Rubrik-frågan har tyvärr aktualiserats igen i samband med att vi fick lämna kvar Soya på djursjukhuset i Malmö- det var INTE lätt tyckte jag.
Och så mesig och knäpp har jag ALLTID varit men snacka om att jag också inte resonerar det minsta lilla logiskt:
För medan jag tycker att ANDRA kan lämna både sina hundar och hästar utan att bekymra sig klarar jag inte av det för egen del.
Jag vet egentligen inte vad jag tror ska hända och det HAR aldrig hänt någonting de gånger jag rest bort och lämnat den häst jag då ägt i andras vård men fråga de som varit ”utvalda”- de har fått instruktioner som om de skulle övervaka ett kärnkraftsverk.
Mina tidigare hästar har alla varit fogliga och lättskötta som få och Soya accepterar också glatt alla människor men jag är ändå full av tvivel kring hur hon tex skulle känna det om jag lämnade iväg henne till….tja vem som helst egentligen eftersom hon inte är van vid att ”lämnas bort”.
Skulle hon känna sig övergiven och undra var vi har tagit vägen? Ja, förmodligen lägger jag in på tok för mycket mänskliga känslor och aspekter i det hela och det är alltså verkligen ”mina barn och andras ungar” över mitt resonemang- det VET jag.
Men hur är ni kära läsare? Kan ni lämna bort hundar och/ eller hästar utan problem? Gör ni det ofta/ ibland/ aldrig? Skriver ni skötselråds-romaner?
Jag lämnar min häst till utvalda personer när jag reser. Det måste jag göra då resandet är en del av mitt jobb. Jag försöker hålla instruktionerna så få och kort som möjligt då jag vet att jag själv blir irriterad när jag får 3 sidor text med instruktioner om jag ska sköta någons häst. Jag tror dessa romaner visar på ett kontrollbehov hos ägaren snarare än vad hästen mår bra av?
Vem säger att mitt sätt är det bästa?
Jag tror heller inte hästen blir förstörd om någon annan rider några gånger. Ibland kan jag också tycka det är bra med en mindre rutinerad ryttare som inte krånglar till det. Eller en duktig ryttare som tillför något.
Jag reser också en del i jobbet, och min inställning liknar din, Johanna. Jag håller instruktionerna korta och låter djurvakterna lägga upp skötandet så det passar deras rutiner. Jag har ju valt dem för att jag vet att de kan djur. Jag sänker även kraven på skötselnivån – andra ska inte behöva lägga lika mycket tid som jag gör. Men visst saknar jag djuren – och jag brukar be om dagliga läges-sms, det känns bättre så! En jobbig sak är att vår ena katt försvunnit några dagar de senaste gångerna vi varit borta. Usch vilka tråkiga dagar det är tills hon kommer hem igen.
Har inga problem med att lämna hästen i någon annans vård. När vi åker bort är det grannarna som passar hästarna, inga skötselrådsromaner utan jag försöker göra det så enkelt som möjligt. T.ex. om det är sommar så får de gå ute dygnet runt även om de inte gör det normalt. Hund och katt lämnas på pensionat där jag vet att det finns proffsig personal.
Pappa tar hand om ponnyn när jag är bort rest, funkar kanon. Han känner ju henne utan och innan. När jag reser har hon också semester. Katterna tar min sambos pappa hand om och de är kvar hemma om de handlar om ett passager bara annars åker de till min pappa och är där och röjer på hans stora gård. De är skönt att ha familjen att lämna sina djur till.
Vill ALDRIG lämna bort mina djur egentligen. Inte till någon man inte känner.. Speciellt inte min häst. För att jag vet att hur noga man än skriver så kommer de behandla honom orättvist/konstigt/fel eller göra något annat med honom som varken han eller jag samtycker till.
Jag skriver låååånga sms så att människan alltid har beskrivningen med sig om det skulle bli oklarheter. Samt har jourtid på mobilen 24 timmar om dygnet och uppmnuntrar skötaren att ringa INNAN de tar ett beslut om vad som ska göras om det inte är solklart. Jag ser till så att de ska hantera honom så lite som möjligt då han är känslig, speciell och inte van vid den vanliga ”översittar-hanteringen” som typ 9 av 10 hästmänniskor håller på med. Då går han in i sin apatiska bubbla och stänger av eller så blir han aggresiv. (obs, han är den snällaste hästen i världen så länge man är lugn, har tålamod, metodisk och rättvis) Ingen får borsta/rida eller på annat sätt hantera honom utanför boxen när jag inte är med.
