Det finns nog få saker som förhöjer min vardag som en lyckat dressypass- tack för det Zack!
Idag blev det som vanligt många galoppfattningar (som blir bättre och bättre) , några skänkelvikningar, lite trav på stora volter och som avslutning några travökningar som kändes riktigt fina.
Därmed nöjde jag mig- när jag har så fin känsla ser jag ingen anledning att nöta vidare då jobbet jag gjorde säkert tog på krafterna ändå.
Tyvärr är vår stora gräsbana hård som cement så jag rider på grusbanan i stället för även om den är dammig nu när det är så torrt så tar jag helt klart hellre risken att hästen ska få ner lite damm i lungorna framför att den ska bli halt av för hårt underlag- lite hårddraget.
Nu väntar en långpromenad med Soya, Åsa och Vilja i Dalby för första gången på länge och jag märker att detta med Soyas epilepsi påverkar mig mycket.
Dels sover jag sämre och kan bli orolig bara hon rycker till i sömnen och nu funderar jag också på hur allt möjligt kan påverka henne och om det kan utlösa nya anfall- som dagens långrunda tex. Kommer hon att bli för varm, springa för mycket, bli för exalterad bla bla bla…
Förhoppningsvis lugnar både jag och epilepsi-anfallen ner oss för annars lär det bli ohållbart i längden…
