Jag har nu i flera inlägg påtalat hur mycket bättre Zack har känts att rida den sista tiden och nu tror jag att kan avslöja varför eftersom jag inte kan tro att det bara skulle vara ett sammanträffande.
När jag tränade för Hans första gången och beklagade mig över att Zack var så ohyggligt stark i fronten frågade jag också om det inte fanns något bett som kunde hjälpa mig att slippa de dragkamper som vi ibland ägnat oss åt.
Hans föreslog att jag kunde prova ett rakt bett men använda detta restriktivt för att inte vänja Zack för mycket vi detta och eftersom jag faktiskt råkade ha ett sådant bett i min digra samling (efter Décima och hennes obotliga munproblem- alla de andra hästarna har haft vanliga två och tredelade bett och det raka bettet hjälpte för övrigt lika lite mot hennes ”flygande tunga” som något annat) så provade jag.
Vilket halleluja-moment det blev!
De första 10 minuterna märkte jag ingen skillnad men därefter; oj, oj oj!
Visst kan Zack fortfarande VILJA dra iväg men jag får ett helt annat håll på honom om det händer och i övrigt är han fjäderlätt i handen och vi kan koncentrera oss på att JOBBA- inte tjafsa om vem som bestämmer hans huvuds position.
Och för mig är detta jätteviktigt; FÖRST ska hästen gå i form ”rakt fram”- sedan kan man börja göra olika ”grejer”.
Att sitta och rida tex skänkelvikningar på en häst som har huvudet högt i skyn ger mig ingenting annat än irritation och när hästen väl går i en god form är det oftast inte heller svårt att rida ”krumelurer”.
Jag har ju ägnat nästan alla ridpass i början åt basic-ridning med en trilijard övergångar och ridning på volter och serpentiner av varierande storlek och nu när detta är 100 % befäst och med ett bett som gör att hästen går att reglera utan dragkamp är det inga problem att göra sådant som jag tidigare bara kunde drömma om.
Nu är ju inte ett rakt bett svaret på allas problem eller passar alla hästar för den delen- som jag redan nämnt har alla mina hästar utom hopplösa Décima fungerat utmärkt på helt vanliga, ”traditionella” bett men efter att ha upplevt denna revolution kan jag bara uppmana andra att inte vara rigida och tänka att man ”ska” rida med ett visst bett utan våga prova något annat VID BEHOV.
Faktiskt minns jag att det var likadant när jag började hoppa med Heron.
Han hoppade som en gud, seglade över allt man styrde emot men det gick i ”hundranittio” och han gick inte att bromsa.
I dressyren var han superlydig men så fort man styrde emot ett hinder tog han kommandot och stack iväg.
Då fick jag faktiskt tipset att prova med ett pessoa-bett som då var ett relativt nytt bett på marknaden och även där upplevde jag en revolution.
Jag behövde bara ta lite lätt i tyglarna för att få effekt (ett pessoa-bett är liksom det raka bettet jag har till Zack nu modifierade former av KÖR-bett = skarpare än man kanske tror om man inte vet bättre) och när Heron väl hade lärt sig att lyssna kunde jag gå tillbaka till vanlig betsling igen.
Jag tyckte det var bra att slippa tjafsa med honom då och känner ännu mer så med Zack idag. Kanske kommer jag en dag att kunna rida på ett helt vanligt två eller tredelat bett men att sitta och ”bråka” helt i onödan i dagsläget ser jag ingen som helst anledning till.
Förresten fick man inte tävla på raka bett på den tiden jag ägde Décima (inte i dressyr i alla fall) men numera är det tillåtet om någon undrar.
Jag rider också på ett rakt emellanåt.
Är nyfiken på om/hur du löste tungproblemen med Decima? Har en häst som gärna fladdrar med tungan och tar gärna chansen att slå sig fri. Vet inte hur jag ska komma tillrätta med detta. Det ger ju inga pluspoäng på dressyrtävlingar direkt. Har nu lånat hem ett gäng bett (bland annat ett rakt som det på bilden, ett tredelat gummi och ett rakt gummibett – varianten man får tävla med) och ska testa lite. Han går idag på vanligt tredelat…
Jag är ledsen om jag nu kommer att låta mycket negativ men JAG löste aldrig probemet med Décimas tunga som då och då fladdrade rejält utanför munnen.
Med facit i hand kan jag inte förstå varför jag behöll henne i 8 (!) år då problemen började (oförklarligt) redan när jag hade ägt henne i knappt 1 år.
Idag skulle jag aldrig i livet köpa en häst med minsta tungproblem då inte bara jag utan även erkänt skickliga ryttare anser att problemet KAN vara olösligt (och hur vet man att så inte är fallet innan man köper en sådan häst?).
Det fanns aldrig något mönster för när Décima tog ut tungan, ibland var det stora delar av passet, ibland inte alls och allt däremellan.
Man kunde inte heller KÄNNA när tungan åkte ut (och inte heller få in den igen om man inte handgripligen petade in den).
Jag vågar nog påstå att jag provade ”allt” då jag bedömde detta som ett GIGANTISKT problem för en dressyrhäst, framför allt då jag sedermera red på kandar (då fanns det bara en medelsvår klass som man fick rida på träns) och jag inte kunde ha underrem på nosgrimman.
