Nyligen bad en bloggläsare mig om lite dating-tips och ett av mina förslag var att man kan använda sig av sina djur för att kanske umgås lite mer otvunget de första gångerna man träffas.
Dessutom är det nog en god idé att redan från början checka av den tilltänkta partnerns inställning till djur över huvud taget- är människan helt negativt inställd tänker i alla fall jag att det nog kommer att bli omöjligt att i längden ha ett förhållande med en sådan person.
Hur som helst; så HÄR träffades jag och min man i alla fall :)!
Ha ha, i mitt fall var det nog tur att jag inte blandade in hästarna när jag och min man träffades. Vi träffades på ett disco/nattclub i en närliggande stad. När han presenterade sig så gjorde han det med efternamnet (Milton) min tanke var ju att han drev med mej, det flög genom huvudet HUR han kunde veta att jag gillade hästar??? Insåg snabbt (innan jag sa något) att det var just hans efternamn. Vi fortsatte iaf att träffas och något år senare fick jag reda på att han och en kompis pratat tjejer och att min man då sagt att han ALDRIG skulle ha en hästtjej… Kanske tur jag inte sa något när vi träffades första gången. 😉 Det är iaf drygt 20-år sedan nu så hästtjejer var visst inte så avskräckande iaf. 😉
Vilken gullig historia. Min man var hästkille i sin barn- och ungdom, så viss förståelse har han som tur är. Träffade honom dock då mitt hästintress låg slumrande, men jag tror det hade varit helt okej.
Hur gick det med dottern då? Började hon rida?
Hon började men slutade efter 1-2 år.
Jag hade tur jag, grabben som limmade på mig industrifläktfirman visade sig ha ägt en shetlandsponny och hans pappa hade tidigare haft fjordingar som han körde så jag visste att han stod ut med djur. Han står fortfarande ut med djur. Och mig med tydligen. 😉
Aha! Är det han! Jobbade på macken i många år och har lätt för
att komma ihåg kunderna där, han var en av dem! 🙂