…sa han som hade eld i håret (nivån på Birgitta 12 år skämt).
Nä…någon eld i håret hade lilla röd inte i morse och inte ens eld i baken 🙂 men det känns ändå onekligen som att det just ”tar sig”, med det mesta faktiskt.
Galoppen känns bärigare, den förvända är riktigt fin, skänkelvikningarna flyter på- med andra ord börjar vi närma oss LA-start utan att det känns som att vi är dömda att agera klassutflyllnad.
Sedan kan det så klart gå hur som helst ändå men FÖRUTSÄTTNINGARNA börjar kännas bra i alla fall.
Uppenbarligen fungerar det utmärkt med att vi är två som ”delar” på Zack och jag känner inte att jag måste rida fler dagar i veckan för att vi ska komma framåt vilket är tur eftersom förutsättningarna för detta ändå inte skulle finnas.
Dels vill ju hans ägare helt naturligt rida på sin egen häst och dels har jag varken ork eller ekonomi att köra till Zack oftare.
Och stor brun ska ju också ridas…i alla fall 6 dagar i veckan så sysslolös är man ju inte….
