Tisdag- 45 dagar sedan sist

Då var det tyvärr men föga förvånande dags igen- jag har så att säga räknat dagarna och i morse fick Soya ett nytt EP-anfall.

Det var över på gissningsvis 2 minuter och inte så allvarligt tyckte jag och hon verkade bara dämpad efteråt- inte vinglig eller ”konstig”.

Det jobbiga för mig är att sjukdomen är så oberäknelig- hade jag bara vetat att hon tex skulle få ett anfall varannan fredag så skulle det vara mycket lättare.

Nu vet man inte om nästa anfall kommer ikväll, om 2 veckor, om 3 månader eller ett halvår och det gör att i alla fall jag aldrig kan slappna av riktigt.

Fast det kändes faktiskt ändå rätt OK idag eller hur jag ska säga- min minnesbild av senaste anfallet var liksom värre (fast anfallet egentligen nog inte VAR värre) och efter att ha genomlidit dagens 2 minuter så kände jag ändå att ”nämen…det är inte så himla farligt…”.

Så klart skulle jag ge ganska mycket för att slippa anfallen alls men att tex börja överväga avlivning finns liksom inte ens på värlskartan- lååååångt därifrån.

Nu på eftermiddagen har vi varit ute och gått och Soya är exakt som vanligt- min sötnos :)!