I förra veckan skrev jag att föregående vecka började på sämsta tänkbara vis (eftersom Kreon blev halt) men det är verkligen inget mot hur DEN gångna veckan började.

Att Kreon skulle tas bort på det sätt som skedde kunde jag faktiskt inte drömma om; jag hade en naiv föreställning om att hans operation skulle kunna gå på 3 sätt:

– man skulle hitta något som krävde en kort konvalescens

– man skulle hitta något som krävde en lång konvalecens

– man skulle hitta något som inte gick att fixa och då skulle man inte väcka honom ur narkosen.

”Dumt nog” diskuterade jag aldrig igenom ”worse case scenario” med veterinären (som jag aldrig träffade innan operationen utan bara pratade kort med i telefon och som jag inte känner sedan tidigare) och då blev det som det blev; jag fick beskedet om hur illa det var först när Kreon stod på benen och då jag redan mentalt trodde att allt hade gått bra så min chock blev ändå stor liksom overklighetskänslan efteråt.

Men mitt i allt det fruktansvärda är jag ändå tacksam över en hel del faktiskt; framför allt att pinan blev kort så att säga, både för mig och Kreon.

Det hade varit en miljon gånger värre om prognosen hade varit ”vänta och se” och jag hade släpat omkring på hästen i många månader för att sedan ändå konstatera att ”nej, det gick inte”.

Nu fanns det liksom inga alternativ- inget kanske, om ifall….

Otroligt bra att veterinären var så 100 % övertygad och tydlig så att jag inte i efterhand börjar spekulera som man ju kan få för sig; ”om jag bara….”, ”tänk om….”.

Jag är också glad att både jag, remitterande veterinär och opererande veterinär handlade näst intill på snabbast möjliga vis och Kreons massiva skador till trots är jag ganska övertygad om att han bara hade ont den sista veckan, då när han blev så halt- jag vill i alla fall tro  det.

Jag har förstått att många chockats nästan lika mycket som jag över det som hänt, även andra har gråtit över min fina, fina häst vilket faktiskt känns lite….ja, lite fint eller vad jag ska säga.

Oaktat allt som den jäkla Muppen och jag gick igenom under de knappa 2 år jag ägde honom undrar jag om någon kan tvivla på min kärlek till honom- åhhh så fin jag tyckte att han var.

Men nu blev det som det blev och jag måste gå vidare vilket jag på sätt och vis redan har gjort eftersom det redan står en ny häst i Kreons box.

Zack hade jag bestämt mig för att låna redan innan Kreon lämnade mig och då var planen att ha något att rida på medan den sistnämnde stod i sjukhage eller leddes omkring.

Jag hoppas att både jag, Zack och hans ägare ska vara lika nöjda när hans sejour hos mig är över och det känns fint att ha fått detta förtroende av en trogen bloggläsare :).

Annars har veckan bestått av lite halvhjärtat letande efter en ny häst att köpa (eller långtidslåna för all del) och här har mina många kontakter inom hästvärlden kommit väl till pass.

Jag har också några personer som jag bollar lite idéer och annonser med- jag vill gärna ha andra duktiga ryttares input och minns lite vemodigt hur jag så gärna ville visa en av mina goda vänner (tillika mycket duktig ryttare) vilket fin häst jag ville köpa när jag fann Kreon.

Jag tog en massa urusla filmer på honom med min I-phone, filmade från alla vinklar och vrår och skrev långa utläggningar om hur gärna jag ville ha detta djur 🙂 som jag plågade henne med i veckor.

I dagsläget har jag redan varit och provridit 3 hästar (s0m alla stod i samma stall) och fler provridningar ska äga rum i veckan.

Om jag bara kort ska nämna något om min underbara hund också så har hon börjat äta den nya EP-medicinen Pexion som i princip inte gett henne några biverkningar alls vilket är mycket glädjande.

Mindre bra var att Soya fick ett 8:e anfall natten mellan torsdag och fredag, förhoppningsvis tar det ett tag innan medicinen börjar ge effekt fullt ut och jag ska diskutera detta med veterinär idag, dvs om vi ska fortsätta med ordinerad dos eller höja den redan.

Ja, mycket skrivet blev det om veckan och ni har också läst som aldrig förr- jag önskar bara att all time high-rekordet av läsningar hade berott på annat än det som hände…

Förhoppningsvis går det mot bättre tider- jag är i alla fall vid gott mod trots allt!