Då och då höjs röster om att uppklassningssystemet vad gäller dressyrtävlande borde återinföras och jag är benägen att instämma.
Med dagens datoriserade resultatredovisning ser jag inga svårigheter att hålla koll på erhållna poäng osv.
Och med uppklassningspoäng skulle man väl för gott komma ifrån snacket om ”rosett-jägare” och att en del stannar kvar i klasser de borde lämnat för länge sedan bara för att få placeringar, eller?
För frågan är också om detta är ett FAKTUM eller en INBILLAD KÄNSLA- är det så vanligt att ”man” tar ”tusen” placeringar i LC, LB eller vilken klass det nu än må vara eller är det bara avundsjukan som talar?
Själv ser jag alltså uppklassningen som något positivt och bortsett från ”rättvise-aspekten” så skulle också poängen kanske kunna fungera som en drivkraft att träna vidare och komma uppåt i klasserna.
För om man hade blivit uppklassad ur tex LB så hade man kanske känt sig ”tvingad” att träna för LA om man ville fortsätta att tävla över huvud taget.
Ja, så tänker och resonerar jag- vad tycker och tror ni?
Och är det någon som vet varför uppklassningen togs bort från början? Den finns förvisso kvar men i mycket begränsad omfattning och på stor häst kan man bara bli uppklassad ur lokala klasser (och då ska man ha tagit 80 poäng eller mer, dvs fått ganska många placeringar).
Jag kontaktade ridsportförbundet med dessa frågor och fick detta till svar.
”Hej!
Tack för Dina synpunkter. Jag kan svara på dina frågor gällande uppklassning.
Uppklassningen togs bort för några år sedan p.g.a. att många ekipage blev tvingade att gå upp i klasser, som de egentligen inte var färdiga för. Det var inte främjande för god ridning och resulterade i många låga resultat. Det måste vara bättre att kvala och veta att man är färdig för klassen, alternativt att man kan bli kvar på den svårighetsgrad man hör hemma. Att rida på 70% i en t.ex. en LA-klass är det samma som att man är ganska bra i LA! Ekipage måste få vara ganska bra på sin svårighetsgrad.
Förhoppningen med kvalen var att de skulle sporra o stimulera till träning, och att vi får vältränade och väl förberedda hästar o ryttare.
I framtiden kommer de olika nivåerna att få en ny utformning, troligen 2015. Då kan vi försöka dela in de tävlande ytterligare.”
Jag kan väl hålla med till en viss del, men att sitta i LB tex och känna sig ”bra”, tävling efter tävling tycker jag bara blir löjligt. Dock är jag väldigt intresserad på den nya utformningen. Sen anser jag om man tycker något så är det bra att maila förbundet, ju fler som mejlar ju bättre. Då inser de ju att många tycker att det är problem, om det är problem.
Jag tror det är avundsjukan :-D. Håller helt med om resonemanget att betyg 7 faktiskt bara är ”ganska bra” i ovanstående kommentar. Anförde just det argumentet i någon diskussion vi hade här på bloggen för ett tag sedan.
Nej, jag köper inte resonemanget att 7 är ”ganska bra” (även om det är så det är formulerat av Ridsportförbundet just nu)- det är helt galet uttryckt enligt mig med tanke på att YTTERST FÅ erhåller betyg 8 annat än på enstaka rörelser och att betyg 9 gissningsvis delas ut inte ens en gång per tävlings-DAG, för att inte tala om betyg 10.
Kan som en parentes fråga er om ni vet en enda levande person som fått betyget 10 vid dressyrtävlande NÅGONSIN?
Själv har jag fått 2 nior som jag kan minnas, en på fri skritt och en på en bakdelsvändning (!!!) men det är många år sedan nu (säkert 15).
Så nej, 7 är INTE ganska bra för i så fall så är i princip alla som deltar i dressyrtävlande knappt ”behöriga” eller vad jag ska säga att rida de klasser de rider för i min bok rider de flesta INTE på säg 70 % eller mer.
Jag anser att skalan ska återspegla en reell, möjlig verklighet och inte en utopi som aldrig uppnås och så är inte fallet om vi ska kalla 7 ganska bra.
Enligt MITT synsätt är betyg 7 snarare BRA eller till och med mycket bra och då kan väl betyg 8 vara ”utomordentligt bra” och 9 och 10 som ändå aldrig delas ut ”extraordinärt bra” eller nåt.
Håller med här, då är ju de som inte rider på 70% rätt dåliga och är det verkligen så? 70% då vinner du troligtvis din klass är det bara ”ganska bra” De flesta rider aldrig på de procenten.
