Inget nytt finns att rapportera på skritt-fronten, det blev 45 minuter i solen.
Fast det slog mig igår, i det gråmulna och regntunga vädret att det för MIG tyvärr är det bästa vädret att rida i.
För är det dåligt väder så låter folk inte sina rabiata hundar springa runt i trädgårdarna och de struntar själv i att ta fram motorsågen, röjsågen, cementblandaren och andra extremt oväsenförande attiraljer som Kreon kan bli förskräckt över.
Är det soligt och behagligt så sker motsatsen = Birgitta kan inte slappna av utan måste alltid ligga steget före sin häst.
Annars har jag idag gått och småfnissat åt en i mitt tycke vardagsrolig grej som hände i morse.
Jag skulle skriva DARLING i ett sms till min man och telefonen föreslog FARLIG.
”Är du farlig” brukar jag skojande fråga Soya när vi leker just för att hon är allt annat än farlig och detsamma får jag nog säga gäller för maken också :).
På tal om ditt inlägg för ett tag sedan, där flertalet tyckte att ni inte skulle vistas på framridningen, jag höll med dig i resonemanget. I går tävlade jag och hade knutit fast röd rosett både i svansen och i pannbandet (!) på tränset, inte fasen visade de andra ekipagen hänsyn! Just nu (efter en framridning med ryttare som nästan red på oss) tycker jag det känns som vi med ”muppiga” hästar visar störst hänsyn, just pga att hästen inte är 100 % ”pålitlig”.
Ja, det är synd att man i alla fall inte kan visa ”normal” hänsyn oavsett vilka hästar som befinner sig på framridningen- man riskerar ju faktiskt även sin egen häst (och sig själv).