Idag invigde jag vår stora gräsbana på vilken man samma dag hade paketerat ihop allt gräs till stora gröna balar.
Tyvärr är marken stenhård även där så jag vågade bara trava och galoppera i en kvart (med mycket fin känsla) innan jag skrittade iväg på en av de rutter jag sällan vågar mig på pga trafiken.
Men nu har jag ju drabbats av någon slags hybris och tänkte att jag nog skulle ha turen på min sida och inte möta något skrämmande jättefordon och så blev det också.
För övrigt red jag utan både sporrar och graman, de förstnämnda glömde jag faktiskt att sätta på mig men gramanen lämnade jag medvetet hemma tänkandes att jag nu måste lära mig att rida ut utan denna livlina.
Fast allt har sin tid och det fanns gånger då jag inte ens vågade rida ut utan både graman OCH martingal av rädsla att komma hem utan näsa (eller inte komma hem alls….) och i de lägena var en hjälptygel jättebra tycker jag.
Man ska inte riskera något ”bara för att” och jag är glad att jag DÅ hade denna lösning men är också mycket nöjd med att uteridningarna fungerar så mycket bättre nu.
Soya hälsade mig genom en jätterusch i trädgården trots att hon egentligen ska ta det lugnt så det känns absolut som att hon håller på att bli frisk.
3 penicillintabletter i lika många köttbullar intas morgon och kväll- det gillar hon kan ni tro :)!
