Söndag- bättre och sämre

Även idag var det tävling och denna gången var det Vickes tur att lufta sig.

Det är så skönt när man har en tävlingsplats till vilken det tar en kvart att köra- idag var jag hemma hos mig själv en timme efter att jag hade startat (!) och då hade jag hunnit lämna av Vicke, städa transporten OCH sätta in alla saker i sadelkammaren.

Tävlingen då?

Tja, Vicke fortsätter på sin inslagna bana; sköter sig så perfekt som bara är möjligt med precis allting kring tävlandet utom inne på banan där han i första klassen verkar tro att domarbordet och antingen ena hörnet i dess närhet eller båda ska DÖDA honom om han närmar sig.

Det är så att man känner paniken komma när man rider in på banan och han inte ens vill närma sig domarbordet utan ålar sig flera meter därifrån.

Hade man fått…säg 5 minuter inne på banan innan startsignal kan jag lova att våra resultat hade sett helt annorlunda ut, i alla fall i dagsläget.

Nu blev det för spänt i LB:n, Vicke girade och sneddade, stod emot på vissa ställen vilket gjorde att jag fick bearbeta honom för mycket med skänklarna vilket domaren också påpekade.

När vi gick in i LA:3-an var det också som på tidigare tävlingar- då hade Vicke ”glott av sig” och det blev helt annan ridning.

Tyvärr fick vi ett omslag i den förvända galoppen på båge vilket jag inte lyckades korrigera så betyget där blev 1 (ETT!!!!) och med dubbel koefficient så kostade detta i varje fall 10 poäng och påverkade ju även helhetsintrycket.

Så dagens procent, 62, 3 och 59, 1 var inte mycket att hänga i julgranen men min KÄNSLA….den blir banne mig bättre och bättre.

Betänk att jag för 3 veckor sedan skumpade runt som en jojo på hästen med HEMSK känsla- nu sitter jag hur obehindrat som helst på framridningen och nästan lika bra inne på banan och den förbättrade traven hemifrån (luftigare, mer energisk)  är MED OSS i stora delar!

Att jag tjatar så mycket om detta med traven är för att jag på fullt allvar  för ett tag sedan i alla fall TÄNKTE TANKEN att jag kanske skulle bli tvungen att sälja hästen eftersom den var så otroligt jobbig att sitta på.

Ridning ska ju både vara kul och relativt behagligt, inte jobbigt och besvärligt och det var det verkligen de första veckorna.

Så att vi har kommit så här långt på 2 månader känns verkligen hoppfullt för givetvis är inte mitt mål att agera klassutfyllnad som vi gör nu utan jag tror och hoppas att det ska bli bättre även procentmässigt när vi har lärt känna varandra ännu bättre.