Då jag har en vän som ska börja leta medryttare till sin häst undrar jag vad ni tycker om fenomenet som sådant?
Är det en stor hjälp i vardagspusslet eller blir det utlovade guldet och de gröna skogarna inte som man tänkt sig?
Jag tycker att man på tex Bukefalos tämligen ofta läser om väldigt misslyckade konstellationer där antingen hästägaren eller medryttaren är missnöjda med varandra men är det inte så att det är när man är missnöjd som man vill skriva av sig- inte när allt fungerar superbra?
Vad är era erfarenheter? Har ni haft medryttare och hur har detta fungerat?
Finns det fällor man kan undvika att gå i? Ska man skriva kontrakt? Ta betalt? Hur mycket i så fall?
Själv har jag aldrig ens övervägt att ha någon medryttare vilket beror på att jag aldrig sett behovet.
Men skulle jag ha någon så tänker jag spontant att jag hade tagit betalt då min erfarenhet är att man liksom värderar det man betalar för mer än det som är gratis.
Kostar det inget är det kanske lätt att man börjar slira på sina åtaganden, avbokar uppgjorda riddagar med kort varsel eller på annat sätt inte sköter det som bestämts.
Men vad säger ni; fram med era erfarenheter!
Jag har haft två medryttare/medhjälpare genom historien och haft tur med båda. Den första var en 14-årig tjej som annonserade efter medryttarhäst/sköthäst på en ort jag just skulle flytta till. Jag hade då ett dräktigt sto och en tvååring och rätt körigt med nytt jobb. Hon var till fantastiskt stor hjälp och mycket pålitlig. Jag lånade några år senare ut en häst till henne över sommaren, och vi har fortfarande kontakt, många år senare. På senare tid har vi haft en student som ridit ffa makens häst, då han hade långa arbetsdagar med tre timmarspendling just då. Även hon är en riktig pärla, och då makens häst blev halt fick hon istället rida min äldre häst. Efter det red hon ofta båda när hon kom, så kunde jag lägga lite extra tid på unghästen + annat i stallet de dagarna. Vi tog inget betalt av henne, men hon har hjälpt oss ibland när vi åkt bort. Om vi skulle skaffa medryttare igen skulle vi troligen ta en symbolisk summa, just för att som du säger ”gratis är inget värt”. Den summan kan man sedan ta bort vid tillfällen då medryttaren sköter hela stallet om vi är bortresta förstås – för det är ju den hjälp som egentligen är värdefull för oss. Att rida våra roliga hästar klarar vi rätt bra själva 🙂
Men du är ju själv medryttare just nu till Zack så visst har du egen erfarenhet, om än från andra sidan? 🙂
Det funkar väl bra?
Ha ha…ja, det kanske du har rätt i att jag är- fast jag inte tänker på mig själv som den traditionella medryttaren.
Till att börja med tror jag att det är väldigt ovanligt att en medryttare har en EGEN häst som den rider i varje fall 6 dagar i veckan.
Sedan är just min och Zacks ägares deal lite speciell så tillvida att jag tävlar hästen och alla ridpass jag gör i veckan är anpassade utifrån det. Jag rider tex aldrig ut utan lägger all ridtid på ”träning inför tävling”.
Tror det är ganska ovanligt att medryttare tävlar så som jag gör men det förekommer säkert.
Vi har inget kontrakt eller dylikt och jag betalar inget till ägaren men däremot kostar träningar, tävlingar och bensin 2-3000/ månad vilket jag också tror är ovanligt att medryttare betalar, de flesta ”nöjer” sig nog med att vardags/motionsrida.
Jag har haft ett par medryttare genom åren både betalande och ickebetaland. Nästan alla mina bra medryttare har jag fått genom kontakter eller så har jag handplockat pålitliga duktiga flickor från stallet (det bästa med att stå på en ridskoleanläggning). Någon har jag hittat på annons. Jag har haft riktig otur en gång men det blev kortvarigt då hon fick sluta med omedelbar verkan. De som har varit bäst är de som inte har betalat. De som betalar har en tendens att se hästen lite som sin och de ställer mer krav och ställer och styr lite väl mycket i min smak. Den person som betalade mest var även den som var minst pålitlig gällande åtaganden. Det var denna person jag ”sparkade” . Då tycker jag att det är det bättre att man står för allt själv och bestämmer allt själv.
