När jag och maken skulle köpa hus minns jag att vi resonerade som så att vi skulle försöka hitta ett så pass fint hus att vi inte ständigt tyckte att ”alla andra” bodde finare än vi och att man ofta skulle vara smått avundsjuk på andras bostäder.
Med åren (vi har bott i huset i 10 år) har det väl ändå blivit så att man då och då sneglat lite längtansfullt mot andras hus och gårdar men vi har ändå alltid förblivit nöjda med det vi själva har, utifrån våra förutsättningar.
Vad gäller de hästar jag ägt genom åren har det faktiskt varit precis samma sak- det är extremt sällan jag ser någon annan häst som jag HELLRE vill ha än den jag faktiskt äger.
Jo, pratar vi om ”proffsens” hästar à la Totilas så finns det så klart många hästar som genast hade fått byta box med Kreon om tillfälle gavs men nu pratar jag om ”andras hobbyhästar”- sådana jag möter i min vardag så att säga.
Jag tänkte ALDRIG ”åhhh…tänk om jag hade den hästen i stället”, däremot är det faktiskt inte ovanligt att jag mina tankar går åt rakt motsatt håll om ni förstår vad jag menar.
När jag tänker efter är det faktiskt samma med andra kvinnors karlar ha ha ha.
Inte heller där jag kan påminna mig att jag NÅGONSIN tänkt tankar i stil med ”vilket OTROLIGT trevlig man xx har….och så snygg också” och känt att jag hade velat byta ut maken mot just denne karl.
Inte så att jag tycker att de män jag möter till vardags är otrevliga på olika vis men de ATTRAHERAR mig aldrig ens i tanken (och varför ”gubbar” så många till sig i förtid?!?!?!?).
Och det är väl skönt att man känner så tänker jag, eller?
Hur resonerar ni vad gäller HÄSTAR (och karlar om ni vill delge oss även dom tankarna)?
Är ni nöjda med det ni har eller drömmer ni ofta om en annan häst? Varför? Varför inte?
Själv är jag som sagt mycket nöjd med Kreon I STORT och tycker att jag har en vacker, snäll och lättriden häst som jag längtar efter att hoppa upp i sadeln på varje dag.
När det gäller att ridas ut är han ännu inte den optimala hästen, inte heller när jag tävlat men där hoppas jag på förbättringar som kommer att göra mig nöjdare även i dessa avseenden.
Detta inlägg för mig att tänka på vad någon sa när jag skulle köpa häst första gången, att hitta den perfekta hästen är som att försöka hitta den perfekta mannen, eller lägenheten, har den fin balkong har den för liten toalett, har den ett superfint kök har den balkongen åt norr….. Nä, jag är övertygad om den ”perfekta” inte finns men jag älskar min man, häst, hund, barn trots de små ”skavanker” de har, precis som jag har förståss. 🙂 Och jag skulle inte byta ut någon av dom jag älskar mot allt smör i Småland. 🙂
Jag är nöjd med de jag har, stallet innehåller 3 vackra damer, en sambo som ställer upp i vått och torrt, de ända som jag vill ha nu och alltid velat haft en liten gård där jag kan ha mina djur utan för köks fönstret 🙂 Men den drömmen ligger nog inte allt för långt borta!
med de hästar jag har haft tidigare har jag nog suktat efter andra hästar men inte med den häst jag har nu. Nu kan jag titta på en häst som jag tycker är jättefin och glatt skrika ”den ser ut precis som Knatten!”. Trots att det inte finns någon likhet alls förutom att jag tycker att den är fin:)!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag var helnöjd med Ella. Visst trivs vi två ihop men det har varit för mycket strul och elände och hennes JÄVLA rent ut sagt förbannade tittighet har ju inte direkt haft positiv inverkan på vårt förhållande. Men nu är det ju nästan borta. Jag kan rida ut utan problem. Hoppar gör hon ju på allt man styr. Det är väl kul egenskap.
Vad det gäller mannen, det skulle aldrig kunna vara någon annan. Aldrig. Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna så fortfarande efter 13 år.
Jag är nöjd. Både med häst och man.
Drar mig dock inte för att byta om missnöje uppstår. Ingen mår bra av att hänga med någon man inte gillar.
Jag jämför mig inte ofta med andra, varken när det gäller boende, häst eller för den delen man. Det kanske är ett tecken på att jag är nöjd? Men Jag vet också att det alltid finns sånt man inte ser bakom fasaden, så att jämföra sig är sällan lönt. Sen varierar det ju från person till person vad som passar och är ”bra”.
Jag var lite bekymrad när vi skulle flytta. Jag tycker gården där vi bor nu är exceptionellt fin, och jag insåg att vi inte skulle kunna köpa något liknande. Jag insåg också att det var viktigt för mig att vara stolt över mitt hem och min gård – oavsett vad andra tycker. Gården vi hittat saknar mycket av det som finns här – men i gengäld finns det andra saker som är unika där. Det är ingen wow-gård, som jag tycker det här är, men jag tror det kommer bli fint så jag kan trivas och vara stolt.
När det gäller hästarna så har vi tre extremt olika hästar – som alla är bra på olika sätt. De har givetvis olika svagheter också, men när jag tänker på dem är det alltid styrkorna jag ser framför mig. Jag skulle inte vilja byta ut någon av dem.
Min man ”snubblade” jag över för sisådär 30 år sedan 😉 , men jag är fortfarande nöjd och vill inte byta ut honom. Huset likaså, en anspråkslös liten lya (radhus) som vi bebott i dryga 20 år. Läget är bara bäst med skogen inpå knuten. Det enda skulle väl vara att grannen kommer lite väl nära, men ett plank löste mycket 😀 Min nuvarande häst har jag valt med största omsorg och vill INTE byta, inte ens mot en färdig GP-häst 😉 . Tidigare hästar har, liksom mannen, kommit i min väg, men jag har varit jättenöjd ändå. kanske är det så att jag är en person som uppskattar det jag har och inte är så intresserad av att jämföra med andra. Hatar när folk ”pratar ner” sina egna hästar, t ex om det gått dåligt på en tävling, då det inte gått som planerat bara för att ”den eller den hästen” var med :(.
Ja tycker inte heller om folk som gnäller på sina hästar när de går dåligt! Blir så arg .. De är djur & inga maskiner 😉 Ett djur som inte är nöjd, mår bra osv kan inte prestera på topp!
För mig går ridningen ut på att göra det bästa med dom förutsättningar jag har. Hästarna har både bra och mindre bra sidor precis som jag. Det som driver mig är att komma så långt det går med det jag har. Jag har insett för länge sedan att varken jag eller mina hästar är några svår klass ämnen. Däremot skulle jag aldrig ha kvar en häst som jag inte var nöjd med eller ogillade. Visst kryllar det av fina hästar och hade jag haft obegränsat med pengar kanske jag hade köpt en till men inte gjort mig av med någon av dom jag har idag. Så svaret blir att jag är fasen rätt nöjd och lycklig att jag har möjlighet att ha två fina hästar att tävla och träna.
Jag är nöjd med mina hästar. Men med jämna mellanrum dyker det upp en häst jag GÄRNA skulle vilja ha. Jag ser det inte som uttryck för missnöje med det jag har utan bara ett öppet sinne.
I love my life <3 I love my horse <3 I love my man <3