Hittade denna bild som en bloggläsare hade lagt upp på Facebook igår och blev nostalgisk.
Ja, herregud som omständlig hela anmälningsproceduren var innan Internet gjorde sitt intåg.
Då gavs propositionerna till olika tävlingar ut i små kataloger som de olika distrikten sålde (Ridsportförbundet gav också ut en tjockare katalog men där fanns inte alltid alla småtävlingar med).
När man hittat lämplig tävling skulle man alltså fylla i en sådan här blankett, de fanns att köpa i 50-pack för då hutlösa pengar minns jag att jag tyckte och KOPIERADE i stället upp en drös blanketter (fast man egentligen inte fick men ingen sa någonsin något om detta).
Blanketten skulle därefter postas till den tävlingsansvarige.
Kanske en vecka innan tävlingen fick man hemsänt ett program eller i sämsta fall bara ett ryttarmeddelande.
Kvällen innan tävlingen var man slutligen tvungen att ringa och startanmäla sig mellan vissa klockslag- gjorde man inte det ströks man.
Ja, så gick det alltså till för inte sådär jättemånga år sedan och nog tusan är både anmälningsförfarandet och resultatredovisningen en miljon gånger bättre idag.
Förr kunde det dröja veckor innan vissa resultat redovisades (i samma kataloger som man läste propositionerna) medan man idag till och med kan följa de flesta tävlingarna on-line.
Ja, omständligt var det! Ofta fick man dessutom ringa tillbaka någon timme efter man startanmält för att få sin starttid, för det mesta från en telefonsvarare. När jag tävlade i Stockholm hände det att man fick en liten biljett med ryttarmeddelandet. Det betydde att man inte kommit med, och biljetten var ett bortlottningsbevis. Det skickade man med anmälan till nästa tävling så hade man förtur till den.
Sen betalade man ju ofta hälften via pg i förväg och hälften på plats. Det var ju inte så dyrt som det är nu, så ofta var det så där 30 kr man satte in på pg. Detta var man tvungen att göra i mycket god tid.
Sen ska vi inte tala om hur mycket arbete det var med blanketterna i andra ändan, hos tävlingsarrangören. Åtskilliga sena kvällar har jag suttit och sorterat blanketter tillsammans med klubbkamrater.
Ja, just det ja! Kände på mig att det var några steg i processen jag hade glömt (förträngt?) och helt riktigt fick man ofta ringa till arrangören flera gånger innan man visste UNGEFÄR när man skulle starta- från början fanns inga fasta starttider och i några år var det bara VISSA klubbar som tillämpade detta.
Och anmälan var man ofta tvungen att göra typ 4 veckor innan själva tävlingen liksom betalningen så det hände ju mer än en gång att man sedan fick avanmäla till hur många tävlingar som helst (eller i alla fall 3-4 stycken) om hästen blev halt.
Och då låg man ute med anmälningsavgifterna i evigheter- jag minns att jag tämligen ofta fick ringa och efterlysa mina pengar vilket var väldigt trist att behöva hålla på med.
Visst är tekniken underbar!!
Tveklöst! Tänk bara att slippa kopiera upp/ trycka upp program som arrangörerna gjorde förr. Och att GÖRA programmen….(på skrivmaskin i värsta fall….).
Ha, ha, ha…det känns som igår. Vilket sorterande och plockande med alla dessa papper. Visst är det mesta med ny teknik positivt 🙂 I kväll ska vi titta på streamad film. Adjö till Statoils magra utbud!
Och som det gnälldes över de extra 10kr i administrationsavgift som ridsportsförbundet tar ut. Lätt värt det för dagens 1000ggr lättare system. Eller hur? 🙂
Ja, nu sparar man både ett frimärke och några telefonsamtal :)!