Mera fredag- förföljd :)!

Alltså…mina ständiga påminnelser om hur liten hästvärlden är börjar ju nästan anta komiska proportioner- man kan inte ”gömma sig” någonstans.

Idag när jag kom till stallet möttes jag av inte ett utan 3 bekanta ansikten som så vitt jag vet aldrig varit på ”min” anläggning förut- bloggläsaren Madeleine, hennes kompis som på söndagens tävling kom fram och presenterade sig som ännu en bloggläsare och deras sällskap som jag inte tror är bloggläsare men som jag är vän med på FB och som jag har tävlat mot ”tusen” gånger.

De skulle titta på en saluhäst och smög inte omkring i buskarna för att spionera på varken mig eller Vicke men nu fick de i alla fall träffa oss båda :)!

Givetvis har vi 4 också hur många gemensamma vänner och bekanta som helst, det konstaterade jag och Madeleine redan för över 2 år sedan då jag träffade henne första gången (hon hade sett min annons på Archie och kom för att provrida).

Vad gäller Vicke hoppas jag att de fick en positiv bild när de såg honom som hastigast i ridhuset.

Jag red som vanligt mest basic-ridning med kontroll på form och tempo men la också in en del förvänd galopp i stärkande syfte och några ryggningar för att kolla om Vicke ”visste hur man gör” 🙂  (det vet han).

I galoppen tänker jag mycket på att Vicke ska gå för helt ”hängande ben” (mina då alltså 🙂 ), jag ska inte behöva påminna honom om att hålla igång varken gångart eller tempo utan han ska bara gå som han gör tills jag meddelar annat.

Med Zack fungerar detta numera super faktiskt, visst måste man påminna honom någon mycket sällsynt gång men jag har lärt mig min läxa av och med Archie som jag ”bearbetade” med skänklarna ständigt, ständigt och utan att det egentligen gav så mycket effekt (som det BORDE med tanke på det myckna drivandet i alla fall).