Dagens (godis)fråga

godis

Idag tycker jag att vi ska diskutera djurgodisets vara eller icke vara.

Brukar ni ge er häst/ hund godis? Har ni alltid godis i fickorna? Tillhör ni dom som alltid ger hästen en sockerbit innan eller efter ni har ridit?

Varför ger ni (inte) godis?

Själv har jag varken leversnittar, sockerbitar eller skrumpnande morötter i fickorna- främst för att jag tycker att det är äckligt att ha sådant liggande löst i mina kläder.

Morötter och äpplen ger jag i långa perioder dagligen (beroende på tillgång och/ eller pris) men jag lägger det i 9 fall av 10 i krubban.

Jag tycker att både hundar och hästar ganska lätt kan fås till att bli jobbiga ”tiggare” som liksom nästan KRÄVER att få godis och det tycker jag bara är super-irriterande och inte det minsta charmigt eller gulligt så därför springer jag inte runt och matar mina djur i tid och otid.

Tycker också att det är ganska vanligt att hundägare flera gånger under en promenad ska utfodra djuret som någon slags uppmuntran för FÖR MIG självklara saker (när hunden kommer vid inkallning tex) och inte heller detta ser jag något behov av för egen del.

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. AnnH

    Jag ger aldrig i stallet men ofta under ridning, så jag har alltid socker i fickorna. Jag är lite uppfostrad med läran att ge hästarna godis som belöning under själva träningen. På t ex Lövsta så står stooora lådor med socker på sargen – lätt att stanna och ta. Grundtanken är att hästen ska känna sig uppmuntrad och ibland också för att man behöver »blöta upp munnen«. Inga hästar han någonsin TIGGT godis under arbetet för den sakens skull. Vill man inte ha kletigt socker kan man ju ha annat hästgodis i pelletsform, men det tar bort lite av mun-effekten som kan vara bra på vissa individer.

    Svara
  2. Görel

    Utan köttbullebitar så skulle det inte vara möjligt att få Zahra att göra allt hon ska på Agilityn. Speciellt vid inlärningsfasen, sedan dras det ner eller ska man säga att kraven höjs. Stundvis blir det mycket godis. Likadant är det med Hilda när vi är på trivselkvällarna och tränar i grupp. Annars har jag väldigt sällan godis i fickorna, men i bland hjälper det om det händer något eller vi ska gå förbi ett ställe där det finns andra hundar som Hilda inte gillar. Då kan godis vara ett bra avledningsmoment. Med en bit köttbulle i handen följer dom mig hur fint som helst utan att bry sig om den andra hunden. Men som sagt på de vanliga promenaderna är det mycket sällan som jag har något godis med, på träningar ja, annars nej. Till hundarna förtret. 😉

    Svara
  3. Cristel

    Jag har alltid hundgodis i fickorna. Jag jobbar inte heller gratis 🙂 Men jag ger inte gottorna i tid och otid utan väldigt ofta i inlärningsfasen, och sen när de kan kommer belöningarna lite då och då.
    Ingen av mina djur får godis om de tigger, dvs för oönskade beteenden.

    Svara
  4. G

    Bara äpplen, morötter, hästgodis i krubban, ej ur handen. Utom när vi stretchar hästarna 🙂

    Svara
  5. CeciliaL

    Hade hundgodis i fickorna, eller handvaskan om jag inte har stallklader pa mig, sa att jag kan ge servicehunden belonging nar han gjorde sitt jobb. Aldrig hastgodis i fickorna och ger nastan bara godis (apple, foderpellets, morotter – sockerbitar finns inte att kopa har) vid specifika traningstillfallen som lastning, klippning och sant. Annars foredrar jag att trana dem att de far godis ur hink som jag skramlar med om jag vill att de ska komma in fran hagen t.ex. Avskyr hastar som buffar och nyps och soker efter fickor med godis, urrrrk… Det ar bara ETT steg bort fran att bitas, nar de inte far det de vill.

    Godis langs sargen var en ny variant! och varfor inte! 🙂

    Svara
  6. Åsa T

    Vid träning av hunden har jag alltid godis, en motivator såklart. Men en leksak och ”kampa” med kan fungera precis lika bra. 🙂 Nu när hunden är äldre så tar jag med mig godis ut på pronemad ibland, mest för att hålla henne lite alert. Hästarna fick sällan godis och då mest i krubban. Ingen av de 2 hästarna vi haft har gillat bitsocker, är det udda?? Försökte med socker när de löshoppade men det gick inte alls. Morötter och ”köpegodis” var det som fungerade.

    Svara
    • Birgitta

      Nej, tycker inte att det är speciellt udda- jag har haft flera hästar som inte tyckt om socker.

      Tror att man måste ”lära” en hel del att tycka om det och det har aldrig intresserat mig då jag tycker att socker är dels onyttigt men framför allt opraktiskt att ha/ förvara då det kan smula och nästan smälta beroende på temperatur och hur det förvaras.

      Svara
  7. Hedwiginnan

    Hedwig får morötter, äpplen eller pelletsgodis med lakritssmak antingen från handen eller i krubban. Hon är inte speciellt tiggig eller jobbig för det. Visst glor hon om jag ställer mig framför henne och äter ett äpple eller en morot men inte så att hon blir odräglig. Socker har vi aldrig lyckats lära henne att äta utan det har hon konsekvent spottat ut. Vi försökte ett tag med tanke på att kunna ge henne extra belöning under ridning men det var lönlöst. 🙂

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>