Jag sitter och funderar lite på likheterna mellan den som på sätt och vis varit min bästa häst, Heron och den som jag tror HADE blivit bäst, Kreon.
Medan Heron var en sådan häst som ”alla” hobbyryttare avundades mig så var ju Kreon inte lika lätt att tycka om- tills man satte sig i sadeln :).
En sak som slår mig var ”ödet” (?) med Heron:
Jag hade under väldigt lång tid lovat att ha en fest för mina hästvänner när han tog sin 100 placering, det var som ett lite stående skämt.
Och när han hade tagit 99 placeringar och skulle tävla några dagar senare i en klass där jag bedömde hans chanser till placering som stora så blev han halt och jag satte mig aldrig mer på honom…..
Med Kreon var det också ett lite konstigt ”sammanträffande” att han MINUTERNA innan han skulle debutera MSV B och vilket jag är säker på att han hade gjort så bra med X blev halt.
Det hade också varit ett mål länge och jag ville så gärna visa hans belackare att han trots sitt tävlingshumör ”dög”. Men så blev det inte…
Du menar snubbla på målsnöret? Det brukar jag göra. Som när jag satsade på sm i fälttävlan som ponnyryttare sista året och min ponny som aldrig var sjuk blev jättehalt till de två första kvaltävlingarna och när jag väl kom iväg på sista kvaltävlingen så naturligtvis missar jag ett hinder i terrängen=uteslutning.
Likadant med Ella, vi kommer igång, det händer hela tiden nåt som sätter käppar i hjulen. Jag hoppas de hade rätt på Skara att det nu bara var en enkel kolik.
Jag tror att vissa av oss bara liksom ska härdas av ödet och jag vägrar ge upp, jag kommer så långt som jag kommer, inte mer med det.
Känner igen det. Ax blev halt veckan innan vi skulle rida vår första fälttävlan, tillika DM – vi hade tränat rätt mycket, men iom att jag prioriterade dressyren hade vi inte kommit iväg på någon tävling. Hon blev även halt på framridningen till vår debut i St Georg… och blev aldrig så bra att vi kom tillbaka.
Min kompis hade en fantastiskt fin häst som dessvärre hade problem med bytena. Efter många års arbete lossnade det plötsligt. Hon kvalade raskt upp sig, och debuterade Msv A med goda resultat. Två dagar senare dog hästen i akut kolik.
Min förra veterinär red Badminton och fullföljde, kvalificerade hästen för OS, annonserade den till salu för £75000. Kom ut till boxen och fann den halt, allvarlig skada den på något vis ådragit sig över natten, och vips var värdet £0. Fruktansvärt.
En god vän råkade ut för något liknande. Var bjuden ofantliga summor för sin häst, tackade nej, några månader senare var den triangelmärkt.
Ja, vad ska man säga. För vissa människor verkar livet vara en evig räkmacka medans andra alltid stöter på stora isberg i den seglats som kallas livet. Jag tillhör givetvis den senare sorten. Men jag tror att vi blir klokare och bättre människor genom alla dessa utmaningar…
Fast jag tror inte riktigt på den där räkmackan – jag har i alla fall aldrig träffat någon som det bara går bra för.
Tror inte jag heller pa. Snarare har en del manniskor attityden att glaset ar halv-fullt, medans andra ser samma glas som halv-tomt. Tycker aven att mycket ar sjalvuppfyllande profetior – om man vantar sig att nagot ska handa, sa ar det ofta storre chans att det gor det, alternativt att man helt enkelt TYCKER att det hande sa som man vantat sig (dvs glaset AR verkligen halvtomt snarare an halvfullt). Na, en del av oss ar helt enkelt positiva och ser saker i det ljuset, medans andra inte gor det.
Forskning visar entydigt att tror man att bra saker händer, så händer de, just för att personen medvetet eller omedvetet söker efter dem. Motsatt händer inte samma sak i samma utsträckning, men det finns ett statistiskt bevisat samband där också.
Ergo, är glaset halvfullt 😉
Men tänk Birgitta på hur långt du kom med Heron, det är inte många som kan skryta med 99 placeringar på sin häst. Det är ju verkligen strålande… Istället för att tänka på att det inte blev hundra. eller? När det gäller Kreon vet jag att du haft underbara stunder med honom, och att det slutade så tragiskt, är just det, tragiskt…. 🙁 Jag försöker alltid se till den glädje jag fått istället för att se det jag INTE fått med häst, hund eller vad det nu må vara. Allting brukar kännas bättre när jag fokuserar på det positiva istället för gräma mig över det negativa..
Jo men absolut har båda hästarna varit FANTASTISKA för mig och skänkt mig otroligt mycket glädje, inget snack om den saken. Men jag tycker bara att det är lite ”intressant” (hittar inget bättre ord just nu) att det tex blev just 99 placeringar och inte 87 eller 93 eller…ja, du fattar…
Och samma med Kreon….5 minuter innan debuten i MSV B- varför kändes han inte halt redan dagen innan?
Man får väl kalla det ödet :).
De är som med vårt avelsto. Pappa hade henne i topp form hade vunnit två starter och skulle starta samma kväll som hon går omkull riktigt illa i hagen, Pappa står på trappen och ska ju gå ner och ta in henne ..
Nej de var inte roligt, de var precis som när hon äntligen hade börjat starta och mogna i psyket skulle detta hända. Hoppas bara att hennes dotter nu ska hålla sig frisk och kry!
Du måste nog ”mogna” i tanken att sluta bevisa för folk vad du/din häst kan och inte kan! DU vet var den gränsen går, det räcker!
Det var något ag lärde mig som ssk student av en gammal manlig sjuksköterska. Han lutade sig lite ”coolt” bak, tuggade tuggummi och sa frasen ”jag behöver inte bevisa för någon vad jag kan och inte kan, det är jag så medveten om själv”.
Man får också helt enkelt ta tillvara varje dag man har en frisk häst……i morgon är en annan dag och sjukdomar kan knacka på dörren :-/
Som Åsa sa….99 placeringar wow! Ja, jag kan bara hålla med WOW! 😀
Du har absolut rätt och så känner jag också för det mesta.
Ibland kan jag bli Birgitta 12 år och minsann vilja knäppa belackare på näsan men som sagt; i sak behöver jag inte bevisa någonting och definitivt inte för vilt främmande människor och/ eller amatörryttare.
För mig är det gott nog vad SKICKLIGA ryttare/ tränare/ beridare ansåg om Kreon tex, liksom givetvis framför allt vad jag själv tyckte.