Känner ni igen det?
Att man ibland nästan måste sätta sig på händerna för att INTE skriva något dräpande eller elakt svar på något så urbota dumt att man storknar?
Minns tex hur en ”vän” (avlägset bekant person snarare) postade ett inlägg på Facebook om hur förfäääärligt det var att invandrare fick sååååå mycket pengar utan att behöva lyfta ett finger.
Rena strunt-propagandan givetvis och vem borde veta detta bättre än jag som jobbat inom socialtjänsten i 25 år varav med utbetalningar av försörjningsstöd i 15 så jag KUNDE bara inte låta smörjan stå oemotsagd.
”Vännen” uppskattade inte min sanning utan plockade bort mig från sin vän-lista DIREKT och OJ så ledsen JAG blev…..NOT!
Jag kommer i håg det påståendet, en hobbypolliker i min kommun delade det på Facebook.
Jag blev så irriterad över smörjan att jag ringde kommunen och frågade om det verkligen var så Vellinge ville profilera sig.
Inom ett par minuter var det borta.
Bra gjort av dig! Egentligen är det ju så dumheter frodas- om ingen liksom orkar bry sig. Tyvärr är i alla fall jag inte alltid så engagerad och/ eller orkar ”bråka”.
Jag har dolt en del personer på fb. Just rasistiska ”skämt” eller ”sanningar” tycker jag är extremt provocerande eller folk som envisas med att dela bilder på torterade och lemlestade djur.
Jag blir vansinnig av att se sådana djurbilder- fattar inte alls meningen med att sådant läggs ut och tror inte att det hjälper några djur.
Jag tycker det har försvunnit för nig, kanske för att jag fick ett allvarligt utbrott efter ännu en sådan bild och skrev ett argt offentligt inlägg om det 🙂
Hade någon av mina Facebook vänner uttryckt något så inskränkt hade jag nog tagit bort dem innan de hunnit ta bort mig…
Det har du rätt i!
Jag tar inte bort sådana vänner, för jag tänker att det gör ju ingen nytta i min önskan att förändra världen – de skulle bara bli arga på mig och inte ändra sin åsikt. Om jag i stället fortsätter skriva mina åsikter/dela mina känslor om hur jag tycker och känner så kanske det kan nå fram till dem till slut. Det fungerar aldrig att tvinga någon att byta åsikt, det som fungerar är att visa andra vägar.
Kunde inte låta bli att engagera mig men insåg att det sög för mkt energi så plockade sen bort såna bekanta istället (tack o lov inga riktiga vänner). Djur/barnmisshandelbilderna har jag inte sett på länge, inte sen en statusuppdatering ang att det fanns uppsåt med spridning av bilderna i vissa fall började cirkulera. Det var fan vidrigt.
Jag har fått öva på konsten att scrolla förbi fort som sjutton många gånger, för jag blir irriterad och vill skriva något flera gånger i veckan, ibland flera gånger per dag. Jag har faktiskt hamnat i ett litet dilemma för jag vet inte om jag ska ha kvar vissa av mina vänner och bekanta som jag retar mig på eller inte, jag VET att vissa av dem lär bli tämligen förbannade om jag tar bort dem pga deras statusar eller delningar. Samtidigt är de ju enorma energitjuvar som jag borde välja bort. Frågan är om det är värt konflikten?
Jag tror att för att bli av med energitjuvar måste man lära sig att hantera det och inte bara ta bort dem som vänner, för visst kan man ofta välja sina situationer men i verkliga livet kan man inte alltid bara avsluta en kontakt utan man måste lära sig hantera det i stället (tex med kollegor o vänners vänner osv). Det är alltså mer värt attträna på att lära sig sluta slösa på energin på riktigt 😉
Äh, jag struntar i vad de tycker – folk som är puckade tar jag bort på en gång, och skulle det ha mage att kommentera så skulle jag bara säga ojdå, typ. Hålla på och dölja folk orkar jag inte pyssla med – life is too short, helt enkelt. Om de skriver dumma saker får de skylla sig själva!
Bra gjort! Jag tycker det är så mycket smygrasism i alla möjliga sammanhang. Jag har börjat att markera med en gång nu när jag hör någon börja mala något nedsättande om ”nysvenskar” ett ord som plötsligt börjas att användas allt mer. Så att den personen förstår att jag inte är intresserad o delar inte de åsikterna. Jag vägrar att generalisera folk, problemet är mer djupliggande än så.
Instämmer helt. Jag är ju för övrigt själv barn till 2 invandrare.