Finns väl skäl till varför jag har så få bilder av mig själv till häst….
Minns en gång då jag av en klubbkamrat fick 3-4 kort som hon oombedd tagit på mig på en tävling.
Jag kan än idag inte fatta att hon gav mig korten för de var så gräsliga att jag hade slutat rida om jag hade haft lite sämre självförtroende.
Korten åkte i alla fall raka vägen i papperkorgen och jag undrar som sagt verkligen vad hon tänkte 🙂 .
Men det är svårt det där med att se sig själv på bild. Jag vet att jag hade tagit bilder som jag tyckte var jättefina på en person – och även personens vänner tyckte det var fina bilder. Men personen själv blev jätteupprörd och tyckte de var hemska. Hen kom istället med en bild som hen gillade – och jag tyckte inte alls att personens fina personlighet kom fram i den bilden. Men sen finns det ju kassa fotografer också förstås 🙂 (vilket kanske den här personen tyckte om mig). När det gäller ridbilder handlar det mycket om att kunna sin kamera (ffa ljusinställningarna och skärpeinställningar/skärpedjup) och att ha känsla för timing eller att ta snabba serier. I galopp är det ca 3/4 av språnget som ser dåligt ut på bild och 1/4 som ser bra ut. Då gäller det att pricka rätt – och hoppas att ryttaren inte gör en grimas i det ögonblicket!