Det var annars det enda sättet att ”lösa” (NOT) problemet med tungan- man fick helt sonika dra åt remmen så hårt att hästen inte kunde få ut tungan- inte ett sätt som kändes ok för mig att rida på egentligen.
Jag lät kolla Décima veterinärt flera gånger och även 2 olika hästtandläkare (varav den ene var Torbjörn Lundström) undersökte hennes mun/ tänder.
Jag provade fler bett än jag kan minnas (har fortfarande hur många som helst kvar), och alla existerande nosgrimmor.
Jag höjde och sänkte sidostyckena på tränset fram och tillbaka.
Jag lät även diverse massörer, kotknackare och fysioterapeuter kolla igenom hästen- inget hjälpte.
Jo en sak; att rida på hackamore!
På detta hade jag lätt som en plätt tävlat medelsvår- hästen gick hur bra som helst och tuggade till och med på ”bettet” (var skummig i munnen) med hack.
Tyvärr lämnas inte dispens på hack-ridning om man vill tävla dressyr- jag kollade detta också.
Så för din skull hoppas jag att du har större tur än jag för som sagt- inget och INGEN kunde hjälpa mig.
Åh, typiskt. Hade hoppats på ett svar som löste alla problem 😉
Testade att träna på det raka bettet häromdagen, det funkade tyvärr inte. Det blev för ”stumt” så han valde att inte lyssna alls ibland, och gapandet kvarstod. I helgen ska jag utvärdera tredelat gummibett. Sen har jag bokat en tid för att ta bort vargtänder (har bara ägt honom ett år, fråga mig inte varför de är kvar fortfarande – tidigare tandläkare tyckte de kunde va kvar om han haft dem så länge, men den nya tycker de ska bort asap så då tar vi bort dem efter nästa tävling), hoppas att det hjälper. Misstänker dock att det blivit ett så inlärt beteende att det kanske inte försvinner ändå… 🙁
Så tror jag också att det blev med min häst- ett inlärt beteende som blev så befäst att det till slut inte gick att bryta vad man än gjorde. Hon kunde till och med vid enstaka tillfällen peta ut tungan när man LEDDE henne så jag har svårt att tro att det egentligen hade med ridningen att göra.
Min trivs oxå bäst på rakt.
Numera går hon på rakt appelbett samt novabett. 🙂
Köpte ett tredelat anatomiskt för alla sa att de var så bra, hum!
Fungerade då inget vidare på min.
Raski är mjuk i munnen trevlig o rida.
Håller med dig!
Basic övningar är riktigt bra.
Att köra krumelurer innan hästen kan gå i stadig form ger bara irritation och inte blir ridningen särskilt rolig.
Min 5åring ska gå i form innan jag påbörjar massor olika övningar och fortsättee utveckla henne. 🙂
Vad roligt ändå att han föredrar ett rakt bett. Det är ju väldigt milt. Uppenbarligen gillar han att få trycket på tungan istället för på lanerna.
Rakt bett har vi ett som Racke arab hade emellanåt. Han kunde ibland vara lite ”störig” i munnen och ta ojämnt stöd men la sig bra på och jämnt på det raka. Däremot blev han lite mer oböjlig med detta raka. Används nu mest vid tömkörnig/longering av lille Svart. Ska bli intressant att höra vad du tycker om att rida på det i längden.
Min tränare resonerar precis tvärtom- när man rider olika ”krumelurer” tränar man upp hästen att bära sig och så småningom kommer ”formen” automatiskt. Vi lägger ingen fokus alls just nu var hästen har huvudet (en sent inriden femåring) och jobbar istället med att stärka bakdelen (slutor, öppnor, tvärning etc). Att man upplever hästen dragig och stark i fronten borde ju vara ett tecken på att den egentligen inte bär sig utan bara blivit inlärd hur den ska ha huvudet placerat? Bara en tanke, jag är inget dressyrproffs :).
För mig har formen alltid varit prio 1 då det liksom sätter ribban eller hur jag ska säga. Jag vill att hästen från det att jag tar tyglarna när jag sitter upp ska tänka ”gå i form”- det är inget som ska ta x antal minuter att uppnå- inte på en vuxen, normalt utbildad häst eller vad jag ska säga.
Sedan kan man rida i en lägre/ längre form när man börjar rida fram men ”huvudet upp i vädret” är ett big no-no hos mig och jag tycker inte att man kommer till något bra arbete om huvudet är högt i skyn. Dessutom brukar hästen då bli svår att sitta på.
Om hästen springer med huvudet i vädret kan den också sätta fel muskler (det jag ibland kallar ”upp och nervänd hals”, hjorthals heter det väl?) och att ta bort felaktigt satta muskler är svårare än att försöka sätta dom rätt från början.
Jag tror att en del hobbyryttare har för stor….respekt (kanske fel ord…hittar inget bättre just nu) för det här med att gå i form.
Man är för försiktig med unghästar och accepterar att dessa inte går i form i månader.
Titta på 3-åringar hos proffsen! De går i form från mer eller mindre dag 1 och då blir det inget konstigt heller.
Stark och dragig upplever jag bara när hästen INTE går i form.