Scenario:
Du besöker en hästsäljare efter att ha ringt på dennes annons.
Säljaren hinner inte själv visa hästen i många minuter förrän du inser: ”nej, den här hästen är TOTALT ointressant”.
Vad gör du:
* Säger att du inte behöver rida då du ser att hästen inte passar dig.
* Rider av ”artighet” (eller barmhärtighet som en vän en gång uttryckte det) men säger därefter att hästen inte passar dig.
* Rider av ”artighet” och säger att du ska återkomma fast du inte har några planer alls på detta.
Jag skulle rida ändå bla för att hästen kan vara väldigt annorlunda under mig som ryttare jämfört med ägaren. Keeping an open mind som du säger 😉
Och dessutom skulle jag rida även av barmhärtighet, i synnerhet om jag ser att säljaren ansträngt sig med att visa upp sin höst, men jag skulle göra det så kort som möjligt och tacka nej på plats.
Jag skulle nrida för att dels själv göra mig en uppfattning om hästen och dels för att det är kul att prova en ny häst:)! Sedan skulle jag om hästen kändes hemsk säga att det nog inte var något för mig. Hade jag inte sagt det på plats hade jag ringt på kvällen och sagt det! Att säga till att man inte vill ha hästen tycker jag tillhör god ton, avskyr när folk tittar på häst och inte säger något varken där eller efteråt!!
Jag har aldrig avstått från att rida, men jag har någon gång ridit väldigt kort. Då har jag sagt att hästen och jag inte passar varandra alls – och oftast har ju säljaren sett det med. Någon gång har jag fortsatt lite längre med en häst som är knepig, för att se om jag kan åstadkomma förbättring. Det har varit hästar som säljarna varit medvetna om har någon knepighet. En var jag faktiskt och provred tre gånger innan jag bestämde mig för att det var för mycket arbete. Allt under tät och ärlig dialog med säljaren. Om hästen skulle se rent farlig ut skulle jag kanske låta bli att rida.
Jag hade också ridit den. Kan inte svara på om jag hade sagt redan där och då (efter ritten) att jag inte var intresserad eller om jag hade hört av mig senare på kvällen och sagt samma sak. Det beror nog lite på säljaren och personkemin oss emellan. Jag kan tycka att det är jobbigt att face to face liksom säga att jag inte gillar något personen i fråga med sannolikhet gillar. Lättare att kunna gömma sig bakom en telefonlur.
Jag har nog suttit upp på allt som verkat friskt, just för att se om min känsla på hästen skulle vara detsamma som ifrån marken. Jag har sagt att jag varit ointresserad utav ett par hästar som inte sett friska ut (vilket inte gått över väl med hästägarna/visaren). Men annars sitter jag upp på allt ifrån hästar som knappt går att få upp i högre gångart än skritt till 1,80 stora galoppörer som bara har löptempo och är mer på två ben än fyra…
Jag hade ridit och om hästen inte hade passat hade jag sagt det på plats. Det är så enkelt och bespar bågge parter onödig väntan.
Brukar bara säga ”Tack för visningen, du har en fin häst men det är inte riktigt vad jag letar efter”.
Att SÄGA att man ska höra av sig och sedan inte göra det tycker jag är oförskämt.
Jag provrider inte hästar som jag ser absolut inte passar mig. Varför slösa med både min
och säljarens tid? Inte så länge sedan jag höll på med letandet och det fanns en och annan som jag inte satt upp på. Har jag provridit och inte är intresserad säger jag detta och om jag är intresserad ger jag besked som vi avtalat.
När jag var yngre, omognare och fegare ”barmhärtighetsred” jag vissa hästar och vågade inte heller säga rakt ut att jag inte var intresserad.
Nu vill jag som Rackemarie påpekar varken slösa min eller säljarens tid och efter att själv ha sålt en häst vet jag hur irriterande det är med folk som inte kan vara ärliga direkt.
