Sedan någon vecka tillbaka jagas det (fasan bland annat) i de omgivningar där vi bor.
Idag när jag var ute och cyklade med Soya sköts det ”hej-vilt”, det kom ganska många skott per minut och jag studerade Soya medan det smällde: inte ett lyft ögonbryn!
Hon är alltså fullständigt oberörd medan jag tex har en vän vars hund blir helt förstörd om det smäller.
Det är för övrigt samma sak med smällare och raketer; Soya sover sig igenom nyårsfirandet helt oberörd.
Så klart är jag mycket tacksam över denna egenskap hos min hund; jag känner ganska många som har större eller mindre problem med sina hundar just runt nyår och de får antingen resa bort eller försöka ge hunden någon form av lugnande medel med varierande resultat.
Det enda JAG är rädd för när jakt pågår är att Soya ska förirra sig och bli misstagen för…ja, en hare eller vad vet jag och själv bli skjuten.
Nu tror jag ju inte att sannolikheten för detta är särskilt stor; dels för att vi inte går precis där jakt pågår och dels för att hon inte brukar försvinna inom synhåll men konstigare saker har ju hänt- det var väl en häst som blev skjuten härom året i tron att den var en älg eller hur det nu var?!?!?
Folly är inte heller skotträdd 🙂 Sköna whippettöser vi har 😉
Mina töser är inte heller skotträdda, men Zahra kan titta sig lite omkring när åskan går, (fast det är ju en lite annan sak, även om det smäller en hel del där också) men eftersom matte inte är rädd så är inte Zahra det heller. 😀 Visst lyssnar de på skotten och undrar vad det är men går vidare, när det smäller runt omkring oss när vi är på promenad. De jagar en del hemma, de försöker i alla fall skjuta en del vildsvin, men hur väl de lyckas är en annan sak. 😉 Ett och annat rådjur träffar de väl ibland.