
Lätt att vara kall när det inte är mina djur men bistert sett så är det inte så mkt man kan göra även om man nu vakar över sitt djur dygnet runt, så jag undrar vad det ens skulle hjälpa..? Är ju inte så att de flesta sitter hemma med kramplösande och det tar ju ändå en stund att åka in. Någon gång måste man ju få sova! Mår djuret så dåligt och får så mkt anfall så känns det som att det vore humanare att låta djuret somna in ärligt talat…
Jag håller helt med dig. Även om jag betraktar mig som en extemt engagerad djurägare så finns det verkligen gränser för mig också och att vara ihopklistrad med min hund 24/7 är definitivt en sådan gräns.
Krama om Soya från mig och Zahra! Hoppas att hon slipper fler och att allt går bra. Blir lite orolig i och med att Zahra är syster yster till Soya, hopps att de hittar vad det är och för egen del hoppas jag i så fall att det inte är ärftligt, för då bör jag väl kolla upp min lite större kopia av Soya.
Hälsningar
Görel
Hon ska få en kram från dig och vad gäller din egen hund tror jag inte att du behöver oroa dig. Händer det så händer det men det är ändå inte såååå vanligt.
Är Soya själv när du jobbar?
Hon är oftast ensam hemma någon/ några timmar varje dag- maken har friare arbetstider och jobbar också hemifrån en del.
Hej Birgitta
Vi har också en hund som har epilepsi sen tre år tillbaka, en Belgisk vallhund – Grönendal. Tänkte dela med mig lite av den kunskap vi fått genom åren.
Jag har lärt mig att det är bättre att sätta in medicin så tidigt som möjligt, man kan alltid sätta ut den igen. Dels för att det tar tid för nivåerna att gå upp och stabilisra sig (speciellt kaliumbromid men även Fenemal). Dels för att flera små ellet enstaka stor anfall kan skada hjärnan mer och risken för anfall ökar på grund av den ärrvävnad i hjärnan som bildas efter ett utläkt anfall.
Något annat som är bra att fundera på om är det finns situationer som kan utlösa anfall. Behöver inte vara precis vid anfallet utan kanske tidigare på dagen eller veckan. Din hund verkar precis som våran få sina anfall när hon vilar eller sover.
Tänk på om det varit varmt, eventuella barn haft massa kompisar hemma som stökat eller vad som helst. Då kan man kanske undvika för extrema sådana situationer för hunden. Vår hund får framför allt anfall när det är varmt (sommar) och även pga yttre stress. Så vi vet att när värmen kommer kommer hon få några omgångar av anfall.
Den här sommaren tänkte vi prova att kyla ner henne ibland med en kylväst. Något hon inte stör sig på alls, kanske är skönt? Sen har vi också hört om Pexion precis och försöker hitta mer information, så du är välkommen att höra av dig om din vet. får reda på mer.
Inga mediciner är utan biverkningar och ingen medicin fungerar på alla. Man får pröva sig fram och väga fördelar mot nackdelar. Vår hund får nu Fenemal och ett tillskott av kaliumbromid och är i princip anfallsfri från september till maj. Dock låter Pexion lovande på den punkten att leverpåverkan i princip är lika med noll. Det ger att man kan ge högre doser om man behöver det, utan att riskera att slå ut levern. En annan fördel med Pexion är att den verkar snabbare än Fenemal och att man därmed kan få effekt snabbare samt således snabbare ställa in lämplig dos.
En annan bra sak att veta är att Stesolid även finns som rektallösning och verkar då betydligt snabbare än suppositorium. De flesta vet. vet inte att den finns utan man får berätta det. Det är ju enbart en akutmedicin och som sådan vill man nå effekt så snabbt som möjligt. En viktig sak till angående Stesolid är att det faktiskt kan utlösa fler anfall även om det fungerar för stunden, inget som många pratar om. Vi försöker nu undvika att ge Stesolid så långt det går, men är inte främmande för det.
Hoppas allt löser sig och att jag hjälpt mer än att skrämma upp dig.
Problemet som jag ser det är att veterinärer verkar ha helt olika syn på det här med behandling av EP.
Den ena veterinären jag träffade ville sätta in Fenemal i princip direkt- den andra vill vänta pga biverkningarna.
Den förstnämnda gav mig också recept på Stesolid och menade att jag kunde ge det även EFTER ett anfall ”för att förhindra nya anfall” i skov- i princip raka motsatsen till det du skriver om.
Något mönster med Soyas 3 anfall har jag hittills inte sett- det första kom på kvällen i soffan (i februari), det andra 6 på morgonen i sängen och det tredje i soffan på eftermiddagen. Inget speciellt hade hänt tidigare.
Jag får se hur jag gör med medicinen- vill inte ha en zombie som jag har läst att EN DEL hundar blir och så länge anfallen är så pass ”lätta” som de varit hittills.