Men jag har svårt att tro att man väljer att rida en lägre klass för säkra placeringar, hur utvecklande är det? Man vill ju vidare och det tror jag att de flesta vill. Den delen som inte vill det utan bara få rosetter är nog försvinnande liten….
Nej så är det inte. ”Ganska dålig” är man först när man får betyg 3. ”Dåligt” är betyg 2.
Som jag upplever det är det en hel del som ”safe-rider” för att få placering eller bra procent. Tror en del hänger ihop med att så många håller koll i TDB, man vill hellre ha fina procent i en lägre klass att visa upp en mediokra i en högre.
Att komma upp i 70% är bannemej inte lätt! Och om det var så som det egentligen är tänkt; att man inte ska byta upp sig i klasserna förrän man håller en säker procentsats på minst 70% så skulle väldigt få av oss ens komma ur LC…
Tror säkert att du har rätt och vet ju hur jag själv resonerar kring TDB.
Det kan, när man är i köpartagen verkligen vara utslagsgivande i vissa fall tycker jag även om det inte säger hela sanningen så klart.
Jag kan som exempel nämna en bekant till mig som tävlar sin 10-åriga häst flitigt i MsvB-klasser med mängder av segrar och placeringar. Tyvärr så kan/vill inte hästen göra galoppiruetter så de kommer inte vidare till MsvA. Med ett uppklassningssystem så hade detta ekipaget varit uppklassat från MsvB och kunde således inte tävla mer. Ett dilemma det där..
Utan att alls känna till hästen och nu SPEKULERAR jag verkligen men det skulle också kunna vara så att din bekant inte har tillräckligt incitament att försöka lära hästen piruetter.
Hade hon haft mer ”kniven på strupen” för fortsatt tävlande så hade hon kanske lagt sig mer vinn om att, om inte annat, lära hästen att göra en stor volt tillbaka eller dylikt och visserligen förlora en del dyrbara poäng men ändå kunna tävla på en högre nivå.
För det låter ärligt talat lite konstigt att en häst som kan vinna MSV B inte kan lära sig att göra ens de sämsta piruetterna?
Forutom ’kniven pa strupen’ sa ar det kanske en finansiell fraga – hade jag natt sa langt och inte KUNDE fa till piruetter, sa hade jag nog satsat pa att betala en riktigt skicklig ryttare till att lara hasten det. Och om inte ens denne kunde gora det, sa hade jag kanske tankt att da ar det dags for mig att skaffa en ’battre’ hast sa jag kan ga vidare. Alternativt att skaffa en unghast och borja om fran borjan forstas.
Ryttaren har tävlat GP på en tidigare häst som hon själv utbildat. Förutom denna MsvB-häst så har hon en häst till som hon tävlar i svår dressyr. Så ryttarens ridskicklighet är det inget fel på. Hästen är helt enkelt för lat för att göra piruetter. Jag tycker det är schysst av henne att inte tvinga hästen till något som den inte har talang för.
Jahaaa, nä dåså, det ger ju en helt annan vinkel på det hela!
Äh, även den lataste kuse kan göra en liten volt tillbaka i galopp. Och hur lat KAN den vara egentligen om den gör bra resultat i MsvB? Troligen behöver den bara lite mer tid.
Jag håller ju med Ridsportsförbundet att man ska främja god ridning och bra resultat. Jag fick ju lite hugg här förut när jag skrev att jag tycker att målet verkligen SKA vara att rida på 70 % i den klass man tävlar. Och precis som Dagge säger så ÄR det faktiskt »bara« ganska bra. Även om domarna är obenägna att ge 9:or och 10:or.
Jag tänkte ändå skriva att jag förespråkar uppklassningssystemet men funderade en gnutta och ändrar mig. Ytterst få jag känner till (men några är det) rider under sin förmåga. De går vidare. Kanske inte år ett, men år två. Vissa fortsätter lyckas, andra som t ex lyckas mkt bra i MsvA (dvs t o m Int1) kan däremot få problem när de ska vidare i svår klass (med byten i varje, piaff och passage). Min häst har varit ganska framgångsrik på den nivån i år, även om han inte skulle blivit uppklassad. men kanske nästa år. Och kommer han lära sig tillräckligt bra sakerna för svår klass?
Fast nu pratar du om en nivå Ann som MKT FÅ hobbyryttare ens NÅR, dvs MSV A och däröver. Där har jag inga synpunkter på om man ska ha uppklassningspoäng eller ej men upp till i varje fall MSV B skulle det nog tjäna sitt syfte av de skäl jag angav.
För jag vill nog påstå att i varje fall allt utom byten upp till denna nivå går att lära vilken kråka som helst om man bara bemödar sig.