Jag har alltså goda erfarenheter av medryttare men jag kanske har haft tur? Att det funkat så bra är kanske även för att jag har mycket lite kontrollbehov då det gäller min häst. Känns hästen bra att rida och är välskött, är boxen mockad, maten blandad och allting annat flyter så brukar jag sällan lägga mig i vad som händer under medryttarens dagar. För mig underlättar det mycket om jag kan få hjälp 1-2 dagar i veckan. Så jag är pro medryttare!!/ Titti
Tror inte pengar spelar roll när det gäller ansvarstagande, lojalitet och allmän moral faktiskt.
Precis som Titti erfarit 🙂
Jag är medryttare utan någon kostnad och det gör att jag känner att ägaren får bestämma helt . Jag är pålitlig och ser till hästens bästa. Hästen jag rider är inte så utbildad och ej i bra kondition. Jag skulle väl önska att ägaren varit mer motiverad och ambitiös med sin ridning på hästen. Jag hade inte varit medryttare just på den hästen om ägaren hade viljat ha betalt.
Jag hade kanske också tur, hittade min medryttare i en annons på Blocket. Vi hade henne som medryttare till båda våra hästar och det fungerade bra. Hon betalade inget utan la de pengarna på träning i dressyr med hästen/hästarna istället. Vi tyckte det var superbra eftersom både jag och min man var hoppryttare. 🙂 Enda anledningen till att vårt samarbete upphörde var för att vi slutade rida och sålde hästarna. 🙂
Jag har både varit och haft medryttare. Innan jag köpte häst var jag medryttare 3 år på en häst vars ägare jag hade jättebra samarbete med, vi fann varann genom kontakter. Först betalade jag 700:- per månad för två ggr i veckan i fullservicestall men sedan när dem flyttade till kollektivstall hjälpte jag henne med vissa pass och då gällde det som betalning istället. Nu är jag den pålitliga sorten, jag tror att jag fick lämna återbud med kort varsel pga sjukdom en gång under dessa åren. För mig spelade det ingen roll om hästen var halt eller frisk, jag ville vara medmänniska i stall och inte nödvändigtvis ryttare alltid.
Sedan när det var dags för en egen springare fick jag en medryttare mer av en tillfällighet. En tjej i stallet ringde mig och frågade om jag inte ville ha hjälp ibland. Varför inte tänkte jag, hörde mig för lite med personer som känner henne och på den vägen var det. Hon var och är mycket pålitlig, en riktig guldtjej även om hon inte längre är medryttare på min häst. Flyttade tyvärr från stan.
Jag är säker på att man kan få tag i bra folk på annons men det kan nog vara lite av ett lotteri. 🙂
Jag har en medryttare på Ztarlet. Hon är en duktigare ryttare än mig, men hon utbildar inte hästen (som redan är välutbildad). Hon betalar en summa varje månad som vi bestämt tillsammans. Hon får både träna och tävla (till självkostnadspris).
Innan jag köpte Ztarlet var jag själv medryttare på henne. Jag betalade ingenting men fick heller i princip inte göra något. Skritta ut och rida något lättare pass på banan.
Ska tillägga att jag hittade henne via HästNet. Hon svarade på min annons som jag lagt ut.
Jag har medryttare till min häst. Hon kommer en gång i veckan och rider ut honom ihop med min dotter och hennes häst. Tjejerna planerar vilken dag det ska bli beroende på väderprognos och hur medryttarens åtaganden med andra medryttarhästar ser ut. Tar inget betalt eftersom detta är en stor hjälp för mig. Fungerar mycket bra ännu så länge och DiNozzo ÄLSKAR sin lekkamrat 😉
Jag har haft ett par tre medryttare och har väl egentligen mest positivt att säga om det hela. Det mest udda beteendet jag hittills varit med om var nog när en av mina medryttare valde att inte rida på en sisådär fyra veckor utan att meddela mig (jag var höggravid, födde barn, låg på förlossningen delar av denna tid). Och då ska ni ändå betänka att personen i fråga betalade 1 500 kronor i månaden för att motionera min häst. I övrigt har jag nog haft tur för de personer som varit engagerade i min häst har varit seriösa, pålitliga och bra! Egentligen är det roliga i den här diskussionen egentligen alla de svar man får när man sätter ut annons (tack och lov färre antal svar när man vill att medryttaren betalar). En klassiker är ju: jag söker en person över 18 år och det kostar 1500 kronor i månaden och svaret lyder … ”hej jag är 13 år och har ridit på ridskola i ett år, jag vill jätte gärna (observera särskrivningen som givetvis är ett krav) bli med ryttare men kan tyvärr inte betala något”. Har ni hört den förut? 😀 😀 😀
Japp, hihi!