För ett tag sedan blev jag otroligt dåligt bemött av en person anställd av ett stort företag och det slog mig då att jag högst troligt inte hade fått tillnärmelsevis så dålig service, information mm om personen hade arbetat på provision.
Missförstå mig rätt- jag menar inte att alla yrken är lämpliga som provisions-diton och det finns dessutom många företag som verkligen utnyttjar provisionsmöjligheten in absurdum så att det nästan liknar slavliknande anställningar men det finns onekligen fördelar med provisionsarbeten OCKSÅ.
Incitamentet för att ge service, sälja, informera korrekt osv tror i alla fall jag ökar markant om man som anställd så att säga ”tjänar på” detta- ju bättre man säljer desto mer tjänar man och förlorar man ständigt en massa kunder så ska det kännas i plånboken.
Nu kanske jag inte resonerar helt klartänkt i denna fråga just nu när ett företag som kan tjäna ca 15.000 om året på mig har gett mig den uslaste service som tänkas kan osv och det kan reta mig att de jag pratar med förmodligen skiter ett stort stycke i om de förlorar mig som kund- jag är bara en i mängden som kan lämna dom eller stanna kvar…vem bryr sig liksom?
Man kan ju hoppas att de bryr sig när de förlorar jobbet för att företaget går sämre pga bristande service :). Tror problemet ligger i företagskulturen mer än i plånboken för de anställda, en ledningsfråga så att säga.
Ja, vi diskuterade faktiskt detta häromdagen hemma – vi konstaterade att ett företag vi begärt in en offert ifrån för ett par månader sedan inte hade hört av sig alls. Det handlade om en offert av avsevärd storlek dessutom… Vi undrade om ägaren av företaget öht kände till den uteblivna offerten. Nej, jag tror inte på provisionsarbete i särskilt många fall – men jag tror att det är viktigt att man förstår vilket syfte man har på företaget och vilka konsekvenser det kan få om man inte sköter sina åtaganden – och de positiva effekter ett väl utfört jobb får. Det viktigaste tror jag är att alla känner att jobbet man gör är viktigt. Precis som G säger: det är en ledningsfråga och en fråga om företagskultur snarare än en pengafråga. Detta menar jag trots att jag som egenföretagare har en tydlig koppling mellan det arbete man utför och de pengar man har att leva för – och samma sak med de relationer man har yrkesmässigt. Goda relationer = smidiga affärer = lättare arbete och mer pengar in.
Tanker val inte sa supermkt pa huruvida folk far provision, men helt klart ar det en annan motivation pa folk som jobbar i den privata sektorn (dar jag nu befinner mig) jamfort med akademikervarlden (dar jag pluggade, forskade och undervisade tills for 10 ar sen).
Men det jag mest irriterar mig pa ar faktiskt folk som sager grejor som ’jahaa, ja han har ju tid att gora som han vill och hjalpa till i skolan [som ett exempel] for han har egen firma’… vafalls?! Ta ledigt pa dagtid bara for att man – teoretiskt sett – KAN gora det?! Vad folk som ar anstallda och INTE driver eget inte fattar ar att om man inte jobbar sa tjanar man inte nagra pengar! Och inte har man nagon betald semester eller sjukpenning osv (den far ju komma ur firmans inkomster da). Na, folk borde tanka till och fatta att egen firma vanligen betyder: jobba sa mkt som mojligt! :O