På tal om en diskussion jag hade med en person nyligen där jag påstod att typ 95 % av alla vuxna halvblodshästar som rids dagligen har gallor undrar jag vad ni säger om mitt påstående.
Har jag rätt eller har jag fel?
När jag skriver gallor menar jag större eller mindre sådana- de behöver inte vara enorma för att räknas så att säga.
Mitt påstående grundar sig i mångt på min erfarenhet från mina egna hästar som samtliga haft gallor i större eller mindre omfattning.
Heron hade en GIGANTISK galla som nog är den största kotledsgalla jag sett- ödets ironi var att han hade den i princip under hela tiden jag ägde honom och att benet den satt på var det enda ben han aldrig blev halt på. Folk brukade bli helt chockade när de såg storleken men den gav som sagt aldrig problem.
Kreon är nog den av mina hästar som haft ”renast” ben- tunna, ibland nästan ”genomskinliga” fullblods-framben men även hos honom kunde man ibland känna en liiiiiten svullnad.
Men vad säger ni läsare? Vet ni något halvblod HELT utan gallor?
Intressant. Min har små mjuka gallor på alla ben. Försvinner vid ridning och med BoT bandagering. Men kommer direkt tillbaka igen. Kollad av veterinären och han är inte halt, ingen reaktion på böjprov. Så veterinären sa att jag nog fick leva med dessa. Dock tycker inte jag det är kul med gallor och oroar mig en del över dem. Håller stenkoll på evt förändringar.
Många hästar har säkert gallor men det borde inte vara ok att acceptera det….bara för att alla har?
Definitivt sett hästar som inte har gallor trots normal ridning.
Min har inga gallor
Min förra hade faktiskt aldrig gallor. Vet inte hur mkt det betyder dock, är ju bara att titta på oss själva, vi är ju svullna både här och där när vi vaknar. Har blivit lärd att mjuka gallor inte är ett problem, men vet inte om jag helt håller med – de kan ju om inte annat peka på ett annat bakomliggande problem. T har gallor varje morgon på sina trasiga bakben.
Lav’ja har rejält galliga ben, men så har hon flera skador bakom sig också.
Jag nojar inte över dessa, har faktiskt hamnat i ett stadium i mitt hästägande där jag är nöjd över varenda dag min häst är pigg, fräsch och glad och helt enkelt vägrar tänka på motsatsen. Fast jag håller ju koll på gallorna såklart, men jag oroar mig inte över dem 🙂
Mitt hbl har gallor båda kotsenskidorna bak, håller bara koll så att de inte blir större eller hårda. 🙂 Han är 1.76 cm och rejäl, vet. trodde det kunde bero på tyngden i hans fall.
Trodde det berodde mest på att hästen står stilla i box. Vore intressant att veta hur många (ridna) lösdriftshästar som har gallor.
Mitt halvblod (med mkt fullblod i sig) hade faktiskt inga gallor någonsin. Han hade bara ett rejält, knöligt ärr på ena bakbenet efter en taggtrådsskada som ung, men inte ens i detta ben några gallor. Jag funderade faktiskt en del över detta och vad gallor egentligen kommer av då vår gamla travare hade otroligt galliga ben. Kom väl fram till att det kanske berodde på åldern; äldre häst=mer gallor. Jag hade nog blivit orolig om en ung häst haft mycket gallor…
Mycket stillastående leder ju ofta till svullna ben men tror ni detta även leder till att gallor lättare utvecklas? Hmm, det är svårt att bli klok på det där med gallor tycker jag! Intressant att du tog upp detta Birgitta!
Jag har svårt att tro att stillastående skulle hindra gallor, precis som Hanna skriver är min erfarenhet mer att det blir svullna ben.
Misty har faktiskt fått sina första gallor i år, små och mjuka över kotsenskidorna båda bak. När jag var på årliga vetchecken tyckte vetten det var så lite så det nästan kunde räknas till inga gallor alls.
Mitt halvblod som blev 18 år hade aldrig gallor. När jag jobbade i ett utbildningsstall så var det bara någon enstaka som hade gallor.
Min erfarenhet är att de flesta hästar har mer eller mindre gallor på speciellt bakbenen.
Min förra häst lindade jag flitigt med BoT, det hjälpte.
Nuvarande hästen har mycket lite gallor.
Jag tror att hästar med fullblod i sig har torrare ben.
Anledningen till gallor är att hästen inte är tillverkad för att bli riden.
Den enda av våra som aldrig varit gallig är fullblodsaraben. Oroar mig inte för gallorna men håller koll förstås…
Tre av mina gamla ”åkommor” (LÄS: hästar) var totalt gallfria under alla år jag ägde/ red dem, varav en var i min ägo i 12 år, de andra i ca 7-8 år räknat från höften. Övriga minns jag knappt men så pass mycket minns jag att gallor aldrig var några framträdande tillbehör på spirorna, om man säger så.
Lindade i princip aldrig, heller. I undantagsfall blev det nattbandage efter extra tuffa insatser, men ej mer än så.