Gullis ”rider” på Vicke. Örat blir btw nog aldrig sig själv igen efter att han skadade det i somras.
Morgonen inleddes på bästa sätt- med en väl genomförd hoppning i ridhuset!
Som jag redan nämnt så hoppar Vicke jättefint på den bebis-nivå jag kräver av oss och det känns väldigt roligt.
Idag blev det studshoppning, en del hoppning av en ”fem-femtio” serie (kryss och 5, 5 meter till en oxer) och sedan avslutade jag med att hoppa ett lågt räcke och en låg oxer ganska många gånger.
Vi får väl se om jag tycker att vi ska ta oss förbi ”nergrävda hinder”-nivån längre fram men det finns ju ingen brådska alls med detta och det är bättre att få fina språng på en lägre nivå även om det så klart måste liiite höjd till för att det ska vara någon nytta med det hela så att säga.
Som synes på bilden fick även Gullis en ”ridtur”, läs: han fick sitta en stund på Vickes rygg och det kan man kanske undra över vad DET skulle tjäna till?
Tja, till inget alls om man ska vara nogräknad- jag tyckte bara att det skulle vara roligt att se hur dom båda skulle reagera på en sådan närkontakt.
Eftersom båda är väldens finaste djur (tillsammans med Soya så klart) så hade dom inga negativa åsikter alls i frågan även om jag har svårt att tro att Gullis självmant kommer att använda Vicks som någon form av sittplats.
