För ett tag sedan berättade jag för er hur det gick till när jag genom ett bulvan-köp förvärvade den klippmaskin jag äger och använder än idag men innan jag lyckades lägga vantarna på den hade jag lite enklare maskiner.
Den första av dom blev stulen och här kan ni läsa MIN TEORI om hur detta gick till.
Sa du aldrig till personen att din maskin hade blivit stulen? Jag hade aldrig kunnat vara tyst utan hade frågat hur det kom sig att personens maskin fungerade igen och var den hade blivit lagad. Sen hade jag bett att få låna saxen och skruvat isär den o frågat vilken häst hon hade klippt med mörkbrun päls, exakt samma färg som min häst, med tanke på att hennes häst var fux.
Nu hände detta för typ 15 år sedan så jag minns faktiskt inte alla detaljerna men nej, jag konfronterade aldrig personen.
Dels var jag väl kanske feg rent ut sagt (detta var en person som hade stått i stallet i många år och som så vitt jag visste skulle stå där många år till) och dels så blev det liksom inget naturligt tillfälle att säga ifrån utan att riskera världens bråk.
För ska man anklaga någon för STÖLD vill det till att man verkligen ”har på fötterna” och det kände jag inte att jag hade- i TEORIN i alla fall skulle ju personen kunna ha lagat sin sax och därefter klippt en brun häst utan att hon skulle behöva redovisa det för mig.
Vid ett annat tillfälle var det faktiskt en tjej i stallet som snodde/ tog ett par skor för mig och i det fallet var det så SOLKLART att skorna var mina- de var väldigt unika och tjejen var dessutom ”känd” för att ha snott hur mycket grejer som helst förutom dessa skor.
Det blev ÄNDÅ världens liv kring detta, tjejen blev helt hysterisk när jag ”påstod” att skorna var mina (hmmm….), hennes mamma blandade sig i det hela och försökte skydda dottern, vår dåvarande ridskolechef kallade in oss på samtal osv så det var ingen rolig upplevelse kan jag säga även om jag var 100 % säker på min sak.
Jag antar att det var samma tjuv som stal min plånbok när min jacka hängde utanför vår häst. Det fanns tre möjliga tjuvar i stallet vid det tillfället. Min far, en 75-årig rekorderlig dam och den bekanta fuxägaren. Vem kunde det vara tro?
Ohhh…det var säkert din far som behövde lite fickpengar….
Han hade nog stort behov av de 200 kronorna. 😉 Nej, jag vet allt vem det var. Men det var jättesvårt att bevisa och jag sa aldrig något till henne. Men jag var rejält sur i flera år! 😛
Har man inga bevis kommer man ingen vart och knappt ens då.
För ungefär en månad sedan körde ”någon” en kniv i mitt ena däck och för att göra en lång historia kort kostade detta pga tusen olika omständigheter i samband med detta ca 2500:–.
Verkligen härligt utkastade pengar helt i onödan men vad skulle jag göra?
Även om jag är 99,9 % säker på vem som gjorde det så har jag inga BEVIS….