Däremot ska han kännas igenom varje kväll och nu tex. ska han ha myggmedel och kollas så han inte har blivit alldeles biten någonstans, flughuva på morgonen ska på osv.
Men han ska aldrig sitta fast såvida han inte bara ska täckas.
Därför vill jag att de gör allt i boxen, för då kan han försvara sig eller gå undan om det kommer någon buffel och behandlar honom orättvist.
Jag säger inte det här för att jag är nojjig. Jag säger det för att jag vet hur pass känslig han är och hur lätt det är för någon annan att förstöra det jag byggt upp med honom.
Ta ut och in, mocka och ge honom mat och vatten. Mer än så får de aldrig göra, om det inte är någon jag litar något väldigt på. Dessa människor får ta ut honom på promenad eller tömköra för det tycker han är roligt och lätt och är trygg i det.
Med hunden låter jag mamma gå ut och gå och sköta om det behövs. Men hellst inte längre promenader då han behöver att man är extremt bestämd (tax) och repeterar att man INTE ska hänga sig i kopplet, INTE jaga upp sig när det kommer annan hund osv osv.
Han känner jag mig dock tryggare med, för den vovven tar ingen skit oavsett vem det kommer ifrån 😉
Hoppas allt löser sig med Soya, Birgitta!
Kram!
Jag skriver ner ALL information som hästvakten kan tänkas behöva – på så sätt har de informationen OM de skulle behöva den, men kan låta bli att läsa om de inte vill. När jag har en ny tjej så träffar jag henne först och visar allting, ser till att hon är vettig och kunnig (jag tar alltid folk på rekommendation förresten), diskuterar allt, samt varnar för att jag kommer skriva en roman, men att jag bara gör det för att försäkra mig om att de kan ”slå upp” informationen där om de skulle behöva den, och att de nästan säkert inte kommer behöva speciellt mycket av det jag skriver.
När jag väl gjort detta och åkt iväg, så ägnar jag inte en sekund åt att oroa mig eller längta, men så ser jag också till att enbart lämna hästarna med tjejer som jag litar HELT och fullt på, och som jag VET kan ta eventuella beslut som kan krävas, alternativt ha vett att kontakta mig när det behövs. Låter inte vem som helst rida heller, utan enbart tränaren som brukar rida. Låter hellre hästen stå 1-2 veckor än att kreti & pleti ska rida på den (DET skulle jag oroa mig över!).
Hunden oroar jag mig inte ett smack för – han är en servicehund och är extremt lydig och vältränad, samt hyperjättesupersnäll mot alla, folk som fä. Lämnar givetvis inte honom med någon jag inte litar på till 101% (har bara haft honom ett år och han har varit hos mamma en gång, annars med maken, eller så har vi tagit med honom). Och samma där: när jag väl åkt, ägnar jag honom bara flyktiga tankar då och då, och är helt övertygad om att han har det bra (annars skulle jag inte åkt liksom!).
Folk som håller på och läääängtar efter sina djur, eller ska ha detaljerade updates varenda dag, eller micro-manage varenda skötseldetalj, eller oroar sig för djuren när de är bortresta tycker jag är larviga. Och borde ha valt bättre djurvakter så de kan känna sig lugna och sluta hispa upp sig. Hårdhjärtad, moi? Nä, jag älskar mina djur (och drömmer ofta fina drömmar om dem på nätterna när jag är bortrest), men det är kul att ha paus och göra nåt helt annat också då och då.
Jag känner igen mycket.
Hästromanen skrivs så att inga frågetecken ska uppstå och så att jag inte ska behöva störas (då jag befinner mig utomlands om jag väl reser bort) och det har aldrig hänt heller.
En tjej som hjälpte mig mycket under flera år påpekade hur bra det var med så tydliga instruktioner- det blev aldrig några frågetecken.
Ridningen har oftast fått anstå när jag rest bort- då har hästen fått vila vilket mina hästar inte är bortskämda med titt som tätt så det har inte ”skadat”.
När jag väl har rest bort släpper jag tankarna på hästen helt- att gå och oroa sig hade förtagit hela idén med semester då jag vill koppla av.
Jag har till och med gett anvisningar om att inte kontaktas om hästen skulle DÖ- då finns det ändå inget jag kan göra så då kan jag lika gärna få veta detta först när jag kommer hem.
Soya har aldrig varit bortlämnad annat än över dagen men skulle jag göra det skulle det inte krävas samma ”bok” då hon är så lätt och det inte är något konstigt med hennes mat och hon inte sköts på samma sätt som en häst 🙂 med mockning, hage osv.
Preciiis, det ar ju ingen semester om man inte kan slappna av och lita pa sin hast/hundvakt!