Oss hästägare emellan…

På tal om en samvetsfråga kring en jobbig stallkamrat som jag publicerade för några veckor sedan och de svar som kom in skulle jag vilja dela med mig av mina åsikter kring det här med att stå uppstallad hos andra, dvs att inte ha eget stall.

Det finns nog få ställen som kan vara en sådan grogrund för tyckande och tänkande som ett (större) stall- det säger mig både egen och andras erfarenhet på området.

För många hästägare är djuret deras egen lilla bebis och det finns lika många åsikter om hur detta jätte-barn ska skötas som det finns ”mammor” (mer sällan pappor enligt min erfarenhet- det där med att förmänskliga hästar är OFTARE en kvinnogrej).

Det är, tror jag,  för många otroligt lätt att dras in i diverse (skit)snack om hur andra gör, rider, sköter- jag har själv ramlat in i den fällan ibland.

Om man väljer att helt hålla sig utanför allt prat finns risken att man betraktas som lite udda, som en enstöring som inte bryr sig om andra och den andra ytterligheten är då de som har åsikter om ALLT och högt och ljudligt basunerar ut dessa- både ombedda och o-ombedda.

Sedan finns det så klart allt däremellan och i alla fall min strävan är att bry mig ”lagom” om mina stallkamrater.

Att, som jag tex har varit inne på i tidigare blogginlägg, aldrig fråga stallkamraterna om hur det gått på träningar/ tävlingar tycker jag själv är ganska osocialt och inte så främjande för ett bra stall-klimat men däremot försöker jag att inte o-ombedd börja diskutera sådant där jag vet eller anar att jag och den andra personen har helt olika åsikter om tex ridning, foder, hagvistelse och dylikt.

Ju mer man ”måste” ha kontakt med sina stallkamrater, framför allt i ett kollektivstall där man kanske ofta måste samarbeta kring foder, utsläpp och intag mm desto viktigare är det ju att man har en bra stämning och kommer överens- står man i ett stort inackorderingsstall där man bara behöver ta hand om sin egen häst behöver man kanske inte bry sig lika mycket om övriga uppstallade även om i alla fall jag föredrar när man kan umgås på ett otvunget och lättsamt sätt i stallet även om det kanske handlar om personer som man inte hade valt att umgås med privat.

Man måste också acceptera att människor är olika- en del är väldigt pratglada, andra blyga och reserverade. Vissa BRYR sig faktiskt inte speciellt mycket om andra utan att mena något illa med det medan andra lägger näsan i blöt kring det mesta. Någon tycker att det är ok att låna ut sina saker till höger och vänster- andra bli vansinniga om man så skulle råka flytta på deras grimma från en krok till en annan.

Det viktiga är väl att man försöker att klargöra sin ståndpunkt på ett juste sätt utan att kränka och såra andra- vill man tex inte att andra ska låna ens saker kan man säga det på ett bra sätt utan att genast fara ut i rabiata utbrott och tycker man tex att någon lägger näsan i blöt för mycket kan man också försöka att hantera detta på ett smidigt sätt om det går.