Scenario:
Du följer med din kompis på en tävling.
När det blir din kompis tur att starta och du sitter på läktaren hör du hur några personer som sitter nära dig säger om din kompis ”hur kan man tävla om man har så dålig sits- det borde vara förbjudet”.
Vad gör du:
* Ingenting
* Säger ingenting men berättar för kompisen vad som sagts efteråt.
* Säger något till de otrevliga personerna och hoppas att de skäms men säger inget till din kompis.
* Säger något till de otrevliga personerna och berättar för din kompis vad som sagts efteråt.
3:an, säger till personerna men inget till min kompis
Ingenting. Folk är idioter, men det betyder inte att jag måste vara det.
Word!
Som vanligt svarar jag att det beror på situationen. I begreppet situationen inbegriper jag vilket humör jag är på för tillfället. Det enda jag inte skulle göra är 2: det gör ju bara skada.
Jag får nog också svara att det hade berott på både situationen och mitt humör.
Generellt är jag ganska frispråkig och hade I SAK inte tvekat att säga ifrån.
Nu när X tävlar min häst kan jag tycka att det är ganska intressant att liksom stå och tjuvlyssna lite kring vad som sägs om Kreon. Inte för att jag har hört särskilt mycket och det lilla jag hört har inte varit något negativt men OM jag skulle höra något hade nog tigrinnan i mig vaknat :).
Jag håller med Trasselkvast, tycker synd om människor som är så otrevliga. De måste ha ett otroligt tråkigt liv. 🙂
Hm de där är svårt, men jag brukar ha svårt att inte säga något så hade not sagt till idioterna att bra tysta faktiskt.
Jag skulle demonstrativt (=tydligt) blänga på dem, resa mig och gå därifrån utan ett ord. Inget mer eller mindre.
Hade absolut inte sagt något till min kompis (eller som i mitt fall, min dotter), men vet inte om jag skulle sagt något till ”skitpratarna” heller. Håller med Anna-Kajsa om att det nog beror på humöret man är på. Kanske också på vilka ”skitpratarna” är. Mitt eget motto på läktaren är att bara kommentera positivt. Tänker att det kanske gör ryttare eller medföljare glada att få höra att man gillar något med hästen 😉
Jag upprepar exakt det Eva skriver:
Jag skulle demonstrativt (=tydligt) blänga på dem, resa mig och gå därifrån utan ett ord. Inget mer eller mindre.
Att berätta för sin kompis är ju det RIKTIGT taskiga så det gör man så klart inte.
Jag hade nog haft svårt att hålla tyst men hade i vilket fall som helst glott ilsket på dem. Självklart skulle jag inte säga något till min kompis. Kan man ju tänka sig själv vad ledsen man skulle blivit.
Har nog aldrig upplevt det på vanlig regional tävling men fy fasen när man sitter i Globen…då sitter många superproffs runt om (som av någon märklig anledning inte själva rider där) o kommenterar hej vilt.. Sånt stör jag mig på också som fasen..:-))
Eller som nått år när jag var nere i Falsterbo o kollade på 5 el 6 åringarna. Satt bredvid en bekant som sågade vartenda ekipage. Tillslut var jag tvungen att fråga: ”Om du tycker dessa är så kassa..vad i hela friden säger du om mig o Hedwig då när inte jag hör?” Tror hon var i samma ålder som de hästarna vi tittade på.. 😀
Blev ganska tyst efter det..*vissel*
Åhhhh, helt underbar kommentar just av den anledningen att jag suttit framför en kvinna under GP’n i Globen och hört kommentar efter kommentar om vad som inte var rätt. Ett ”oj vad den låg på i handen!” är inga problem, men ”Hade det vart JAAAG så hade jag minsann gjort si och så” låter ju ”bra” när vederbörande inte själv är där nere och rider…
Jag är en sån som öppnar käften, dom hade inte fått lämna platsen utan att höra precis vad jag tycker om att man pratar så om folk. Jag själv kan prata mycket illa om folk vid vissa tillfällen: tillfällen då de är stygga med sina djur, då blir jag elak! Men man sitter inte och pratar illa om en ryttare som försöker sitt bästa, oavsett hur det bästa ser ut.