Sol och vackert väder följde oss på dagens uteritt och jag bestämde att både Vicke och jag skulle öva på var sin sak som vi behöver träna.
Jag på att sitta ner i trav och klarar man det utomhus när fasaner flaxar upp i huvudet på hästen (fast då satt jag löst…) så klarar man det på tävling 🙂 och Vicke på att galoppera lite fräsigare.
Vi skötte oss bra båda två om jag får säga det själv; traven kändes jättefin och galoppen på den stora stubbåkern likaså.
Vicke har ju en naturligt väldigt bärig och gungig galopp och det ”rider” (ha ha ..nu var jag ordvitsig va´) han nog lite på- man fastnar lätt i ett behagligt läge där man liksom bara just gungar omkring/ med utan att kräva MER!
Men givetvis måste registret vara större än så och idag gasade jag på lite på längre sträckor och kände att jag verkligen fick gensvar.
Härligt var det och det går ju inte fortare än att man har fullständig kontroll så det är inga skenturer vi talar om ha ha….fast det var det nog ingen som trodde heller när det handlar om fis-ridande Birgitta :)!
Att bränna iväg i full fart har väl aldrig varit mitt signum om man säger så :)!
Nix…jag är inte det minsta religiös eller nåt men jag säger ändå att bilden föreställer mig, Vicke och Kreon – man ser ju 2 hästar hur tydligt som helst :). Och jag tycker inte att det är konstigt om Kreon som var så snäll när han hade sällskap vill följa med oss på tur- det måste vara tråkigt att vara så ung och arbetsvillig och sitta och flumma på ett moln…
