Redan för flera år sedan berättade vår stallägare varför han inte ger katterna burkmat utan enbart torrfoder (och lite middagsrester då och då….):
”De blir helt galna…det är som KNARK” sa han och jag tyckte att det lät väldigt roligt.
Nu måste jag ge honom 100 % rätt och jag tycker inte att det är så roligt, snarare lite halvjobbigt.
En an de andra inackorderingarnas familjemedlemmar har, eftersom de är så himla godhjärtade (det är mest tack vare deras socialiseringsträning som Katten med Hatten numera är så tam) vid några tillfällen velat bjuda på lite extra gott- läs: BURKMAT och katterna är helt ha-galna numera.
Man hinner knappt visa sig i stallet förrän både Skyggis, Hatten och Gullis dyker upp och Hatten har till och med börjat jama uppfordrande ”hallå där…jag är HUNGRIG!!!!”.
Nog är de som små abstinenta knarkare 🙂 och vi får snabbt avgifta dom innan vi blir bokstavligen (???) uppätna :)!
Det får bli Nettos eller Willys billighets-torrfoder framöver eller så får lat-månsarna helt enkelt jaga lite för egen maskin!
Knark-spanare
Kul att höra om katterna igen även om de knarkar ;). Det var ett tag sen.
Nu har de varit samlade alla 3 i någon vecka, ett tag var både Skyggis och Gullis borta i veckor. Hatten däremot är alltid på plats och har blivit riktigt ”normal” :). Nu behöver man inte hålla fast honom med milt våld eller släppa ner honom efter 5 sekunder- han kan spinna och vara i alla fall liiite avslappnad även om han alltid har ett öga i nacken.
Gullis är lika sjukligt snäll som alltid men är numera rejält ”vingklippt”. Ena örat hänger efter att han haft ”blodöra” och det andra har han fått/ gjort en reva i så att skinnet är av. Men han är min älskling oavsett.
Skyggis (gråspräcklig hona som ser ganska trist ut) har jag döpt av en anledning- henne kan man MÖJLIGEN klappa uppe på huvudet i ½ sekund om man har tur. Hon är några år gammal och gissar jag- omöjlig att tämja.