KATTA-strof-vilken historia?!?!?!?

Igår morse när Gullis som så ofta dök upp när jag var i stallet noterade jag hur otroligt fin han hade blivit.

Jag tyckte att hans päls hade fått en helt annan färg (!), liksom mer orange (han är ju annars gul) och hans ansikte såg ut att ha fått en större yta av vit teckning.

Jag lyfte som vanligt upp honom, gosade med honom mot mitt ansikte och informerade honom om hur väldigt fin han var och han såg ut att hålla med :).

Lite senare dök en stallkamrat upp och jag kunde inte låta bli att nämna Gullis förvandling för henne på vilket hon undrade om det verkligen var han 🙂 och inte en annan katt.

”Nej, du tänker på den SVARTA katten som var så lik Hatten och som vi trodde var hans pappa som smög omkring här ett tag” svarade jag ”men han är död”.

Stallkamraten (själv kattägare) framlade en teori om att Gullis teckning i huvudet kanske såg större ut i och med att hela katten har *harkel* ”breddat sig” (han har blivit väldigt mycket tjockare 🙂 ) och så var det inte mer med det.

I morse mötte jag åter Gullis i stallet och eftersom han verkade lite hungrig så fick han en näve torrfoder som han satte sig att knapra på medan jag gjorde i ordning Vickes foderspannar.

Döm om min CHOCK när jag i ögonvrån ser ”Gullis”, dvs en HELT ANNAT KATT smyga omkring i stallet- den katt jag igår höll i min famn och gosade med i tron att det var Gullis?!?!?!?

Nu när man såg båda ganska nära varandra insåg jag att de verkligen är väldigt olika (tro f..n att jag tyckte att Gullis såg annorlunda ut igår *ASGARV*)- precis som tex Kreon och Vicke, fast de PÅMINNER om varandra har de både olika storlek, färg och tecken och det är exakt samma sak mellan Gullis och den främmande katten.

Främlingen är mycket större, orange och inte gul och har som sagt mycket mer vitt i ansiktet.

Nu blev han rädd och sprang iväg innan jag hann forska mer i om han har någon märkning eller annat och ska jag vara ärlig så hoppas jag att han inte kommer tillbaka- fast det verkar ju inte så sannolikt?

Vi har ju redan 2 hankatter i stallet och en tredje är INTE önskvärd av NÅGON, möjligen av mig som tycker han är jättefin. Men även jag är så klart rädd att det nu ska bli fight på hög nivå och det vill ju ingen.

Men fatta att JAG, jag som har hållit Gullis i mina armar tusen gånger inte såg att jag höll i fel katt igår?!?!?

Det bara bevisar hur hjärnan kan spela en spratt när man liksom är så säker på något.

Jag har för övrigt gjort samma misstag med två fuxar på ridskolan en gång- jag släppte både ut och tog in den ena i hagen i tron att det var den andra hästen utan att inse mitt misstag- bara för att de hade bytt box!

Och tack gode gud att den här främmande katten ”måste” vara tam- tänk om han hade varit helt vild och jag hade försökt att grabba tag i honom som jag gör med min snälla Gullis.

Jag höll till och med mitt ansikte mot honom….nej, jag är fortfarande helt chockad faktiskt :).

bild(32)
Här smiter han iväg innan jag hann torka av linsen på telefonen….

Ni som har häst kring Grevie- någon teori vems han är?

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Åsa T

    Hahahaaa, underbar historia. Ja, tänk så SÄKER man kan vara ibland… Haaaahhaaa

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>