Nej, idag fick jag faktiskt nog och vandaliserade åter det återuppbyggda svalboet i min box efter att ha konstaterat att det knappast skulle gå att täcka det på ett sådant sätt jag skulle slippa en halvt om halvt (bajs)vit häst.
Till mitt försvar denna gången får jag väl säga att jag nu konstaterade att svalorna var mer än flygfärdiga (de flaxade runt som besatta i stallet) så nu får de finna en annan boning och använda någon annan än min häst som toalett.
Min häst ja….vilken pärla!
Idag skrittade jag ut ensam för första gången och det gick hur bra som helst.
Jag har många gånger berättat om våra, enligt mig, ganska stökiga uteridningsmöjligheter där man riskerar att möta allt möjligt både på vägarna, i intilliggande trädgårdar och tja…överallt banne mig.
Vicke gick modigt fram på alla ställen där Kreon brukade stanna trettioelva gånger och det enda han hade synpunkter på var dels en fårskock som vi red förbi och dela en gigantisk lastbil på vilken man hade lastat på en massa rundbalar halm.
Då blev halsen hög och styv och det märktes att han helst ville springa BORT från både får och halmbalar men det var inga som helst problem att övertala honom- jag red bara en bit ifrån och pratade uppmuntrande tills vi kommit förbi.
Efter en knapp timme var vi hemma igen och det kändes mycket skönt att vi utnyttjade det fina vädret så här- tids nog blir det ridhusridning många dagar i veckan gissar jag men än så länge tror jag bara av vi har varit där inne kanske 3 gånger.
Det måste verkligen kännas helt underbart! Vilken go kuse du fick tag i tillslut. 🙂
Vi får hoppas att han är som Carlsberg-reklamen; ”Worth waiting for” :).