När vi pratar piaff och passage och liknande är det inte lika lätt och kan rent av vara omöjligt.
Äh, jag tänker att enstaka byten kan vara nästan lika stor stötesten på sin nivå som svårklass-rörelserna på sin. Och ska det vara uppklassning ska det vara lika för alla tycker jag, från LC upp till svår klass.
Nu läste jag igen: »10-åriga häst flitigt i MsvB-klasser med mängder av segrar och placeringar«. Ursäkta mitt tjat om detta men det lät så absurdt – det MÅSTE vara annat som spelar in än piruetterna. Om en häst är så stark att den har mängder av segrar i MsvB borde den kunna gå MsvA:1 som en dans och få jättebra resultat ÄVEN fast den har svaga piruetter. Sen tycker jag inte heller man ska tvinga hästar som inte vill, men …?
Angående hästen som ”är för lat för att göra piruetter” låter det extremt konstigt även i mina öron. Som sagt så kan man göra en liten volt tillbaka eller nåt…
Nu var jag inte ute efter någon debatt kring huruvida en lat häst kan göra piruetter eller inte. Jag gav bara ett exempel kring frågeställningen om uppklassningssystem. Jag respekterar min bekants omdöme då hon känner att hennes häst inte kan göra bra resultat i MsvA. Förmodligen pga bristande samling och styrka genomgående men att problemet visar sig extra mycket i just piruetterna. Det är trots allt högre krav på bärighet o styrka i MsvA jämfört med MsvB. Om nu denna häst trivs med att gå MsvB och känner sig duktig där och ryttaren inte vill pressa den till högre nivå så tycker jag det ska respekteras.
Fast ursprungsfrågan kvarstår tycker jag: är det RÄTTVIST mot konkurrerande ekipage att em sådan häst aldrig aka kunna bli uppklassad?
De flesta hästar känner sig nog mest bekväma på en viss nivå så det är inget konstigt med det tycker jag men jag är mer ute efter just rättviseaspekten: hur många rosetter ska man få ta på ett år på en viss nivå innan man så att säga låter andra få chansen?
Håller absolut med dig i den frågan. Just i detta fallet så är hästen till salu och skulle passa ypperligt till en juniorryttare som skulle få många trevliga år på tävlingsbanan. Men, utan att veta någon prislapp på denna hästen, så förmodar jag att den kostar en del och när det kommer till föräldrar som har råd att köpa häst för sexsiffriga belopp till sin dotter/son så tror jag många gånger att de hellre lägger till lite mer pengar och köper en lite äldre häst som gått GP. Vet flera exempel på detta. Vad jag alltså vill säga med mitt inlägg är att jag tror att just denna häst inte är så lätt att sälja.
Vi vet ju alla hur lätt det är att kolla en hästs resultat i TDB. Ska just denna hästen gå upp till MsvA och få ”dåliga” resultat som en presumtiv köpare ser? Eller ska den ligga kvar på MsvB-nivå och plocka poäng? Eller ska den inte tävlas alls för att andra ska få chansen att vinna/placera sig med risk för att en ev köpare ser ett ”hål” i resultatlistan i TDB och då kan misstänka att hästen är/varit skadad?
Jag tycker att det är bra att man måste kvala till klasser. Däremot vet jag inte om jag tycker att uppklassningssystem är något att återinföra. Hur stort är problemet egentligen och är det verkligen ett problem om någon enstaka ryttare gillar att rida LB/LA och ofta placerar sig på den nivån?
Exakt, tämligen litet problem tror jag.
Ja det kan kanske tyckas vara ett litet problem i LB och LA klasserna.
Men det är i dom klasserna jag rider i.
När ständigt samma ryttare och häst vinner så tycker jag att det känns trist.
Det är ett litet antal ryttare som rider i de högre klasserna. Och ett stort grattis till Er
Jag ansåg inte det vara ett litet problem för att det skulle höra hemma i de lägre klasserna (som vi allra flesta ibland befinner oss i beroende på hästens utbildningsnivå) utan för att jag tycker att det är så FÅ som harvar kvar år efter år på samma nivå och tar placeringar.
Madeleine, tycker du att det på varje tävling, eller ofta, är en »ringräv« som borde (tvingas till att) tävla i en högre klass?
Här i Skåne är det faktiskt så att det sitter ”ringrävar” och kniper rosetter.
Jag fick ytterligare svar från förbundet och en del av det löd såhär:
”Vi har redan i åtanke att på den lägsta formen av tävling, begränsa de som får starta. Hur begränsningen kommer att se ut är inte klart ännu. Men det blir nog ungefär som du efterlyser.”
Så det kommer bli en ändring som iaf jag välkomnar i de lättare klasserna.