Sedan Kreons knäledsbehandling har jag valt att lägga fokus på att träna hans lilla hjärna- den som har så många egna idéer som är ganska tröttsamma ibland.
Ett tag fanns det ”tusen” ställen som Kreon inte ville gå förbi vid uteritt, framför allt sådant som innebar att komma längre och längre ifrån stallet- på hemvägen har han faktiskt alltid gått som en klocka.
Så de senaste 4 veckorna har vi ju bara skrittat/ ridit ut, ut, ut- allt för att vanans makt ska få grepp även om en så envis häst som Kreon och det har faktiskt hjälpt mycket.
Numera går han fram på ett helt annat sätt överallt utom på ”startsträckan” som börjar vid vårt ridhus och sträcker sig kanske 300 meter framåt innefattande en gräsäng mitt emot ridhuset och kanske 100 meter på en 70-väg. Och där ”måste” vi rida för att komma någonvart och det är alltså här det återstår en del jobb innan jag är nöjd.
I dagsläget kan Kreon stanna, backa och sparka bakut för att slippa gå fram på denna sträcka- där blir det så påtagligt att han lämnar anläggningen vilket han uppenbarligen har väldigt svårt att acceptera och det är här viljornas kamp utspelar sig dagligen.
Ibland tar det 5 minuter att tillryggalägga dessa kanske 300 meter, ibland det dubbla men huvudsaken är att jag alltid får honom att gå.
Jag tror att det kommer att hjälpa mig mycket på tävling när jag övervinner detta bekymmer helt för där visar sig ungefär samma beteende fast ännu värre.
Och egentligen har det ju fram tills för några månader sedan varit likadant i ridhuset fast det yttrade sig mycket mycket mildare.
Det där att han ”inte var redo” för ridning hur som helst förrän efter kanske 10 minuter om ni kommer ihåg- gick man på honom bara en aning för mycket eller krävde bara det minsta lilla för mycket under dessa första 10 minuter så kunde det bli tvärstopp i någon sekund innan man fick honom att gå igen.
Jag tror att uteridningstramset och det han sysslar med på framridningarna är samma beteende i sak- en ovilja/ oförmåga att slappna av och ta hjälperna direkt utan att det liksom måste gå dessa kanske 10 minuter eller mer innan han är ”redo”.
Så det jobbar vi som sagt mycket med nu och ska fortsätta ett tag till.
Idag började jag passet med lite galopp på ängen under bakutsparkande protester initialt men jag stod på mig- KRÄVDE galopp fast Kreon ”inte var redo” och när han gav sig, vilket gick på bara några minuter, fortsatte vi på våra sedvanliga grusvägsturer hur fint som helst.
Exakt hur gör du när han muppar? Behöver tips!
Driver framåt (har ganska långa sporrar) samtidig som jag håller mig i en rem som sitter framför sadeln så att jag inte riskerar att ramla av (han slår högt). Om det är läge driver jag även med dressyrspöt men det ska vara just drivning- inga hårda rapp.
Rider ALLTID ut med graman så att jag kan hålla nere huvudet då han tidigare stegrat sig rejält.
Är han bara ”medvetet” tjurig och ”vill inte” eller går han in i sin egen värld och blir okontaktbar och eldar upp sig?
Svårt att säga och det kan också variera.
Ibland finns det ”fog” för hans ”jag vill inte gå”- då är det något som skrämmer honom ( fladdrande pressenning tex) men ibland är det ”bara” att han tex inte vill gå BORT från anläggningen.
Tyvärr gör han ofta stort drama i båda situationerna, mer än ”normalhästen” så att säga, hoppar till häftigare/ högre, tittar mer, tjurar längre och mer envist.
Delvis går han också in i sig själv och blir opåverkbar, lyssnar tex inte alls på skänklarna.
Allt detta har slipats bort mer och mer tack och lov- det är en ständig förbättringsprocess med ”återfall” allt mer sällan.
Det handlar också mycket om ens ridning och ledarskap tror jag och det är säkert också i alla fall DELVIS därför han bråkar mindre med X.
Nu ”utsätter” ju X honom aldrig för uteridningar tex och jag tror absolut att han hade bråkat med honom också men X inger nog mer respekt och sitter också rent ”fysiskt” tyngre/ bättre i sadeln när Kreon håller på vilket jag tror får Kreon att ge sig fortare.