Idag har maken och jag varit som små barn på julafton- sååå glada över att få hem Soya.
TYVÄRR besannades mina farhågor kring att lämna bort henne (se tidigare inlägg idag)- EN av anledningarna till att vi fick hem henne tidigare var att hon hade verkat väldigt olycklig på djursjukhuset och skällt och hoppat massor- FULLSTÄNDIGT olikt min tysta och lugna hund.
SÅ bedömningen gjordes att hon skulle ha det bättre hemma i lugn och ro och lugn är precis vad hon har varit sedan första sekunden hon såg oss.
Diagnosen är fortfarande ”misstänkt lunginflammation” och Soya ska äta antibiotika i några veckor samt hållas i stillhet tills återbesök på torsdag.
Nu andas hon helt normalt vilket verkligen är skönt att se och givetvis säkert också skönt för Soya själv.
Annars har jag hunnit med mycket idag och det känns alltid bättre än att slöa bort en hel helgdag.
Kreon fortsätter att sköta sig- idag blev det det ”dressyrpass” på grusbanan, läs: vi red runt, runt i trav och galopp och gjorde några övergångar mellan galopp och skritt.
På onsdag är det tänkt att jag kan rida ”för fullt” eller som vanligt och jag har hittills inte märkt av någon trötthet, dålig kondition, stelhet eller annat trist.
Jag vill hem!
Kör hem tack!
Skönt att hon ändå fått komma hem! Jag tror mer på att vårda dem i hemmet när de piggnat till för inget djur mår nog bra av att ligga på ett djursjukhus!
Så vida inte djuret är helt ”utslagen” och knappt vid medvetande så tror jag som du- särskilt vad gäller en så känslig hund som min. Hon är inte van vid att lämnas var som helst och jag har all förståelse för att hon inte trivdes.
Nej är de helt utslagna så bryr sig de nog inte så mycket egentligen. Oftast mår djuret nog bäst i hemma miljö där de känner sig trygga med matte & husse!
Hemma bäst! Jag förstår henne… 🙂
Så underbart att hon är hemma igen! Jag hoppas att hon blir helt bra och slipper sina anfall. Håller i alla fall tummarna för det.
Känner igen hennes sätt att visa hur olycklig hon var på djursjukhuset. Om jag inte missminner mig helt var Zahra lika olycklig när du och jag var och åt förra sommaren, och Zahra fick stanna med Soya hemma hos er. 😉
Skickar många krya påsig kramar och pussar till Soya, från mig och Zahra.
Jag kan ändå knappt föreställa mig en skällande och hoppande SJUK och medtagen Soya- inte undra på att de ville att vi skulle ta hem henne.
Det måste ju ha tagit hur mycket som helst på hennes krafter och här hemma har hon sovit nästan konstant fram tills i eftermiddag.
Skällande, gnällande och ylande av mycket längtan efter matte (och även efter Hilda), skulle jag nog kunna tänka mig att Zahra skulle åstadkomma, men kanske inte hoppande om hon var mycket medtagen.
Har ju ibland mina hundar på dagis det brukar gå bra, men då är de två. Skulle jag lämna bara den ena skulle det nog vara en katastrof, för dem båda, med hopp skutt och skäll, särskilt Zahra har då en stämma som inte är att leka med. 😉
Zahra skäller inte heller så ofta eller mycket, mer än när hon känner sig ensam och övergiven. Vilket händer, enligt henne själv, när vi tränar race, men också när hon blir lämnad ensam hos mina föräldrar för att Hilda och jag åker på annan träning.
Vi skickar många tröste- och krya-på-sig-kramar
Jodå…att Soya kan både skälla och ”skrika” av UPPHETSNING har jag upplevt fler gånger än mina öron önskat- fast då har det varit i samband med olika tävlingar och för att hon i grunden varit GLAD.
Men att hon hade krafter att bära sig åt på djursjukhuset visar hur ledsen hon måste ha varit och jag förstår att de inte ville ha henne där. Det måste ju vara förödande för en sjuk och medtagen hund att slösa energi på att skälla och hoppa.
Lilla snuttan, hon är så otroligt söt. Skönt för henne att få komma hem.