Nu har det blivit dags för mig att sätta igång Kreon och detta har också fått mig att fundera över var jag ska rida framöver.
Mina funderingar grundar sig i att det har varit torrt en längre tid här och att de flesta av de vägar som jag brukar rida på är stenhårda- i min värld inte optimalt underlag vid igångsättning av en häst.
Men jag är kanske onödigt försiktig (fast hellre det…..) eller hur resonerar ni?
Tänker ni mycket på hur underlaget är där ni rider- kanske både när ni rider ut och på utebana och i ridhus?
Är era hästar ganska härdade och går fram överallt utan att ni bryr er så mycket eller finns det underlag ni undviker och vilka i så fall?
Jag rider på både hårt och mjukt, varvar med kanske två dagar på samma underlag och sedan det motsatta den tredje dagen.
Det viktiga med hårt underlag är att bygga upp successivt. Det gör du ju genom att du skrittat på det hårda underlaget flera veckor, och nu börjar trava korta sträckor. Vi travar och galopperar på somrarna på hårda grusvägar, men vi vänjer in hästarna på det först. Då har vi dessutom en beredskap för om underlaget på vår ridbana blir fruset utan snö på vintern. (Vi sladdar det plant efter varje gång vi rider, och saltar spår + volt + snett igenom). För en häst som är tillvand att gå på hårt underlag är det nyttigt. Men det är ju bra om du även kan hitta gräsvägar och stigar så du har variation förstås – och varva med ridbanan.
Jo, fördelen är både att jag har ”förberett” Kreon genom flera veckors skritt OCH att det faktiskt FINNS mjuka stigar/ vägar också för oavsett vilket hade jag inte velat rida på bara de hårda vägarna. Och att rida i ridhus i denna värme gör jag bara inte, dessutom ska jag fortsätta att rida ”rakt fram” ett tag till.
Jag är ju själv en stor förespråkare av VARIATION fast på riktigt djupa underlag rider jag aldrig pga skaderisken. Att rida på hårt underlag tycker jag absolut att man kan (och ska) rida men inte ENBART.
Jag är ju lite allergisk mot för mjuka underlag tex i ridhus! Jag vill hellre ha lite hårdare underlag pga äldre hästar. Nu är min vana att gå på asfalt, grus, skogs stigar osv. Tycker de är nyttigt speciellt för senorna som Behöver variation!
Viktigast att underlaget är jämnt. Tror på långsam invänjning och att variera underlagen. Men långsam invänjning menar jag att man ska succesivt öka farten.
Att tänka på – torra grusvägar är mycket hårdare än asfalterade dito.
Hellre lite för hårt än för mjukt underlag. Vårt ridhusunderlag upplever jag som precis lagom men det krävs att det vattnas ofta för att vara bra (spån/sand)grus). Rider inte på utebanan (träflis) precis efter regn då det blir blött och mjukt på vissa ställen (men det torkar upp snabbt). Skogen är perfekt med både mjukare sandvägar och lite hårdare grusvägar. Skritt, trav på det hårda och galopp där det är mjukare. Tror att det är bäst med variation, men tyvärr hamnar jag oftast i ridhuset ändå 😉
Jag rider på alla underlag. Men med eftertanke. Alla gångarter på grusvägarna, lite mer försiktig om det är väldigt mjukt.
Min häst är van att ridas så. Jag har vant hans senor och leder genom att skritta långa sträckor i månader (han kom direkt från travet) och sedan öka på försiktigt till att nu kunna ha ”vilken fart som helst”.
Jag är mycket mer orolig när det är väldigt mjukt. Vi övar på det nu.
Jag tror inte du behöver vara allt för orolig för hårt underlag. Du ska ju inte börja med en timmes galopp. Då hinner han vänja sig.
Ja, jag rider ju inte gärna på djupt underlag om hästen ska sättas igång efter en senskada. Men eftersom naturen här bjuder på det mesta i underlagsväg och även ridbanorna här så blir det variation.
Hellre hårt än mjukt. Men en jämn variation är det viktigaste.
Jag travar högst ett minuter på asfalt.
Annars rider jag överallt så länge det inte är sankt. Hu då blir jag rädd.
Varierar underlaget, ridhus vanlig botten, ridhus med fibersandbotten, utebana flis, asfalt, gräs grusväg. Håller med många andra här att mjukt djupt underlag och ojämnt underlag vill man undvika.
När vår dotters häst hade haft (allvarlig) senskada o skulle sättas igång fick vi tydliga o klara förhållningsregler, vilket var väldigt bra. Han skulle ledas på asfalt under flera veckor. Därefter skritt varannan dag o ledas varannan på hårt underlag. Sedan fick han successivt gå på olika underlag o senare även arbetas i trav o galopp. Enligt vet skulle uppstarten ta lika lång tid som han gått o varit halt, dvs flera månader…. Detta följde vi till punkt o pricka o har en helt frisk häst, trots att oddsen var väldigt dåliga!