Om hästen visas av ordinarie ryttare och denna rider hästen dåligt tror jag sällan och aldrig att jag ska göra ett bättre jobb och det är inte heller det en provridning ska gå ut på tycker jag, dvs att liksom sitta och ”jobba” hästen.
Det den inte kan innan jag sitter upp är knappast min uppgift att försöka lära den.
Nu har jag bara köpt helt gröna hästar så i dessa fall har det oavsett vilket inte handlat om någon avancerad ridning.
Det var inte så länge sedan jag letade häst, som du vet Birgitta.
Jag har för mig att jag sa direkt efter jag ridit Archie, nej tack.
Jag har sagt till att jag inte ens velat provrida när jag letade häst. Det är inget drömläge, känns lite som en förolämpning mot hästägaren. Men jag har försökt att säga det på ett vänligt sätt.
Jag tänkte faktiskt på dig idag, när jag blev visad den första hästen på morgonen.
Den gick inte bra med tjejen som visade den och jag mindes med fasa när jag visade Archie för dig. Han gick sååå dåligt så det var pinsamt och ”givetvis” kunde jag inte förvänta mig att han skulle genomgå en metamorfos när du satt upp när han gick så uselt som han gjorde med mig. Värsta visningen ever….men jag fick i alla fall en bloggläsare :).
Jag hade suttit upp och provat lite själv. OM hästen inte betett sig som en idiot och bockat och hållit på. Att ramla av skulle jag inte riskerat på en provridning.
Om det fortfarande känns ointressant hade jag artigt tackat för visningen och förklarat att detta inte var hästen för mig.
Det är ju mycket som ska stämma när man köper häst.
// Cia
Jag kommer i håg en häst jag skulle sälja en gång i tiden. Det fanns ju en anledning att jag ville sälja. Inget kul att rida.
Men på en visning var hon helt överjävlig. Lite pinsamt att försöka förklara att så gräslig brukar hon inte vara. Jag ville inget annat än bli av med eländet.
Ja, den gången blev hon inte såld.
Jag tror att man många gånger spänner sig så när man ska visa häst att det blir sämre av bara den anledningen. Fast när du provred Archie kan jag inte skylla på det- värmen i så fall :).
En annan person som provred honom gjorde det så bra att jag bara stod och gapade- den gången var jag i alla fall väldigt nöjd :).
Sedan såldes han OSEDD?!?!?! Bara det….(fast då var ju priset ett annat….)
JAg har (tyvärr) provat många hästar, i början var jag också lite mesig, red och hörde av mig dagen efter och tackade nej. Sista gången jag skulle köpa häst gjorde jag inte så, utan sa direkt om hästen inte passade mig. Jag har haft med mig en hästduktig vän alla gånger som ridit hästen innan mig och vid några tillfälle har hon sagt att denna hästen ska du inte rida och henne litade jag på. När vi sedan hittade rätt häst kunde min vän säga det redan innan jag satt i sadeln, och hon hade så rätt. 🙂
Brukar mest titta på oinridna unghästar och skulle aldrig sitta upp på en häst som inte uppförde sig, eller som IRL visade sig inte vara något som jag skulle kunna tänka mig att köpa. Men tycker det är svårt att säga rakt i ansiktet på säljare att jag inte är intresserad – det känns som om jag säger att deras häst är dålig, så det har ofta hänt att jag sagt jag ska tänka på saken och maila dem sen. Vilket jag också gör (kan ju inte ringa). Fast ett stuteri mailade jag inte, det bara blev inte av?! Känner mig fortfarande dum och det var över ett år sedan, så jag mailade tjejen rätt nyligen och komplimenterade henne på nån fin avkomma och fick trevlig kontakt med henne. Tror hon fattade att just det stoet hon försökte sälja till mig var för litet när hon väl såg MIG IRL så hon hade säkerligen inte väntat sig att jag skulle köpa det ändå. Vill VÄLDIGT gärna köpa en häst just därifrån nästa gång jag ska handla ny distansstjärna…