Nyligen fick jag följande fråga från en läsare:
Ska man bry sig om att rida Msv på en häst som aldrig kommer att bli riktigt ”redo”? Eller ska man fortsätta att harva runt i LC, där vi då kan få mellan 50-67% beroende på vilket humör hästen är på?!?
Ska de lite ”svårare” klasserna bara vara för de ultimata djuren? Eller ska man kunna ställa upp med ”vilken skit som helst”?!? Alltså, vi kan ju göra rörelserna som krävs men kommer aldrig att kunna göra dem med glans.
Jag har alltid varit av åsikten att man ”tager vad man haver” att rida och så gör man så gott man kan…
Jag vet ju vad JAG vill svara läsaren men tänkte att ni andra kan börja så fortsätter jag 🙂
Ställa upp kan man väl göra om man vill. Ingen som säger att man inte får.
Jag skulle aldrig tex tävla 1.10 m med en häst som inte kommer runt felfri på 90 cm, men jag hade kunnat om jag velat. Även om det skulle resultera i ett plockepinn och massa springande för dom som står på banan 😉
De är väl up p till var och en? Men skulle nog inte tycka de var så kul komma sist jämt 😉
Det tycker jag att man kan göra! Iallafall någon gång så man får se vad kommentarerna blir i protokollet. Det är inget som säger att ni ”aldrig” kommer kunna göra det med glans.
Believe –> Try –> Fail –>Try again —> Eventually sucseed.
Om det inte går så har du iallafall försökt och du ska ha roligt under tiden! Det är det viktigaste 🙂
Kram!
Intressant frågeställning. Jag tycker att har man en häst som i alla fall har ett register dvs man kan visa skillnad mellan arbetstrav och mellantrav så tycker jag absolut man kan gå upp i klasserna. Visst det kanske inte blir de högsta poängen men på att rida korrekta vägar och utföra rörelserna ska man kunna plocka hyfsade poäng. Däremot kanske det inte räcker till en pallplats. Jag har sett många hästar ute som inte är flashiga och har värsta gången.
Förutsatt att man tycker om hästen och har roligt med den så ser jag ingen anledning varför man inte ska gå uppåt. Kan ju tom vara så att hästen tycker att LC är ganska tråkigt och går bättre i ett program när det ”händer” mer. Jag red en häst som var helt hopplös på gamla LA3 programmet men gick fint i LA4 och LA5… men det passade honom att det hände lite mer och då koncentrerade han sig.
Däremot kan man ju fråga sig om man själv tycker att det är kul och motiverande att fortsätta att tävla när det kanske inte ser ut att kunna bli lysande resultat? Men det tycker jag är upp till var och en. Jag dömer ingen. Kan man tävla med en nordsvensk i dressyr så går nog det mesta 😉
Varför skulle man inte kunna tävla nordsvensk – eller annan ras/korsning för den delen?
Jag har en bekant som för länge sedan tävlade sin nordsvenska travare i LB/LA. dressyr. Hästen hade inte några bra gångarter (många nordisar har bättre gång) men var extremt lydig och ryttarinnan noggrann så det blev mycket prydliga uppvisningar.
De placerade sig aldrig men kom alltid på den övre halva av startfältet oavsett hur många som startade, vad jag kan minnas.
Det är möjligt att standarden har höjts sedan dess – hästen levde ifjol i alla fall och i år blir han 30 – men en prydlig och välriden ritt gjorde att många ofta ifrågasatte varför hon inte kom högre upp i listan.
För henne var tävlande inte högsta målet. Det var att utbilda sig och hästen samt få bättre och bättre poäng på tävling med den häst hon hade och inte hade en tanke på att sälja. Jag har för mig att de tävlade även i körning ( och lite hoppning men där på klubbnivå).
Så länge man har rätt att starta, kan inte dressyrens kvalregler, så kan man väl göra det. Man kan ju ställa sig lite frågor kring om det ger något att ni startar dom högre klasserna?
