Efter måååååånga månader i grushage var det så äntligen dags för Kreons årspremiär i gräshage.
Sista gången han gick i gräshage var någon gång i september, därefter fick han ju knäledsinflammation och skulle vila och då vågade jag inte riskera att han skulle springa i de mycket större gräshagarna.
Sedan kom hösten och med den geggan och jag såg ingen mening att Kreon skulle kasa runt i gräshagarna som då var fullständigt nerbetade.
Nu ska man aldrig säga aldrig men jag TROR aldrig att Kreon kommer att få fång av gräs i alla fall- han är definitivt inte en hetsätare oavsett mängden gräs utan man kan som hans ägare snarare känna en viss frustration över att han har så svårt för att slappna av till 100 % under hela hagvistelsen.
Så fort någon häst tas in eller ut från gräshagarna och han själv går i någon av dom så avbryter han sitt ätande och kan stå och titta efter hästen och börjar det dra sig mot tiden då hästarna vanligtvis tas in nöjer han sig inte alltid med att glo utan kan börja vanka lite rastlöst av och an.
I grushagarna som dels är mindre och dels ligger närmare stallet håller han sig lugnare så det där med gräshage just för HANS del är tyvärr inte odelat positivt utan måste ske med lite eftertanke- exempelvis genom att man då är ännu mer noga med att ta in honom först innan han hinner hetsa upp sig och i värsta fall dra även andra hästar med sig i att springa.
Jag var själv med vid utsläppet idag och vi hade placerat min knäppis strategiskt i en hage med hyfsat med gräs och 2 lugna valacker som ”omringade” honom och det gick väldigt lugnt tillväga med att både släppa honom och under hela hagvistelsen så vitt jag kunde bedöma (jag tittade till honom då och då med några timmars mellanrum).
Ja, det är mycket att tänka på med detta känsliga djur…
Mitt sto Décima var enligt mig PERFEKT på det viset, om än inte speciellt art-typisk.
Henne kunde man släppa ut i vilken hage som helst, hur långt bort från stallet som helst, ensam- hon var helt obekymrad. Även om alla därefter hade både släppt ut sina hästar OCH senare tagit in alla utom henne hade hon inte brytt sig en sekund- otroligt praktiskt tyckte jag alltid.
Nåväl…Kreon har andra egenskaper som jag uppskattar så då får man ta det ”onda” med det goda.
Dagens skritt-runda var ovanligt omuppig- en slump, vanans makt eller en massa gräs i magen- vem vet?
