Min absoluta favoritbild på Zack för den visar honom så som jag tror att han själv vill se sig- vacker och liksom REDO (för Världscupen om man hade frågat honom). Öronen framåt och bättre inne på banan än både hemma och på framridningen- kan man önska mer av en tävlingshäst?
Som flera av er som känner mig IRL vetat sedan ett bra tag red jag Zack för sista gången i lördags :(.
Jag bestämde mig som sagt för flera veckor sedan och även om det känns ohyggligt tråkigt att ”förlora” en häst som passat mig så perfekt så var/ är det ju mitt eget val så det är inget att gnälla om egentligen.
Det var helt enkelt både min ork och mina pengar som tog slut- jag kände att jag inte ville fortsätta att göra slut på varenda krona av min lön på Vicke och Zack för tro mig….att tävla och träna 2 hästar regelbundet kostar pengar; och kan jag inte tävla och träna- då känns det inte värt att rida.
Att Zack har stått i ett stall så långt ifrån min bostad och Vickes stall (30 minuters körning enkel väg) har varit det som egentligen fällde avgörandet; dels forsade bensinen ur min gamla bil av körningen dit men det har också tagit TID- tid som jag varken längre orkar eller VILL lägga på att sitta i en bil; jag som aldrig gillat bilkörning.
Och tycker man att det är tråkigt att köra bil när solen skiner och det är varmt ute så tycker man liksom inte att det blir roligare när det är beckmörkt ute och man har att se fram emot en kanske snöig vinter med oberäkneligt väglag.
Ytterligare en sak som påverkat mitt beslut har varit att TORSDAGEN, som är den enda dag som Zacks ägare liksom ”måste” ha hjälp med honom har blivit den dag som passat mig å min sida absolut sämst denna höst.
Tidigare år har jag brukat ta semester 10 torsdagar i rad under hösten/ vintern och det hade ju underlättat ridningen till 500 % men när detta inte har gått att lösa eftersom vi numera har veckans viktigaste möte på jobbet just på torsdagarna så har mitt alternativ att rida klockan 5 på morgonen tett sig som den enda lösningen- en fruktansvärt jobbig sådan.
Så TYVÄRR….eftersom Zacks ägare trivs bra i sitt stall och jag trivs lika bra i mitt så såg jag ingen annan lösning än att ”hoppa av”.
Nu sitter ju ingen av oss ”i sjön” så att säga; Zacks ägare har engagerat en medryttare som hon känner sedan tidigare och jag….ja jag har ju min underbara Vicke att lägga tiden på.
Jag kommer alltid att minnas Zack med glädje- han har gett mig mycket och hade mitt liv sett annorlunda ut (och han hade varit till salu) hade jag faktiskt mycket väl kunnat tänka mig att köpa honom och det är stora ord från mig- det vet alla som känner till vilka krav jag ställer på hästar.
Nu får jag minnas alla bra tävlingar vi genomförde och också vara glad att både sista träningen för Hans och sista tävlingen (där vi avslutade med en 8:a på det allra sista momentet) kändes så himla bra och att i alla fall jag tycker att vi slutade med flaggan i topp!
Tråkigt när tiden inte räcker till allt man vill.
Eller pengarna….Men det är ju en av livets realiteter…..
U vezi sa ovim konjem Zakom, sto je na slici, nisam bas dobro razumela (jer prevod sa svedskog na srpski je jako los) sta si uraadila sa njim? Da li si ga prodala ili nesto drugo? Ako sm uspela da shvatim prevod Ti imas i drugog konja i in je ostao kod Tebe, zove se Vicke.Da li je tako?
Vicke je moj konj, Zack pripada jednoj drugoj zeni. Njegova stala je dosta daleko od mene, zato vise nemam vremena niti para da ga jasem.
(Serbisk släkting ställer en fråga om Zack för er som undrar 🙂 ).
Tack för översättningen 🙂
Tråkigt med Zack, men jag förstår dig. Livet måste ju funka!
Framför allt ska man försöka att ha så ROLIGT som man kan (utifrån givna förutsättningar så klart) och jag kände att jag började tappa glädjen och bara såg ridningen av Zack som ett ”besvär” (pga avståndet) och så ska det verkligen inte vara.
Jag tycker att ända sedan du började att rida Zack och skrivit om honom har det känts som om ni har passat väldigt bra ihop. Och att du mer o mer uppskattat honom för hans personlighet.
Ja, det är ju så med hästar precis som med människor eller hundar tex att man passar bättre ihop med vissa och att vissa hästar/hundar/ människor också liksom attraherar en större grupp än andra.
Om man är en hyfsad ryttare tex är jag övertygad om att 95 % hade älskat att rida dressyr på Kreon- en mer lättriden häst fick man leta efter.
Zack däremot kan göra sig så otroligt svårriden genom sin ibland svåra mun att man, om man inte reder ut detta säkert kan uppfatta honom som hur jobbig som helst- han kan nästan bli opåverkbar så det är ju tur att han är snäll för annars hade han kunnat springa iväg vart som helst ha ha ha.
Men vet man hur man ska lösa detta med hans mun så upplever i alla fall jag honom som numera väldigt lättriden och som du säger; hans personlighet passar mig.
Trevligt att trilla in på en vuxen hästbloggares blogg! 🙂 (medelåldern är ju inte den högsta i hästbloggsfären, jag som är 31 känner mig rätt gammal…)
Har också fått välja bort hästar genom åren av ekonomiska eller tidsmässiga orsaker. Det är som du säger en del av livet. Det ska vara kul att rida och hålla på med hästar och det lät inte särskilt kul att klämma in ett ridpass fem på morgonen…
Titta gärna in fler gånger- här är gott om vuxna, vettiga hästtjejer som delar med sig av sina åsikter och erfarenheter.