Utvecklas någon av er mer, är det roligare för dig och /eller hästen att starta i högre klasser, motiverar det dig mer i din träning/ridning i övrigt, är du nöjd med att rida på färre procent i en svårare klass? Kan man svara ja på den här typen av frågor då tycker jag gott och väl att man kan rida de högre klasserna, för då har man något positivt ut av det förutom poängen och placeringar.
Har man inte det då tycker jag att det är rätt så onödigt att lägga pengar på de dyrare avgifterna./ Titti
Jag får nog instämma med samtliga föregående talare: man ska göra som man vill, i alla fall så länge vi talar om dressyr.
Jag tror inte att hästen tappar självförtroendet av att utföra en rörelse dåligt, börjar man däremot tävla hoppning på en nivå som hästen inte reder ut kan det snabbt bli stora (negativa) konsekvenser.
Tävlar man mer mot sig själv än mot andra är det kanske roligare att rida MSV C än LC, är man väldigt resultatinriktad och vill mäta sig mot andra lär man ju bli ganska ledsen om man tävlar på en nivå där man egentligen inte hör hemma.
Där är man väldigt olika och medan vissa blir helt knäckta av dåliga procent så bryr sig andra inte det minsta.
Jag tycker också att man får starta det man vill, under förutsättning att proramridningen blir ”trevlig” för såväl häst som ryttare. Jag tycker att man lite för ofta kan se ekipage som ”slåss” eller lyfter omkring sin häst inne på banan, och då är det inte nyttigt eller roligt för vare sig häst eller ryttare. Däremot tycker jag absolut man kan få ha precis hur låga poäng/bedömning som helst, så länge man betalt startavgiften har man samma rätt som alla andra att få tävla! Förutsatt då att det är trevligt för både häst och ryttare… Att tvinga runt en häst som man drar ihop och jagar på för att försöka visa något som man inte alls klarar av är bara otrevligt…
När pratar vi om dressyr: Jag tycker också att man ska ställa upp i msv om man är sugen på det. Det kan ibland vara ett jättelyft för vissa hästar att få gå lite svårare program där de inte blir helt uttråkade som de kan bli i lägre klasser.
Och jag vet ju att man kan plocka en hel del poäng genom att rida mycket prydliga vägar, noggranna fattningar osv och det gör att man kan få ganska schyssta poäng även om hästen inte glänser med ett stort register i gångarterna osv.
Jag skulle testa lite förutsättningslöst i början och ta alla framgångar med glädje och motgångarna med en klackspark och massor av beröm till pållen som om vi vunnit varenda gång 😉
Från LC till MsvC kan man ju välja fritt. Men MsvB KAN man ju inte starta om man inte visat att man defakto ÄR redo för det (dvs lyckats få ihop 62 % vid två tillfällen i MsvC). Sen kan man ju tänka sig att man tävlar MsvB gång på gång och alltid hamnar i botten. Då tycker jag inte man ska fortsätta där utan backa ett steg. Att få eller ge 55 % är inte kul varken för ryttare, domare eller åskådare.
”Kan man tävla en nordsvensk i dressyr går nog det mesta”
Vilken trångsynt kommentar. Jag har både halvblod och nordsvenskar och gångartsmässigt kan mina nordsvenskar mäta sig med många halvblod som är ute och tävlar.
Nordsvensken har en naturlig framåtbjudning och energi pch därtill en outstanding arbetsvilja.
Förhoppningsvis kommer vi i framtiden få se fler nordsvenska ekipage ute på dressyrbanorna så att fördomarna mot dem dör ut.
Det beror väl på hur du är som människa/ryttare. Hur mycket du vill vinna.
Tävlingen kan ju vara en tävling för ryttaren med t ex utbildning av hästen.
Varför skulle inte den här hästen kunna tävla, även om den troligen inte vinner höga klasser
http://www.youtube.com/watch?v=LSMfxbebO5Q
Sedan finns det ju de ryttare som inte kommer sig upp i klasserna trots att de byter hästar.
Förresten, jag pratar ju om dressyr naturligtvis.
Sedan kan ju aspekten vara att dessa ekipage är utfyllnad så att det blir fler startande i klassen och därmed fler placerade så att ”de andra” kan få rosetter.
Eller så kan man tänka att ekipagen drar ned lägstanivån. Välj själv.