Som de flesta torsdagar inleddes även denna med gryningsritt av Zack som, också som vanligt numera, fick jobba med linjerna ur MSV C:1-programmet.
Jag tycker att vi fick till det ganska bra och han gör det mesta bättre och bättre fast helt klart hade jag önskat någon som stod på marken och kommenterade skolorna som jag ofta är osäker på.
Med Vicke skrittade jag ut och vi begav oss som flera gånger förut till ”vår” lilla backe för att klättra lite.
Innan vi var klara hann mörkret falla trots att klockan bara var strax efter 17.00 och jag, som i alla år undvikit att rida utomhus när det inte är ljust ute kände att jag verkligen påmindes om VARFÖR jag alltid valt att låta bli.
Jag kan inte se den minsta mening med att skritta omkring i mörker och definitivt inte i våra omgivningar utan ordentlig gatubelysning och där en del bilister kör fullständigt hänsynslöst.
Sedan förstår jag om man inte har något annat val men jag som HAR det….nix…jag kommer aldrig att rida ut i mörker kan jag säga.
Inte nog med att Vicks och jag famlade omkring- efter stallbesöket var det dags för Soya och mig att gå i skogen med Åsa och Vilja och det var så klart inte ett dugg ljusare då- tvärtom.
Vi satte dock små lampor och reflexvästar på våra svarta djur så att vi skulle se dom, utrustade oss med var sin ficklampa och sedan var det faktiskt inga problem att gå.
Enda missödet var väl att Soya i ett obevakat ögonblick hittade något himla illaluktande som hon rullade ena sida av huvudet i- hela bilen stank som bara den när vi körde från skogen och innan vi hade lokaliserat äckel-doften till MIN hund bad både Åsa och jag om att det skulle vara den andras hund som skulle vara den skyldiga.
Denna gången drog jag nitlotten 🙂 men å andra sidan är mitt lilla sämskinn lättare att båda bada och få torr.
Så olika det är! Jag älskar att rida ut i mörker, det är precis som om hästen och jag är i vår egen värld. Det är så befriande med en glad galopp på en mörk grusväg! Och bilarna ser man ju långt i förväg 🙂
Håller faktiskt med lite även jag hittills bara skrittat i mörkret. Häst, jag o pannlampa. Knäpptyst i skogen. Väldigt rogivande. Skulle däremot aldrig gå ut i skogen själv i mörkret :O
Att JAG ser bilarna skulle hjälpa föga-d et viktiga är att dom ser MIG och inte kör på mig på vägen.
Ja, Soya lilla äckelhunden, 🙂 Jag var sååå glad att det inte var min pudel igår, men det är det ju säkert nästa gång.. 🙁 Himla trevligt i skogen! Som alltid! 🙂
Jag både går och rider gärna ut i mörkret. Bilfria vägar och pannlampa.
Åh så underbart med ridhus! Hos mig finns ridhus närmast ca fem minuter bort med transport. Annars har jag en oupplyst ridbana eller att rida ut i mörkret (med pannlampa och tusen reflexer och blinkande grejer) att välja på. Funderar över hur jag ska överleva fram till mars när det börjar bli ljust. Hästlivet känns lite tungt just nu…
Stackars dig! Jag hade under inga omständigheter velat ha uppstallning utan ridhus hur bra allt annat än var.
Hade inte så många valmöjligheter när jag flyttade dit, men det var då det började ljusna så jag har inte lidit så mkt än. I min kommun finns ETT privat ridhus (för långt bort) och INGEN ridskola har ridhus. Har väntat på anläggning vid ridskolan läääänge nu (vill stå där), när det väl blivit ett är min häst antagligen för gammal för att det ska kännas värt att stå uppstallad med bra träningsmöjligheter. Nej, är inte bitter alls över vintern. Aja, snart kommer det väl förhoppningsvis lite snö så det blir mjukt iaf 🙂